(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "[Skrifter] .."

Google 



This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the 

publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing tliis resource, we liave taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain fivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each file is essential for in forming people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books .google .com/I 



i 



i 



i 




117 S 
^7fS,e^ 



M 



of' ) 



l\ 



3sL 



^■^^fjS- 



I 

f 
I 




. ^'-VlYf^U^^A 





niSTOIMSK KOMAN 



TVA DKLAK 



.\i 



->• 



C: GEORG STARBACK 



Ti:Ki#.M-: VI'I'LAr.AN. 



Ml.Ii HHUAI'I .\rjl.N> l'nl;lI;An 



"^- 



STiUMvIlDLM, 
F. .>t *'. r.i: 1.1 Kits i««uiLA(i. 



"^ 
■« 



;! 

* 



..5 






■ I 

1 i 



MORRKOPING 1877. 

M. W. WALLItKUO & (OMP. UOKI RV( KKUT. 



/i> :* M :N 





FORRA DELEN. 



O JoMtrlantl, it hii'ja lijeffemiuneu, 

SinH fur htiit njdl t (jlanst ';fi uj/jt m'h iter! 

Ilur I'ifgknr Jojf ej tr inttl iillu. sintien, 

llvr ilrot/ct tj mill hfl<i hmj till tr! 

IViikty /ifrhfij rfrlihim /of\ mitt lif — fiiritrinntit! 

Jdif fj i rtirr miun t/mlar Kfr. 

Mitt Id inly mitt folk! thi lij'rrts ttfriiifi/nr hri.tfa 

lor tr, J or fr ihn .fw«7.', Aoni hiir miii sistn ! 



« 

■« 



1] 



!f 





fOrsta afdelningen, 



I DALARNE. 



.«; 



- 1 



^ i 



s 



% 



-« 
« 

•m 



.M 



! I 



: i 



I. 

Pa Hogantortsbron, 

\)H vnr lielt ticl'gl en niorgon i medlel. nf 

-'Hiij iniinud ftr 14Sil, Solcn gungHtle ilnmi iifvtr 

^bergen i lister, ah alt klookttn kuude varti nSgt^t 

I'^fver t Dngeii lofvade ntt Llifva vncker. Intet 

Kiln vBr syiiligl jiA liimlen, fjtin Uufnen ISg Siie- 

telktank pch den npuda gr^netiBn gliltrade melUii 

iigglMSrluniii nllt vmtkrai*. jn liiigre anl(?ii liuini 

^ * pi IJlBlet. 

P8 BtiriiiiniU sicilt, BOin l&g vid sOdru spetgiiii 

' den itKiiindji sjiiii jiS en hiiline, jiiflt der D;tl- 

^ftren tlyter wt ur deiieammH, var ttlH tyet och 

Hitl», ooli v&ktnn'n t {lurltoruel hiidefiMnii«J mcd 

nit liiini gifvil tecken till dageiia iribrolt. 

I dcti htilfskymning. sotn ftstadkums aT dH 

tnniel, kiiiidu niiiii dix-k h<^r» sleg, men sft 

mygODde, e)L tyeta, som oin den tidiga morgnn- 

tPnilmwH fruktat ntt !8ln. dem hftras. Del var 

fugling. OroUgt Vilit-kade han At »Ila sidor, 

fbmlvr (let hnn ftireigligt gled iilericr furnrnuruD. 

Frdn Act hfigti grftslensturnet git'h eti riiigiiiiLf 

imdt omkring i en vid kr-'l?, och innm denna 

mm de lifrigii "lottMhyggriadcnm helttgnii. Tornct 

up|ili'i'dt (ill fluHcnlig hiijd yt^ iKtlinent* andrft 

, cinrdan markun der vur lilgel ocli »9liinda 

. nnfall jiii sic.ttct — nni duL uflgon gfing 

I i rrilgn — mpd8t()rstafliiiinnlikliet»ri'rufn* 



i 



gftnij BkuUc gdraa der At tester ocli iiuvi* lii-»tJtiJ 
Iiel%atning»i uidnst uf det niiinndft riti^iiuin-ii, 
iunanfwr Uvilken I efu nn sig de I'fir slollt^l'iilkel 
Hi^diftfL liyggnndiiiR Oslerul Mii luriKftsLrAcktt^g 
Pig en wtfirrfi l_yggn.jd, ftiiaedd uied fiinaler ( 
kring hvnra kift gick en utiiygd brii, den »ft kaH 
liid<i l)iiganlciftslir»ii, livilande ]>& iiUpringnode iitnS 
Uar ur den starka timmervaggen. eamt Iflcktit 
en fortsSttniug af det sJultande spflnlnkel, 
hijr iii)pbarE nf sninrkra stolpar. Ofta var 
sSdaii hflgaoloflsbm inklddd med bruder oth f 
aedd med anih vinddgiin, men liiir vnr den Tipj^el 
endaat fdrsedd nied elt utekuret riicke nedlill, a 
emedaii den \&g ht norr, hade man derifrJin ( 
herriigaste utsigt OtVer sjOii raed de^s mlnga i 
k«r, (Ifver de lofklttdda atrftnderntt och den mOrkl 
fiiruskogi'n iHngst hort i bskgrunden. DennB. by^ 
nad hthoddes af slottaherren. Hftgot inom li(ji 
net af den niotgalta cislra gafveln reste sig }>oM 
tornet, Hom skulle fftrsvara vindbrou cicli titlgflT 
gen till slottet Mn deit aidan, der sundet Tnel|| 
hnlmen iieh land yar smalnat. 

Just eoni den smygande ynglingen Ittini 
lettilln (uvnet och Jlmnade vika af M venster nielM 
rjnginuren oeli den navmast belilgna byggnHM 
BOin tycktes vara stallet, lat ban annu 
blieJten ftfverftim det stora gArdsrnminet, likaq 
villo ban rait Ofvertyga sig om, alt ban fiirblif 
ubemjirkl'. Men d& slHniiade bun ]>l<5li;1igt likad 
faslnaglad pfi stHlkd. Hang blickar vort 
p& lollsbron. 

Der syntes ofvanoin broracket ansigtet ( 
iil'rc delcn nf en bed,jiinde qvinna. Ansigtet 1 
uvanligt fngerl, ebuni det svarln b&ret noli I 
miSrka iigonen tycktes antydn, alt bedjersktin iq 
var af Tiwdisk bHrkiinisl,, 

Den innerliga sndakten i delta ansigte. fria 

ooli lugnet, eom tycktee omsvilfva del, ntfiFvaj 

I iDgnxndu verkan \th ynglingcn der nt 



iga tornsku^gan. Hmm hiicit hief sanaad, liaii 

trekn, om bnn skullc forta&tta Riii g&^g- 

;en sprung liaii tillliAkn ulefter tornet ijcli 

ifvudbyggiifiden, och inom n&gra iigonblick hade 

tillij^gHlfi^t den l&nga smala trapi^an, som 

e u|>p till loftsbron, der ban staunade. Syii- 

igeii bnHe baa velnt iakttaga all mojlig fSr- 

^tighet, men Ir&ti'ttppan var icke siv tystl&ten 

I d«ii etenlagda g&rden. Hnu Bi)va1lrnde om 

i8-st(rg, e3 latta de &n voro. 

Klickati fifig iipp ur sin luln ucli villc ila 

Etl utrop ef lurskrflckelee var pft vag alt 

lalipfift hennes liippar. Muti en blick p& sUV- 

I kom henne ott atanna, ucb del vemod, som 

Je »ig fifver henne« vockra anlete, viirliksfim 

I fltei'skeu af del el&nde, hon hade fiamf^r sig. 

Viijilingen vsr atorvnxl, men till yttt-rliglnit 

ier, nob eii df^ljg blekbet ftirgade hnns an- 

hvars drag derigenom blefvn iLniiu mem 

'Vy naluren bade i detln afseendp pA det 

L slyfmodt'rliga aatt utmatat denne gosse. Han 

r kl&dd i I'n gr& vfldmalslrfija, ?fi siUen^aU btin 

eadast genom ett ujiderveik bMiign ihojK 

Igm trnsfiv voro bnpknutiia nnikring lirvet och 

(de nicfler lienen. men ftUlRrna voni bani. 

hfiDfallAndn ilb&rder ocb t&rade Hgim etod 

I nu fnimRir d*-n i>*rflkrflckia flickan. wm rttick 

Hibtlekligen fann, att bfiti biir hiid« t^n ulyoklig 

I lipb«fd(! irflst och bjelp. 

-~- Qiide tnoder bcdkyddc cr fiir ntt ni ej 

den nrmc gossen — balflivis-kade ynglin- 

■ Hjf.'lp itiig, t.y ni kNnddt. nug. Furliggt-r 

ro i biMiet, innr Hr Kjuk af aorg tinh he- 

Mtr. wb i dag skola fngd^iis knoktar slapa 

lill dxgsviirke Ut p6 ali.tktl. Hiin shul] 

i deruiid«r. om like . . , I.olVa mtg all ni liigger 

1 «rd Rir hetiiiv lios fiigrieri . , , lofva mig 

I J»g «>kall licdjn Gudn niiidt^r iicU hIIa 

I Tttltiigna cr . . - 



— Hvail lictur du . . . ? 

— Jag lieter Erik och inin far l-ara OlsB 

i Niblp, det viil sttga — tillade liftn rred e.tt Cj 
leende — det nar haiiH gftrd en gftng, iiinari . 

— TrIb ut, mfn viin — uppniuntrHde hono 
den vackra flickan — din far har forlnmt | 
gftrd? 

Goasen nickade betjdelsefullt, och en kufi 
h&mdiust afflpeglade eig i Uans drtig. 

— Fogdeii hnr tiigit gilvden — Bvarade \ 
— far var en bland d(! l!irm(ignaste bOndernftl 
omkring ^lottet, ocb hans egnr gransade iol 
slottetB, nch dertiir akiille Iian inista gtird ( 
grund . . . men det iir en ISng historia; nii ftn 
blott ei] dddsajnk qvinna ocli en iitsviilten pojk 
qvar at' hela herrligheten . . . Sag, Biig, vi" 
hjoljia den dtids^juka r|vinnan? 

I dctsamma IjikI en genorntriingnnd« tiin 
vakttnrnet vid ]mrten. Det var aigiialen Rirelofe 
ftilki't att al.igft npp ooh rustii. sig till dugt^m 
atfteiide svBslor och gOroniS.I, Det bnrjade r 
genast blifva liHigt i de tnSnga hyggnadftrna 
gftnleii, dilrrar Hlngua ii|ip. steg biirdes oeli en o 
annan emSsvpn sprang &t stallbyggoaden. 

Den bli'kft gnssen \^k loflsvalen flog till \ 
Ijudet, m>m om ban trSffiHB af ett slag. i«e.n hi 
figon lilhtrade af kraft nch hpskilflRinhet 
tycktes blott viinta pfi. svaret, fiir alt vftga ni 
djerf bnndling. som nil inera ensamt kiinderilH 
lionom Mn ntt bit Itastad i tonmt. 

Svnret di'Ojde icke hellev. 

— Ja, ja, lita p& mig, jag skali hedja fog; 
den , . . 

Uftei Imnn e.j utlalas, ftlrr ftn en tiefallaiid^ 
ittftnima nerifrS.u gdrden liftrdes iitrojia: 

— Vid den belige Stefan! der sidr fn krt 
tjiif [ieb talar vid itlolts jtingfrun . . . lii>r liit, ke 
lar, lagen den rackarenl 



2^ 



Och i aBiiima Uguubllck niHade IVKrinc knt-k- 
r nppfUr tra]>pHn till luflsbron. 

Nfir dcsBH Iniitnit nS lAngI; iipp, att di; kundc 

•■ IdogB Htcfter bran, eilgo de den trasiga gogsen 

Rigglitide \A knii fruinltir stolts jiingfrim, sflaom 

den Diyndiga Miimman dernere kallade hennu. 

Hen Ugonbltokligt knalnde sig goseen upp friln sin 

Ittdinjuka slftllning och ffirsvHnii vid 1>fg^tiHd<;ti» 

{;hOrn, Knektxrno Hkyndadct J'ramDoli filrbi fiic^kan, 

uim dtick hiide aj&knlirvAro nog ntl: mkn uppt*- 

l-hftlts d^m gennm ntt tilltala deiii. De Hvantdc 

Jcktt derp^ atiia iiiide brun fmniiit nch veko om 

pid hilrnet, dtr giween Hivsviiunil. Oen nugnflio 

yrnn ftSljde cfter dem i den iiOgsta ej&lasp&nniitg. 

Xy tlet led inlet tvlfvel.uUde MHa mannen skiiUc 

"jriiin den oijckligc 

I^)lli<.bron fortinttlcs ]i& ilcnna sidun af bygg- 
tadcn jinda till del iiuilnattii hornet, dec den bIii* 
jndu tnidt fSr ringmuren, hvars tDrfhliidda v£Lg^ 
lyiitei* )i& ndgot afst&nd. 

Niir den iipprftrda flickon jmnitit om liSrnet. 
hon de biida karlanur i fiilll sprAng sKirtn 
rBDi spiiom svalganeen, och jia sjelfva broriickct 
"nd m^nncs skyddslirig, den blekn gossi-n. H«n 
j^inblicktM dfnsflLT vai' gtissen filer fiiravimnen, 
>bI» grofva edcr fritn dc pi silt byte bcdragna 
hiicktnrne ufverlygtide he.nue, nit iinnn viirejnllt 

llDfl]f llt». 

Ropande till fnlket nure pA garden att skynda 

j>«r llyklhigen, ilnde karlnrtio tilibakn. Men 

pickan akyndade frnm (ill broandnn, dcr nr^adeii 

; llyk'lingen alStt. Mollnii det etiiJlc, dcrlion 

I b*>&na sig, iich murcn vnr ett afstSrid HTniigt^- 

bnlfntinnn rnmn. Men mnren, Bdiii sluttade 

liUr klUdd med torf, 6&eatn dm Urvcr 

nitTad vor riindt omkring, der icke imikiirniiigur 

nkdllgliiggiirnii. Diiek ^aukto sig mar- 

mcllHii iniirpii och bypgnodcn «ii hetyd- 

Igl, ntt lijiijirt midlnn denna giifvel opIi miiVe 



12 Spdr i sanden 

— Ar seglarna i nSrheten? frSgar hon 
utan att sj^v se upp. 

— Nej, men jag, svarar ingenjoren. — 
Ska det nodvandigt vara en seglare? frSgar 
jag med kolingen. Duger inte en duktig mo- 
torpojke, sSsom jag till exempel? 

— Nar tror ni de kan vara hSr? fortfar 
Mary i sin ton. 

— Pirum parum puff, krSkan S2»tt pS en 
hallonkvist, hon sa ett, hon sa tu, hon sa 
sex eller s5 dar vid halvsjutiden. Tidigast. 

— Otto har bestamt fStt solstyng, han 
lallar ju, den stackarni ropar fru Dagny 
Nihlen. 

Ty fru Dagny tycker inte om att man 
alltfor lange ser in i Mary Wahls ogon. 
Allra minst bor det ik foiekomma nSr man 
umgSs med varann s5 livligt och s3 fortro- 
ligt som hon och hennes man gjof t det jned 
Wahls sedan ndgot kr tillbaka. 

Robert Wiesel vaknar till liv, satter sig 
upp och fingrar som vanligt pS pincenezen, 

— Vi kom for sent i vag, mina damer. 



Spdr i sanden 13 

Ni ska fa se att vi f5r bogsera hem »May- 
flower* i kvail. Den hSs vinden gSr som en 
snail gosse till sin mamma och logger sig 
nar det blir aftonmSrkt. 

— An sen, menar Otto Nihlen och rycker 
pS axlarna, — det ar vai inte det varsta 
som kan handa oss. 

— For min del, sager Mary Wahl, tror 
jag att de ar har mycket snart. Kanske ren 
om en stund. 

— Jag tror detsamma, instammer Dagny 
Nihlen. — Nar allt kommer omkring ar de 
kanske redan inom synhSll, ifall man kiatt- 
rar upp pS berget. 

— Omojligt, kara barn, sager hennes 
man helt bestamt. — Vinden har gStt 6ver 
pS vastsydvast, de har haft kryss frSn Ky- 
tdkaringen om inte langre. Det blir som jag 
sagt, de kan inte vara har fSrran klockan 
sex eller daromkring. Ifall inte herr skalden 
satter versfotter under ^Mayflower* och li- 
ter henne trava over land och vatten. 

Men fru Dagny vill inte ISta Svertyga sig. 



14 Spdr i sondm 

— tMayflowen med alia sina fOrsta pris 
— ett belt skip har han fiilitt Dar beliSvs 
inga versfOtter och inget trolleri. Jag flr 
nastan saker pS att man ser dem frSn den 
dar bergklacken. 

Robert Wiesel sfiker inskrida pA ett av- 
gSrande vis: 

— Tro mig, jag ar gatnmal seglare, jag 
vet att det ar omojligt. 

Men ater hi^is fru Dagnys envisa lilla 
rost: 

— Ar det ingen som vill g6ra mig den 
tjansten att g& upp p& berget? F6r oni de 
sytis, sS mflste vi bfirja tanka p& middagen. 

Otto Nihl^n knycker pa axlarna ocli lag- 
ger sig demonstrativt ner igen. 

I hen- von Wahls figon konimer dar ett 
oroligt uttiyck. Det tanker inom honom. 
A ena sidan : Vanvett! A andra sidan: En 
dam! Vardinnan! Han sitter dar som en ske- 
lande fiigel som just skall till att latnna sin 
kvist; men innan han komiiier sig for, hors 
fru Dagnys manande stamma: 



Spdr i sanden 15 

— Otto! 

— Nej, svarar ingenjoren matt. 

— Otto! 

— Jag g5r genom eld och vatten for dig, 
men du ska inte begara det av mig just nu. 
Jag ligger sS gudomligt bekvflmt, jag har 
gjort ett sS foidelaktigt intryck pS sanden. 

— Hu! ropar Mary Wahl. — Ni har 
f em penni att lyf ta hos mig n^r j ag kommer 
hem till min portmonna! 

— DSliga kvickheter tycks du nog orka 
fundera ut, sSger fru Dagny fSrargad. — 
Men gk ndgra hundra steg nflr din hustru 
ber dig 

— En gSng for alia, avbryter henne in- 
genjoren, — mina forbindelser av vad slag 
det vara mS upphor att galla nflr termome- 
tern visar over 25 grader i skuggan. 

— Du ar lat! 

— Lat? Ja, visst ar jag lat. Det ar ju 
darfor vi har gett oss ut p5 den har farden, 
just for att vara lata. I trehundratrettio 
dagar har jag gStt och vantat p5 min ferie, 



16 Spdr i sanden 

nu bar jag den och nu skall den utnyttjas. 
Ar du ond pS mig? 

— Ja, jag kommer aldrig att ffirlSta dig. 
Jag ber om en enkel sak och ingen 

Herr von Wahl rycker till. Det hSr gal- 
ler ju ocksS honom. 

— Och du, Mary, fortsStter fru Dagny 
fortrytsamt, — du ligger dar och sager in- 
genting. F6r ett ord av dig springer herrarna 
nar som heist en mil, men mig ar det in- 
gen som bryr sig om. Varfor sager du ingen- 
ting, du ar ju minst lika intresserad av 
»Mayflower» som jag. 

— Ar jag? sager Mary bara. 

Erik Wahl vill gSra ett slut pS gnabbet. 
Aterigen ar han pS vag att besluta sig for 
att gk, men innan han hunnit komma till 
alldeles definitiv klarhet, har Robert Wie- 
sel stigit upp och satt sig i rSrelse mot berget. 



Arkitekten skjuter hatten tillratta pa 
den breda pannan, som solen annu inte kom- 



Spdr i sanden 17 

mit &i att fflrga riktigt sommarbrun. Och 
med en hastig dtb6rd stryker han av sig 
pincenezen, som om han plotsligt m^rkt hur 
ilia den passar hflr ute bland klippor och ma- 
riga tallai. 

Med kikaren i en rem over axeln ger han 
sig i vSg. Det ^r inte nSgon synnerligen ISng 
bit han har att gd. Inte heller beh5ver han 
tiliampa nSgra lardomar frSn studentdrens 
bergskiattringar i Dolomiterna och Apen- 
ninerna for att nS denna utsiktspunkt. 

Men det tar sin rundligp tid innan han 
kommer fram till toppen; ty vid varje steg 
stoter han pd ndgot kart och valbekant. 

F5rst holler sig Robert Wiesel tatt till 
stranden, dar man i det klara lavattnet ser 
tSngskogarna vagga och de klibbande al- 
gerna sugas av och till. Han undersoker 
noga ett par smk ansatser till jattegrytor och 
granskar ivrigt avlagringsskiktenisjaiva klip- 
pan, fastan han foga fdrstSr av geologien. 
En trattlik skreva ar fylld med havets nyck- 
fulla gavor, ett arblad, plankstumpar, kork- 

2 — HSxskogen 



1 8 Spdr i sanden 

floten Mn rivna bragder, kaggstav, artullar, 
eti'kaxISda med fullt lasligt engelskt firma- 
namn ocli slutligen ett alldeles lielt sjofS- 
gelsskelett. HSr kommer pincenezen fram 
igen; arkitekten tycks amna uppratta ett 
inveiitarium, s3 noga granskar han allt; och 
ingenting fSr undg3 hans blick. 

Sen tar han av inSt land. I sankorna 
pr31a storblommiga hieracier, som frikos- 
tigt bjuda ut sina feta, brandgula smor- 
klickar. HSr och var sticker det fram en 
nypa Sngsull som vinden roar sig med att 
karda en smula. En huggorm rlngtar sin 
korstecknade rygg mellan stenarna, belt flink 
och livlig nu i hettan. Robert Wiesel bryr 
sig verkligen inte om att doda den. Strax 
dSrpS ar han vid mfilet. 

Toppen Sr inte s& varst hSg, men den 
ger i alia fall en vidstrSckt iitsikt 5ver de 
flacka utskarsdarna. 

Robert Wiesel plockar fram kikaren och 
later blicken gora en ISngsam halvrund. 
Och mycket riktigt, de stS kvar dar V§r 



Spdr i sanden IQ 

herre stdllt dem, kobbarna, klackarna, hk- 
darna, grynnorna, och dessutom fyrbSken 
som en av dem bar pS sin rygg. Aikitektcn 
monstrar dem i tur och ordning, dSr Sr du, 
och du, och du. De £iro ju hans forna socken- 
bor och hans barndoms umgdnge, han flr 
fodd pd fastlandet en mil rfltt norrut. Annu 
kanner han dem och namner dem tyst vid 
namn. Kara namn, som nastan alia ha ndgon- 
ting att betyda f6r honom. En farlig grund- 
stotning i novemberstorm, en blank tolv- 
skSlpundsrax pS Idngreven, en genomvakad 
augustinatt med miinsilver och blickstilla 
vatten. En vacker hagiing eller ett vSld- 
samt askvader borta 6ver estiandska kus- 
ten. Och sddant mer, en Idng Idng rad. 

Fdr de mdnga hagkomsternas skull hai- 
ler Robert Wiesel rakt pa att gl5mma bort 
sitt egentliga arende. >Mayflower» ar det 
ju han skall hdlla utkik efter. Men »Mayflo- 
wer» star naturligtvis inte att upptacka. 

En lotsbat fOr fulla dukar — den synen 
varmer hans hjarta! — ett par ekstockar 



20 Spdr i sandrn 

som snigla inSt skSrgdrden, borta vid hori- 
sonten ett vSldigt rSkmoln som vidgas och 
loses opp, det Sr allt, 

Robert Wiesel sStter sig i en bekvatn stol 
som istiden holkat Lit och slipat lUnd i kan- 
terna sS den nSstan verkar mjuk. 

Han tar av sig hatten ocli later vinden 
fa fritt spelrum; annu bar h?n kvar det 
mesta av sin praktiga manke. Han kavlar 
upp armarna och blottar bals och brost. 
Och andas djupt. in och ut — ett, tu, all- 
deles som forr under gymnastiktimmarna 
nar de sprungo i kapp runt bonsalen. 

Sydvasten drar fram over de nyiandska 
vattnen som Hvets egen andedrakt. Och med 
ens, nar han sitter dSr och ser ut langs sol- 
gatan, far ban f6r sig att havet i sitt vaxlande 
fargspel bar med sig reflexer fr^n stranderna 
dar langt boita, den Ijusa gronskan fr^n Sun- 
dels smaragdport, sardgult fran klitter och 
bankar, den grS skuggan frSn Visby mur och 
guldblinket frSn kyrktupparna i Stralsund 
och LQbeck. 



'^ 



Spdr i sanden 21 

Vig kommer rullande efter vftg, t^tt, 
t^tt, en andlos v3g, en trappa till trakterna 
som gett OSS allt som g5r livet v3rt att leva. 

Lange blir han sittande si och andas in 
den strommande salta luftfloden med vid- 
oppna lungor. 

Ett par ginger liter han kikaren inyo 
spela mot oster, men givetvis utan resultat. 
♦Mayflower* syns inte till, k a n inte synas. 
En kryssande kutter klyver Ju inte vinden 
som en havstrut, om den si har fdrt hundra 
pokaler i sin ^gares prisskip. 

Men en harlig seglats har de, det ^r s^- 
kert. 

Och han tanker vidare: 

Dar horde jag ha varit med. Och Mary 
hade nog ocksi valt att segla — om hon 
fitt vaija. Den har anordningen var sakert 
en stor missrakning fOr henne. 

Nu ligger hon dar och vantar pi dem. 
Det gor vi ju alia, pi satt och vis, men hon 
vantar annorlunda an vi. Man kunde visst 
saga att hon langtar. Efter den unga herrn 



22 Spar i sanden 

som fatt nSgra versbocker tryckta och val- 
villigt recenserade. 

Tank att ingen av de andra forstSr det. 
Om jag sade det IicLr till n^gon av dem, sa 
skulle han skratta mig mitt upp i ansiktet. 
Ingen skulle tro nSgonting sS vansinnigt, 
och det finns ju inte skymten av »bevis». 
Inte s3 mycket som en ornotiverad hand- 
tryckning, inte ett forradiskt tonfall. Och 
andS vet jag det. Jag kar ju h S r a hennes 
langtan nSr hon ligger dSr och tiger . , . 

Robert Wiesel stryker n^gra ganger med 
handen genom hSret. Han petar om kikaren, 
pysslar med pincenezeii. 

Han blir sittande tills han tycker sig 
hbra sitt namn ropas. Helt svagt ljuder det 
genom vinden, men han vSnder sig om i alia 
fall. 

Javisst, ja. De vanta honom naturligt- 
vis med otSligliet dSr nere pA plagen. De 
vifta med nSsdukar och parasoller, och Otto 
Nihlen hSller handerna for nninnen som en 
lur. Det ar tydligen han som ropar. 



-^ 



Spdr i sanden 23 

Och den artige Erik von Wahl bar tyd- 
ligen blivit skickad for att h^mta den dro- 
jande utkiken, ty han befinns stdende p& en 
sten halw^gs fr&n stranden. Balanserandet 
ligger inte riktigt vai for honom, och han ser 
sig oroligt omkring. Tinker han p& sina 
bldndvita nya k^ngor eller har han fdtt sikte 
pi en orm? 

Robert Wiesel sticker hastigt kikaren i 
fodralet och skyndar nedfor klintsluttnin- 
gen till Erik von Wahls unds^ttning. 

— Ar det en orm? frSgar han nar han 
kommit inom lampligt horhSll. 

— Ja, en stor huggorm, den krop just 
har under blommorna. Jag tror att jag tram- 
pade pS den. Nu vet jag inte sakert vart den 
tog vagen. Man borde ju doda den, men — 
men jag lamnade min kapp dar nere, och 
darfSr sa 

Med ett sprSng stir Robert Wiesel bred- 
vid honom pS stenen. 

— Vet du vad, sager han och klappar 
Erik von Wahl pS skuldran, — dS liter vi 



24 Spdr i saniien 

den leva. Det ar ju en av vflrdarna p3 stallet, 
vi ar bara gSster. [nte sant? 

— Jovisst, naturligtvis, sSger Erik von 
Wahl glatt, och sS foljer han arkitekten nedflt 
mot stranden. 

— Det ar trevligare dar nere i sanden, 
fortsatter han. Fiirfarligt trevligt alltsam- 
nians, for resten. Sk har med glada manni- 
skor och gamla vanner. Ja, det vill saga, 
Nihlens har vi ju inte kant mer an ett par 
ar, men du . . . Det ar riktigt roligt att traffa 
dig igen — ja, faktiskt. Mary tycker det 
ocks3. Apropos, varfor kommer du s3 sSI- 
lan till OSS numera? Om vintern menar jag. 
Man Hr ju aldrig mera se dig om man inte 
direkt bjuder dig. Och ser du, man kan inte 
ha s3 mycket bjudningar nu i de har tr3kiga 
tiderna. 



— Kare < 


obert smaieende, 


hur kan t 


tknar pS s4dant. 


Nej nej, 


J och det ar myc- 


ket 


vet inte, det blir 


inte av, r 





Spdr i sanden 25 

— Precis, instammer Erik von Wahl 
pa sitt hj^rtliga, kraftiga satt. — Det ar 
det, man har inte tid. Jag har ju inte precis 
nagot arbete, nagon tjanst menar jag, och 
anda har jag aldrig en ledig stund. sa dar 
riktigt f6r mig sjaiv. Det ar det ena och det 
andra . . . Men vet du vad, jag har en ide. 
Ska vi inte bSrja rida tillsammans i host, 
vi som nu ar har? Vi borde besluta det 
innan de dar seglama kommer, jag tycker 

inte att manga, att frammande Naja, 

jag menar bara att nar det gailer ritt sa 
maste man vara mycket nograknad. An- 
nars kan en hel sasong bli forstord for en. 
Det hande mig — men, ja, vad tycker du 
om mitt tSrslag? 

— Tack f9r din vanlighet, men for mitt 
vidkommande blir det nog ingenting. Du 
vet: en sjSman till hast, och sa vidare. 

— Hahaha. Men du ar ju inte en s a- 
d a n sjSman. Du kan ju tanka pa saken. 

Nu aro de nere pa plagen igen. 

— Vi trodde redan att ni blivit berg- 



26 Spdr i sanden 

tagen, ropar Mary Wahl muntert mot Ro- 
bert. 

— N3? frSgar fru Dagiiy forhoppningsr 
fuHt. — Hur ar det med seglarna? 

— Bra, hoppas jag, men syns gor de nog 
inte, svarar arkitekten och lagger sig p3 sin 
gamla plats vid Mary Wahls sida. 

— Haha, gnaggar Otto Nihien forniijt. 

— Vad var det Jag sade. 

— Jaa, sager fru Dagny smStt fortretad, 

— jag trodde att »Mayflower> — 

— Med en poet vid rodret, till pS kopet. 
Nej vet du, 

— Han fOr sin bdt mycket bra, invander 
Robert Wiesel sakHgt. 

— ^ Javisst, tillfogar Erik von Wahl. — 
Man kan inte saga annat an det bdsta om 
honom, i alia avseenden. Atminstone s3- 
vitt jag kanner honom, och Mary. En ovan- 
ligt trevlig pojke, artig och vSI uppfostrad. 
Och si begSvad. Sager de ju alia, 

— Han at sot, sager fru Dagny avgo- 
rande, — Jag tycker s3 forfarligt mycket om 



Spdr i sanden 27 

hans diktcr. D^rf5r blev jag ocksS sS glad 
over att fS honom till granne i sommar. 

— Hn», dikter — , mumlar ingenjoren 
och ddsar ISngsamt bort igen. 

Mary Wahl ligger alldeles stilla och be- 
traktar en fiskmSs som stSndigt kretsar over 
plagen med glesa, avmStta vingslag. En- 
vist som en sorg, en pldgsam tanke. Av och 
an. Fram och tillbaka. 

— Ser ni den dar mSsen, utbrister fru 
Dagny. — Det ar bestamt densamma som 
foljde OSS hela vagen hit. 

— Eller hans bror, foresiar ingenjoren 
med slutna ogonlock. 

— Nej nej, en visas fru Dagny. — Det 
ar densamma, jag kanner igen den. Det ar 
precis som om den ville saga oss nSgonting. 

— Den vill kanske viska i vSra 8ron att 
aktierna faller, sager Otto Nihlen med gr?v- 
lik stamma. 

— Kan du inte vara tyst. Se nu, nu kom- 
mer den rakt mot oss. Den ser bara pS oss. 

— Tacka for det, infaller Erik von Wahl 



28 Spdr i sanden 

chevalereskt, — det ar inte alia dagar en 
fiskm3s ser tv3 s3 vackra damer p5 en gSng. 

Nu kommer niSsen dem s3 nara att de 
kunna varsna den diida, stirrande blicken. 

Dagny Nihien ryser till mitt i solskenet. 

— Hu, sager lion. — Jag har last n3gon- 
stans att drunknade sjomans sjaiar tar sin 
bostad i havsfSglarna. 

— Ja, sSger Mary sakta, — vem vet, 
vem vet? 

— Fnoskeri! muttrar Otto Nihien. 
Robert Wiesel vfinder sig till fru Dagny. 

— Jag skall saga er var ni bland annat 
kan ha last det dar cm sjomanssjaiarna. 
Det ar i Mayflower-ynglingens andra dikt- 
samling. Det borde ni ju egentligen veta 
battre an jag. 

— Alldeles riktigt. Tank att jag kan vara 
s5 glBmsk. Hur var det igen? FiSn stad till 
stad — Nej, hur var det, Mary? 

Robert Wiesel lyssnai spant. Han en- 
sam marker att Mary tvekar en sekund in- 
nan hon svarar: 



J 



Spdr i sanden 29 

Fr&n hamn till hamn gkx skepp>ens fard — 
min vinge fir aldrig ro. 
Mill brinnande langtan sdker den vHrld 
dar de saligas andar bo — 



Fru Dagny nickar. 

— Ja ja, nu minns jag. S5 dar bOrjar 
sista versen — eller skall man saga strofen? 
Det ar en forfarligt vacker dikt. Jag und- 
rar hur det kanns och hur det gSr till nar 
man forfattar poesi. 

Ingenjoren fnyser till. 

— Hur det gSr till? Jo, det kan jag saga 
dig, fast jag gudskelov aldrig har skrivit 
sS mycket som ett grStrim. Man tager ett 
hSl och gjuter daromkring ndgra fraser. 

Robert Wiesel skrattar. 

— Du har visst ganska ratt, pS satt och vis. 

— Naturligtvis har jag ratt, fortsatter 
ingenjoren. — Jag kom en kvall att titta 
i den dar diktsamlingen — eller kanske i nk- 
gon annan, men av honom var den i alia fall. 
Dagny hade lamnat den pa nattduksbordet. 



30 Spar i sanden 

Jag Idste bara ett par sidor, men det var all- 
deles nog. Han talar ddr pi ett stdlle om 
att man bor ^sova med vapnen i hand i livets 
Teutoburgerskog», eller n&gonting i den sti- 
len. Men vad ar nu det for slag. Livets Teu- 
toburgerskog? Jag bara frSgar. 

— Tja, sager Erik von Wahl n&got osS- 
kert. — Men kritiken — 

— Tidningsmurvlarna. De ar goda van- 
ner med forfattama och sS lurar de tillsam- 
mans allmanheten att kopa. Det ar kejsa- 
rens nya kiader, frSn borjan till slut. 

— Det bar Jag verkligen aldrig kommit 
att tanka pa, utbrister Erik von Wahl in- 
tresserad. — Kanske det faktiskt — Men 
det ar ju ett oforska^mt skoj. Att totalt lura 
alia andra . . . 

— Varlden vill bedragas, konstater^r Otto 
Nihlen. — I Amerika kommer man ganska 
snart underfund med hela humbugen, dar 
drivs det som storindustri. Har hemma hos 
OSS ar det vai annu inte riktigt organiserat 
och konsekvent genomfort. 



Spdr i sanden 31 

— Hm, sager Robert Wiesel och rSttar 
pS pincenezen. 

— Ja, faktiskt, sager Erik von Wahl iv- 
rigt, — ju mer jag tanker pS det. Jag tyckte 
ocksS sjaiv att dar fanns mSnga svaga punk- 
ter i hans dikter. Som till exempel det dar: 
Min brinnande langtan . . . och %k vidare. Det 
ar ju ett bra ordinart och slitet uttryck. 

Han ser sig omkring for att finna under- 
stod pa nagot hail. 

— Allt beror pa hur man sager det, in- 
vander Mary. — Det finns tonfall som gor 
gammalt nytt. Och han har dem. 

Robert Wiesel bojer langsamt huvudet 
tillbaka mot dynan. 

Ja, tanker han, nu vet jag det. Hon ais- 
kar honom. 

— Jasa, han har last upp den for dig, 
Mary? fragar fru Dagny litet vasst. Ty aid- 
rig har Mayflower-ynglingen last upp 
nagra dikter for henne, fastan han ar' hennes 
sommargranne och hon visat honom sa stor 
vanlighet. 



32 Spir i sanden 

— Ja, svarar Mary kort. 

— Ska vi inte smaningom lamna pojken 
i fred? foreslSr Otto Nihien. — Han ar for- 
resten niycket bra, fast jag inte forstSr mig 
pS bans versmakeri, 

Robert Wiesel trycker huvudet h^rda- 
re, ti3rdare, hardare mot sidenkudden och 
har bara en tanke: hon alskar honom. 

Och minuterna fortsStta att droppa. 

Hcrrama roka cigarr. Herrarna brygga 
sig en whisky ocli borra ner sina glas i den 
mjuka sanden. Herrarna fiirklara att havs- 
luften suger och att de bOrja langta efter 
mat. Danierna bfirja s5 smaningom ta i tu 
med middagsbestyren. Erik von Wahl hjal- 
per dem artigt att bygga en liten eldstad 
och samlar flitigt sticker och drivved uppe 
i skogsbrynet. 

Fru Dagny rotar och bakar i motorbS- 
tens salong. Skiina forrSder, goda ingre- 
dienser komma i dagen och langas i land. 
Men med ens utbrister fru Dagny fortvivlad: 

— Mjaiken, gradden, det har vi glomt. 



'"> 



Spar i sanden 33 

— Strunt i det, menar Erik von Wahl. 
— Det hor ju till saken att umb^ra det ena 
och det andra n^r man lever vildmarksliv. 

Men fru Dagnys omtSliga husmorsstolt- 
het ar inte trSstad med sd litet. 

— Tank pS seglarna! klagar hon. — 
De mSste ju ik en ordentlig kopp kaffe ef- 
ter sina strapatser. Hur k u n d e jag vara 
sa tanklos. 

— Inte f6r jag tycker det ar sa farligt, 
sager ingenjoren, — men om det gSr din 
ara for nar att vi blir utan kaffegradde och 
att alia far dricka 51 till maten, sa kan vi ju 
gora en tur med motorbaten och kopa mjolk 
pa den dar bebodda on som vi sist for forbi. 

— Men tank om de inte har kor, invander 
Erik Wahl. — Jag har hort att de haller 
getter, som de tar med sig i sina skotbatar 
nar de gor langfarder ut pa havet. 

— Asch, jag sag sjaiv en hel del kor i 
vassen. Och det ar ingen varldsomsegling, 
Dagny och jag gor den turen pa en halv 
timme. Under tiden skoter fru Mary om el- 

3 - Huxskogen 



34 Spar i sanden 

den och ser till att vattnct kokar nSr vi kom- 
mer tillbaka. Erik och Robert hSller er sail- 
skap. Ar det inte bra pa det sattet? 

Jo,allatyckaatt det ar bra. Tillenborjan. 
Men sa slSr det Erik Wahl att det ar ovan- 
ligt att lata vardfolket ensamma gora den 
dar mjolkresan. Han erbjuder sig att folja 
med. Han tvekar inte ett ogonblick att 
lamna sin hustru pa tu man hand med Ro- 
bert Wiesel. Han kanner dem. Och ingen 
som kanner Robert Wiesel kan hysa skuggan 
av ett tvivel . . .Och Mary ar hojd over 
varje misstanke. 

Mary gillar planen. Robert Wiesel sa- 
ger ingenting, men med ett sfilla smaleende 
konstaterar han att bans hjarta bultar hSrt. 

De tre resenarerna gS ombord pa motor- 
baten. De ropa nSgra skamtsamma avskeds- 
halsningar. Exeunt. 

Elden brinner stilla men ihardigt i den 
lilla eldstaden. Sydvasten sveper genom kro- 
norna. 



spar i sanden 35 

Robert Wiesel sluter ogonen. 

Nu ar allt det andra borta, allt det fram- 
mande. Bara solen och vinden aro kvar, 
bara havet och sanden, de soni varit, Sro och 
skola forbliva. FrSn evighet till evighet. 
Och sS hon. 

Mary Wahl har fagt sig pS bara marken 
bredvid eldstaden. Hon har ju ingenting 
annat att gora an vSnta. Och hon v^ntar. 

Arkitekten soker sig en plats helt nara 
henne. Han griper ett bruntorkat vasstrS 
och ritar hieroglyfer i sanden. De underliga 
tecknen betyda: Nu vet jag det, nu vet 
jag det. Hon aiskar honom och hon vSntar 
pS att han skall komma och ta henne i 
besittning. Prinsessan och hela hennes rike, 
for den har gAngen ar det inte frSga om nS- 
gonting halvt. Det ar lika sakert som att 
solen dar hailer pS att gh ner och att vi alia 
en gSng do mSste. 

Han ser pa hennes vita nacke, han ser 
pA hennes villradiga hander som sila sanden 
mellan fingrarna. Glad ar hon anda inte, 



36 Spdr i sanden 

tinker han, och den tanken lindrar och sva!- 
kar. 

— Ni ar s3 tyst, Robert, sager Mary om 
en stund. — Vad har ni for er? 

— Jag sitter bara och lyssnar till era 
tankar. 

— Aa — sager Mary tvivlande. 

— Tror ni inte jag kan det? Och andS 
tycker jag mig ha gett er sS mSnga bevis p5 
den formSgan. Men det ar ju sant, det ar 
langesen nu. 

— Javisst, det ar forfarligt langesen. Jag 
trodde att den dar — formSgan hade gStt 
ovei . . . gatt forlorad menar jag. Som s5 
mycket annat. Ni har varit som dod och 
borta for mig de sista Sren, Robert. Var- 
for hSUer ni er undan? 

— Jag vet inte, det har inte blivit av — 

— Anej, det ar inte bara det, ni gom- 
mer er med flit, man ser er aldrig nSgon- 
stans. Kanske ar det ocksS mitt eget fel. 
Jag vet inte, allt blir s3 underligt med Sren. 
Man kan inte hSUa fast, p3 nSgot satt . . . 



Spdr i sanden 37 

— Ni har ju varit i London och sett 
en sondag p2 floden? 

Mary nickar. 

— Ja, ja, mSnga ganger. Det Sr vackert. 
Robert Wiesel bemodar sig att ge sina 

ord en ironiskt hogtidlig anstrykning. 

— Ja, det ar mycket vackert. Floden 
ar uppfylld av alia slags bStar och i bStarna 
sitter unga kvinnor och man. Ibland flera 
i samma bit, men mest tvS och tvS. De har 
gett sig ut tidigt pS morgonen f6r att vara 
tillsammans hela den ISnga, harliga sonda- 
gen. Och mSnga av dem ar lyckliga och 
glada ki varann och g6mmer sig for nyfikna 
blickar under de mjuka grona grenama som 
hanger ISngt ut over floden. Dar 16per de- 
ras dag till slut utan att de sjaiva forstSr 
hur det kunnat gS sS fort. SS finns dar s2- 
dana som kanske inte hlivit bjudna av den 
de heist ville, men som gMt med i alia fall. 
Och under dagens lopp ar det en och annan 
som tanker: det vore i alia fall bra roligt 
att komma over i den eller den bMen, bara 



33 Spar i sanden 

pS en stund . . . Och de hakar sig fast hUr 
och d^r, skdmtar och pratar, men liter sig 
andS driva med strommen och stannar kvar 
i sin egen bSt dnda till slutet. Andra igen 
tanker: jag g&r over i en annan bit, vilken 
som heist, bara det kommer nagon, som vill 
ta mig ombord. Och de ror och stakar sig 
hit och dit och ISter slumpen rSda. Men sa 
finns d^r sSdana som grips av en stor oro, 
och de tinker: hela min sondag ar forspilld 
om jag inte kan komma over i just den baten. 
Hela min sondag. Och de tor med fortvivlans 
mod mot strommen och soker och soker. 
Men snart ^r sondagen slut och kvdllen ^r 
dar och driver bort dem alia, de lycklifja och 
de sokande, de oroliga och de pockande, 
och for dem till den stora morka staden . . . 
Det blir tyst en stund. Sa sager Mary: 
— Men ni sitter ju och diktar, Robert. 
Det har jag aldrig vetat att ni kunde. 

Han bjuder till att hora forbi orden, 
men blir inte riktigt klok p2 hennes tonfall. 
Och modfaild ISter han trSden glida bort. 



Spdr i sanden 39 

— Mary, sdger han efter en stund med 
fortvivlans djarvhet, — varfor miste ni 
st^ndigt tdnka pa honom? 

Mary rycker till en liten smula, men sll- 
ger ingenting. 

— Ar det d^rfor att han hSller av er 
och ar olycklig? 

— Ja, svarar Mary sakta, — jag tror 
det. 

— Det ar inte mycket det, Mary. Halla 
av er och bli olycklig, det kan vem som 
heist, det har — N^ ja. Jag menar att han 
ar vai inte varre daran an att han kan skriva 
sig fri i ett dussin dikter. Herrar skalder ar 
sSdana. Na, hur som heist, skriva gor han 
vai i bada fallen. Men tro mig, Mary, det 
blir mycket flere och mycket vackrare dik- 
ter, om han far sitta ensam i sin bat och 
langta. I varje fall dor man inte av det: 
ja, man kan utbilda sig till en riktig mas- 
tare i single-scull. 

Robert Wiesel fSr intet svar. 

— Och ser ni, fortfar han med okad 



40 Spdr i sandcn 

iver, — sa ar han s3 forfarligt ung. Och de 
unga, Mary, det vet ni nog: det ar en annan 
ras an vi, ett grymt och skoningslost siakte. 
Det kan roa dem att aviagga besok hos oss, 
att gora ett strandhugg — men bara for att 
sedan kunna Stervanda till de sina med tro- 
feer och segrar att skryta med — hogt eller 
tyst for sig sjaiva, det kommer an pS. Och 
det skall ni aldrig glomma, Mary: i deras 
ogon ar ni gammal. Det ar lojligt men det 
ar fuUkomligt sant. 

Med en rost som kunde vara fastare 
sager Mary: 

— Han ar inte sSdan. 

— Jag vet vad ni vill saga. Han ar 
klok och vek, hans ogon ser snabbt och kan- 
ske nog sa djupt. De ar visst ocksa vackra, 
hans ogon. Men han ar ju sS forfarligt ung. 
Och de unga har en sSdan rasande aptit 
p5 livet, pa gott och mindre gott, de ar 
annu ett slags aliatare — ja, ni fSr inte bli 
ond pa mig for det ordet, men jag forsakrar 
er, en ung man med friska sinnen — 



Spdr i sanden 41 

Tank pS det, Mary. Jag ber er. 

En gSng i livet kan en m^nniska ha rid 
att kasta bort sig, men inte flen 

Mary stoder huvudet i handen och ser 
tigande bort mot horisonten. 

Robert Wiesel anar sig till riktningen 
av hennes blick, och skyndar att hugga in 
som om han inte ville unna henne ens denna 
tillflyktsort. 

— Ni gor som alia dSraktiga mdnni- 
skor, Mary. Ni stirrar bort mot den ddr 
linjen, d^r himmel och hav mots — varken 
mer eller mindre. Men ddrifrSn kommer 
ingen hjaip. Ddr kan vi inte g6mma oss. 
Sok inga vingar f6r att bliva ytterst i ha- 
vet, for det Sr hSr pS stranden vi mdste 
leva. 

Nu vander sig Mary om och ser pa ho- 
nom. Hans hjSrta blir dverfullt och han 
gruvar sig vid tanken pi att han kanske 
\ix se tSrar sippra fram, att han skall fa se 
just det han sS ihardigt stravat till. Men 
Mary talar lugn och stilla: 



42 Spdr i sanden 

— Om man kunde gS in i skogen dSr 
och komma ut p2 andra sidan till en annan 
strand och b5rja om allting Mn borjan — 

— Nu vill ni sdtta skogen i stallet f6r 
horisonten, men Rhodos Sr hdr, det it hSr 
vi ska gora vSra smS hopp till ndgon okSnds 
fornojelse. Det var forresten annu en sak 
jag ville fr§ga er: Ar ni %k sSker pS att det 
ar honom, just honom sjaiv ni — hSller av. 
Ar han inte snarare ett sandebud, ungdo- 
niens extraordinara och hogt befullinakti- 
gade sandebud? En tillfailets samman- 
fattning av allt det som inte ar hem, var- 
dag, det alltfor valbekanta? 

Mary skakar pa huvudet. 

— Det vet jag inte. Jag vet bara en 
sak — sag, Robert, vill ni lova mig att vad 
jag an gor och hur det an g^r med^mig, sS 
kommer ni alltid att forbli min van? 

— Om ni bad mig om motsatsen sa 
kunde jag inte lova det, alltsd . . . 

— Tack. Men ni sager det som om det 
vore elt hSrt straff ni blivit domd till. Ar 



Spar i sanden 43 

det s3 oratt, ar det s3 alltfor djarvt att en 
gang i livet onska sig en stor lycka? 

— Anej. Onska sig fSr man nog, och 
uppfyllelsen kommer forr eller senare — 
pa sitt satt. Jag skall ge er ett exempel. 
For tio, femton ar sen tankte jag ibtand: 
Att sitta vid havet, ensam med henne. Det 
vore det hogsta. Det nSr jag aldrig. Och 
ser ni nu: sitter jag kanske inte vid er sida, 
har jag inte havet och ensamheten runt 
omkring? Dar ser ni hur livet uppfyller 
vara lietaste onskningar. 

Hon gor en Stbord som for att fatta 
hans hand, men hejdar sig p3 halva vagen. 

— Robert, sager hon, och hennes ton- 
fall branner och svalkar pS samma g§ng. 
— Ni ar sS bitter. Jag trodde att ni for lange 
sen — Det gor mig s3 forfarligt ont. 

— Det var inte meningen med mitt 
exempel. 

— Har ni dS aldrig varit riktigt lyck- 
lig? Vill ni inte saga mig det? 



44 Spdr i sanden 

— Jo> \^% har varit mycket lycklig. 
En gSng. 

Hon nickar. 

— Ser ni, jag visste vSl det. Ingen blir 
alldeles lottlos. 

Och plotsligt smSler hon. 

— Det ar en sSdan underlig dag. HSr 
sitter vi och sager varandra saker som — 
som man inte brukar — 

— Det var visst mitt fel. Var det myc- 
ket ilia gjort av mig? 

— Nej, nej. Ni far sS garna. Jag tycker 
det ar en evighet sen jag sist talade med en 
manniska, utom — Ja, det ar verkligen sant, 
han ar inte som alia de andra. Men vill ni 
inte saga mig hur det var den gSngen. Jag 
tycker jag kan be om det, jag bar ju aldrig 
sjaiv erfarit vad det vill saga att vara mycket 
lycklig. . 

Robert Wiesel sitter dar och skriver fli- 
tigt i sanden, en skrift som han genast so- 
par igen. 

— Det var sS, sager han, jag var sexton 



Spar i sanden 45 

ar gammal och gick en vinterafton hem frSn 
skridskoklubben med en liten flicka. In- 
gendera sade ndgonting, men plots! igt stan- 
nade vi, sSg p2 varann och tog varandras 
hander. Over oss stod himmeln full av un- 
derbara stjarnor: jag har senate sett Sodra 
korset, men det var ett intet mot vad Norra 
hamnen den kvailen bjod p5. Omkring oss 
lyste isfaitet vitt med tusen otrampade vS- 
gar ki alia, alia hSll, och borta i staden brann 
det strSlande festljus i andlosa rader. Helt 
nara oss reste sig mot natthimmeln ett hem- 
lighetsfullt skepp med tackel och tSg, den 
flygande holiandarens eller lyckans eller gud 
vet vems farkost, som rymde allt mystiskt 
och skrammande vackert en sexton Srs pojke 
vet. Och i mina oron Ijod dar en sailsamt 
harlig musik medan vi stod dar och holl var- 
andras hander. Det var lyckan i mitt liv, 
och storre har ingen kant. 

Ja, Mary, s5 var det. Det hemlighets- 
fulla skeppet var en infrusen potatisskuta, 
musiken exekverades av nSgra blMrusna 



iinfomusikaiilcr i dl dnigigt skjul dartxtrta 
p3 isen. M«i flickan var ni. 

Mary ser upp pA honom med Sgon som 
liingsamt fyllas av tiirar. 

Men han har annu inte slutat. 

— Manniskan 5r etl ganska konstigt 
kreatur — eller ar det kanske bara jag, ja£ 
vet inte. Men sanningen Sr: Jag har setl 
m.'inga garanlerat naturskona platser. jag 
liar sett Greklands skulpttir uch Italiens 
inaleri ocli jag har last en god del av denn-T 
varldens bSsta bbcker. Och andA vet jag 
att om jag fick ta med mig bara ett minne 
harifrAn, sa blev det nog Noira hamnens is. 
potatisskutan och den bl^fnisna musiken. . . 

Mary reser sig iialvt. Henncs hand dar- 
rar, hennes ansikte ar blekt av ett stort 
medlidande. 

Hon viit av sitt overfliid skSnka honom 
en skarv. Hon vill att ban dock skall bSra 
med sig niinnct av en kyss. Men han stiger 
Iiastigt upp soin for att uiidfly en stor fara. 



"^ 



Spdr i sanden 47 

— Nej, nej, sSger han, inte det. Inte 
barmhartighet. 

Han gSr bort till eldsfaden och bojer 
sig ned over den. 

— Elden hSller visst pS'att slockna, sa- 
ger han och spader p2 med kviststumpar 
och naverflagor. Nu hor man redan motor- 
bStens knattrande narma sig och vaxa. 

Mary tar nSgra steg emot honom. 

— Det ar ju ingen trost, sager hon, men 
det skall ni komma ihSg, Robert: jag har 
inte varit lyckligare an ni. 

Robert Wiesel forsoker smSle. 

— Se pa vara spSr har i sanden, sager 
han. — Dar ar marken efter er fot och min 
och Eriks och de andras, huller om buller, 
kors och tvars. Snart kommer det flere till, 
poetens och hans vanners, och det blir an 
mer forvirrat. Men i morgon finns ingen- 
ting kvar, utom solen och havet, vinden och 
sanden. Det ar ju i alia fall ett slags trost. 

Och ni skall inte tycka synd om mig, 
framfor allt inte det. Det varker nSgra kx 



48 S/iiir ! ^aiiikii 

till, men en g^^ng, forr eller senare, nar ni 
andra sitter dSr tomliSnta och med bitter- 
het tanker att det inte var sS forfarligt ro- 
ligt i den andra bSten, dA liar jag kvar den 
oforytterliga vlssheten att lyckan finns, att 
min lycka fanns, stor och hel, fast jag aid- 
rig fick ta den i min hand. Ocli da 3r jag 
rikare fin nSgon av er andra . . . 

De tiga bSda. 

Och nu kommer allt som det bor och 
skall. Motorbaten, kaffegr.ldden, oMayflo- 
wers ocli skaldeynglingen. 

Skymningen taller. 



ZOJA 



4 — Hdxskooen 



— Nej! sade Zoja hdftigt, men i samma 
ogonblick slog det henne att Meerwolff kan- 
ske inte alls framstailt sin frdga i ord. Kanske 
hade den bara sipprat fram med den envisa 
blicken ur hans halvmdnformiga, underligt 
fdrgldsa dgonspringor? Kanske hade hon 
bara, som sSl ofta pi sista tiden, tyckt sig 
h6ra hans intensiva tankar, ddr de likt out- 
trOttliga mullvadar arbetade i hans runda, 
kortklippta huvud? MOjIigt, men lika gott! 
Gentemot Meerwolff var ett nej under alia 
fdrhdllanden pi sin plats. 

— Vi kommer att sfllja min kappa, fort- 
for hon i lugnare samtalston, — det dr en 
avgjord sak, och om avgjorda saker ISnar det 
sig inte att tala. F5rstdr ni det, Nikolai Kar- 
lovitsch, jag vill inte hdra ett ord mer om . . . 
om kappan. 



52 Zoja 

Meerwolff teg. I situationer som denna 
hade han nSgot av paskjutna sjofaglars satt 
att hastigt dyka ner, ocli hans tystnad bredde 
sig som ett blickstJIIa vatten over det som 
forsiggick i hans inre. Det var omojhgt att 
forutse var han skulle komma att dyka upp 
igen — det kLmde vara langt frSn utgSngs- 
pLinkteii, men man anadc ett samband mel- 
lan de bada punkterna, ocksa nSr man inte 
kunde folja den dolda vSgen. 

Langsamt gingo de Kungsgatan fram, 
och deras steg utgjorde for ogonbUcket det 
enda tecknet till !iv i smastadseftermidda- 
gens obrutna stillhet. Deras klackar smaltde 
taktmSssigt mot den kullriga stenlctggnin- 
gen. Zoja lyssnade tankspritt till detta Ijud: 
knack, Meerwolff! — knack, hon sjSIv. Det 
enerverade henne starkt, och hon kande 
piiitsligt hur omnia hennes fetter blivit av 
den langa promenaden. Over huvud taget, 
det var ju ingen promenad, det var ett evigt 
stapplande iiver steiiklot som blivit ner- 
gr^vda bara till li^lften, enkom for att v&lla 



Zoja 53 

henne fortret. Emellertid voro trottoarerna 
likadana, s3 det lonade sig inte att tSnka pS 
dem. 

Knack, Meerwolff! — Knack, Zoja! 

Utan^ framgdng fSrsSkte Zoja dra sig till 
minnes hur mdnga par skor hon redan hun- 
nit nota ut p5 dessa gator. Fyra mSnader 
hade hon trampat dem. 

Fyra mSnader av en mSnniskas Hv, fyra 
mSnaders hSrd landsflykt — det ar mycket, 
i synnerhet n9r man inte vet hur mSnga man 
har kvar. 

Dock, det var ju inte det. Skorna skulle 
hon tanka pS, skorna. Hon hade det sista 
anv^dbara paret p3 sig. Naturligtvis, sUl- 
bisamkappan. Det var hdg tid. 

Nu stannade Zoja helt oformodat. Det 
ar har, sade hon, har bor han. Meerwolff sSg 
upp, arligt oforstSende for en gdngs skull. 
Zoja'gjorde en otaiig atbdrd i riktning mot 
skylten, som djarvt sk5t ut 6ver trottoaren 
f6r att med livligt bildsprSk hejda gatuvand- 
rarens fard och fdnga hans uppmarksamhet. 



54 Zo§a 

Efl soffa i pioncmas fylliga Vkx%,^ ca gul eta- 
gere, tvi Irtgrooa stolar, allt dctta bemtrev- 
Hgt grupperat kring ett cfivanboitL Dinm- 
der ett par orcL •Gamla antikhandehit ULste 
Meerwoiff, men forstod Simu inte riktigt 
Det dr han som skall kopa min kappa, fort- 
for Zoja i liddsefritt upplysande ton — Meer- 
wolff sjdiv kunde inte ha sagt det mer oper- 
sonligt sakligt. — Vi har skickat bud till ho- 
nom, han kr intresserad och konuner i dag 
eller i morgon for att se pi den. Det Sr 
mycket mSjIigt att han som bdst haller pd 
ined vSrderingen. 

— Jasa, sadc Meerwolff. 

— Jag hoppas alltsamman dr undanst5- 
kat nSr jag kommer hem. 

— Javisst ja, sade Meerwolff. Det lat 
menlost, nSstan enfaldigt. 

Zoja foljde en ingivelse, gick upp pa trot- 
toaren och tittade in genom butikens skylt- 
f onster. Det var egentligen ett vanligt fonster 
i ett nytt bostadshus, satt dflrf or ganska hogt. 
Zoja hdvde sig upp pS tS, stodde handerna 



Zoja 55 

mot en prydande list och kikade in som en 
skolflicka i ett konditoii. Utan brSdska kom 
Meerwolff och stailde sig snett bakom henne; 
det var den position han h^lst intog gentemot 
mflnniskoraa. Hans iSngd tiliat honom att 
bekvamt se 5ver hennes skuldra. 

En sprucken fiol bj5d »GamIa antikhan- 
deln» pa, ett par lappade, men annars i gan- 
ska gott stand varande smoriadersst5vlar, 
en harmonika, ett par hOga massingsljussta- 
kar, fotografiramar av leverbrunt- papier- 
mach£. Inne i rummet skymtade massor av 
mSbler, plyschemmor, biedermeierstolar, en 
gustaviansk chiffonj^, en attitalstryma i 
nattsvart ebenholts med markliga utsimin- 
gar. Kraftfulla piedestaler uppburo tomma 
luften, tva wienerstolar ropade med gapande 
hai i rottingssitsen efter de fOrsvunna lan- 
kama i syskonkretsen, en skamfilad matsals- 
skank i imiterad valnSt ruvade dyster Over 
tomheten i sitt inre. 

En mOblemas nattasyl, en samlingsplats 
f6r ursparade husgeradssaker. Men inte nog 



56 Zoja 

med det; tvirsigenom nimmet lopte en mls- 
singsstang, som uppbar ett otal klSdespla^, 
narmare bestdmt begagnade kinder, htogare 
vid hUngare. 

— H§r alltsS, sade Zoja, men Meerwolff 
teg. Hon hade forbjudit honom att tala om 
kappan, han var mycket Idraktig och talade 
s^ledes inte om kappan. 2^ja vSntade ett 
ogonblick, uppfylld av livlig fortrytelse. Han 
gav inte ens replik, hon maste sjdlv gora sprlin- 
get over pausen. 

— Tror ni jag tar det sa tungt? sade lion 
och betraktade honom med utmanande trots. 
— Nej, svara inte, jag vet i alia fall att ni 
gor det, men ni misstar er, Nikolai Karlo- 
vitsch. Det ar den naturligaste sak i vSrlden. 
Pappa salde sin baverp^ls i vintras, mamma 
salde sin krimskinnskappaivliras, kort forr^n 
vi f lyttade hit — varfor skulle jag ensam ga 
omkring och stSta? Jurij. har ingenting mer 
att saija, alltsli ^r det min tur. Det Mr min 
skyldighet, och jag drar mig aldrig for att 
uppfylla mina verkliga skyldigheter. For 



Zaja 57 

resten dr det ingen stor uppoffring fdr mig. 
Ingen mtoniska behdver en slUbisam- 
kappa, man kan reda sig med en ulster. Jag 
har en grS ulster och jag konimer att reda mig 
alldeles utmdrkt. 

— Ni gor ratt i att hSlla modet uppe, 
Zoja Ivanovna, sade Meerwolff hovligt. 

Den tidigt sjunkande hostsolen stod nu 
med ett regn av gyllene strSlar snett in i 
rummet. Mycket tydligt, tydligare dn nyss 
kunde Zoja urskilja vart foremSl i butik- 
rummet. Ddr skall den hdnga, sade hon med 
blicken fUst p3 ett bart stycke ay missings- 
stSngen, dUr det levde och gnistrade av Ijus. 
Hon vHnde sig hastigt om. 

— Det ar lojligt! brusade hon ut mot 
Meerwolff med ett nHstan fientligt tonfall. — 
Tror ni man sorjer en kappa? Tror ni jag 
inte har oersdttligare saker att sorja, om jag 
absolut V i 1 1- sorja. 

Hon strUckte fram sina obehandskade 
hinder s^ att de n^stan snuddade vid Meer- 
wolffs ansikte. De voro inte vita, dessa han- 



58 Zoja 

der, de hade samma varma elfenbenston som 
hennes hy. Meerwolff frSgade sig om han 
over huvud taget nSgonsin sett ett par vack- 
rare kvinnohander. 

— HMr, sade Zoja och pekade pd vflnstra 
handens ringfinger, — har bar jag forr en 
orientalisk p^rla, stor som ett smultron, 
och har — hon rackte fram hogra handens 
langfinger — h^r hade jag en smaragd med 
en bSrd av sm3 briljanter, ni vet inte — 

Meerwolff nickade. PHrlan hade han 
aldrig hunnit se, den hade gatt sin 5desbe- 
st^mda v^g innan han gjort familjen Sche- 
karasins bekantskap. Men smaragden min- 
des han mycket vMI fr^n Helsingforstiden, 
mindes den lysande grona fargklicken mot 
hennes guldbruna hud. Han vSgade inte an- 
nat 3n tiga. 

De hade Ster satt sig i rorelse. Lovar ni 
att l^gga ner en riktigt vacker krans p3 min 
grav, Nikolai Karlovitsch? sade Zoja plots- 
ligt. Det kan jag inte lova, svarade Meer- 
wolff lugnt, — jag har inga utsikter att leva 



Zloja 59 

femti is till som ni. A, sade Zoja, ni behover 
sakert inte vHnta Idnge. Nar vi siilt allt vad 
vi ager, m&ste vi ju d5. Atminstone jag. Men 
det skall vara levande blommor, Nikolai 
Karlovitsch, heist orkidter. Meerwolff mum- 
lade n&gonting ohSrbart. For resten brydde 
sig Zoja inte om att f5r$5ka dechiffrera bans 
svar. Hon lat sina armar hanga vSrdslost 
och slappt; huvudet h5ll hon en smula bak&t- 
lutat f5r att hela hennes ansikte skulle nds 
av aftonens sista solstr&lar. Det var som om 
hon fOrgaves s5kt dricka sig otSrstig ur denna 
sinande kaila. Genom spjaistaket och portar 
kastade Hon flyktiga blickar 5ver de m&nga 
sm& tradgilrdama. Astrar och ringblommor 
lyste dar, de sista trogna kring sommarens 
ddende majestat. 

Meerwolff gick bredvid henne med sankt 
blick. Det var visst nigon ovanligt s^ tanke 
ban altade, eftersom ban inte lade marke till 
Zojas spefulla, granskande ogonkast, som ett 
par ganger bestr^ko honom frin huvud till 
fot. 



60 Zoja 

Hans allvarliga uppsyn, bans korrekta 
kisdsel, hela bans sjSlvgoda avmdtthet bor- 
jade ater irritera 2^ja. Hon greps av en haf- 
tig lust att begS n^igon opassande bandling 
som maste stora bonom i bans ranksmidande 
grubblerier ocb chockera bans utprSglade 
sinne for den yttre formen. Sokande sag hon 
sig omkring, ocb snart var ingivelsen d3r. I 
ett oppet fonster upptSckte bon en gloxinia 
med fyra eller fern tegelrdda blommor. Has- 
tigt stack bon in banden genom fSnstret ocb 
brot den vackraste blomman. Hennes bjarta 
klappade snabbt, men inifran rummet bordes 
intet Ijud. OcksS p2 Meerwolff var effekten 
ringa, ban s^g visserHgen upp, men ogillan- 
det kom mycket litet till synes. Dar gick bon 
alltsS med den or^ttfangna blomman i sin 
hand. Ett ogonblick t^nkte bon f^sta den pa 
sig, men bur det var bade bon ^ndli inte lust. 
An mindre roade det benne att ge den it Meer- 
wolff. Obeslutsamt tvinnade bon stjaiken 
mellan fingrarna; efter en stund lat bon blom- 



Zoja 61 

man falla till marken. Meerwolff tycktes inte 
l^gga m^rke till det. 

— Gar ni och raknar gatstenarna? sade 
Zoja hSnfullt for att ge sin forargelse luft. 

Meerwolff vande blicken mot henne. 

— Hur kommer ni p3 den tanken, Zoja 
Ivanovna? 

— Helt enkelt darfor att det ser sa ut. 
Och dessutom vet man ju att raknandet ar 
er favoritsysselsSttning. N^r ni inte iSngre 
haf Riksbankens bocker att rakna i, sS fSr ni 
vai noja er med surrogat. For rSkna mSste 
ni, Nikolai Karlovitsch, det kan ni inte for- 
neka. F2geln sjunger, Meerwolff raknar, det 
ar f^geln och Meerwolff fodda till. 

Meerwolff betraktade henne lugnt. 

— Alldeles riktigt, sade han med omiss- 
kannlig stolthet. Sedan kom det betydligt 
mindre sakert: — Jag gSr har och raknar och 
forsoker losa ett problem. En uppgift som 
utan overdrift kan kallas sv^rlost. Tag inte 
ilia upp, Zoja Ivanovna, men det var verkli- 
gen er familjs problem jag grubblade over. 



62 Zi^ 

Missforsta mig Jiite, under andra forhallan- 
den kunde det ju intc falla mig in att p^ na- 
gotsatt . . ., men bland skeppsbrutna i samma 
bM mSste det ju vara tillStct att utbyta xM. 
Det ar sSrskilt en omstandighet Jag ofta tankt 
tala nicd er far oin ... jag liar forgaves van- 
tat pa ett iagligt tillfalle — 

Han nts^nde en rekognoscerande blick, 
men kunde ingenting upptiicka i Zojas sol- 
lysta ansikte, ingenting annat Sn ett slags 
atersken av ogonblickets kroppsliga vaibc- 
fjnnande. 

~- Saken ar den, fortfor han trevande, — 
att det uppriktigt sagt fiirefaller mig niindre 
valbetankt i en situation som er . . . som vSr 
... att lialla sig med tre tjSnare. Inte sant, 
en familj pS fyra fulivuxna personer 
kan — borde kunna reda sig med lat 
OSS saga en tjanare. Ni ihr inte bli ond pa 
mig, Zoja Ivanovna, det ar ett riid i verklig 
vainiening. Jag liade tankt att ni kanske 
skulle gora ert inflytande gallande — 



"^ 



Zoja 63 

Zoja stannade och gav honom en blick 
av yttersta forvdning och livlig ovilja. ^ 

— Ni menar att vi skuUe avskeda Mat- 
rjona som har varit min amma? Eller Marfa 
som har varit kokerska hos oss i aderton Srs 
tid? Eller Annuschka som mamma tog hand 
om n^r hon var fem kr gammal och som vi 
lovade sorja for? JasS, det menar ni. Vart 
tycker ni de skulle ta vflgen? Jag bara frSgar. 
Och vem skulle g6ra deras sysslor? Kanske 
ni, Nikolai Karlovitsch? 

NSgra ogonblick stodo de ddr och betrak- 
tade varann under tystnad. SS ryckte Meer- 
wolff latt pd axlama och sade i annan ton: 

— Naturligtvis, ni har rUtt, Det var bara 
en f6rflugen tanke frdn min sida. 

Han iMt sin spatserkapp beskriva nligra 
halvcirklar och visslade sakta en dansmelodi. 
Hans upptradande var Zoja mera misshag- 
ligt Mn ndgonsin fOrr, hennes dgonbryn t^t- 
nade till ett hotfullt streck. F5rldt, sade han 
med ens och avbrot visslandet mitt i ett 
smaitande glissando. 



64 

Nil ti)go dc av frail Kungsgatan och nSr- 
iiiade sig granden, dSr familjen Schekarasin 
efter sina mSnga irrfSrder funnit en fristad. 
Vagen skuggades av lonnar och lindar som 
bverievat en racka av furstar och denna vSri- 
dens vaidigiieter. Allt mindre blevo husen. 
och de fornamliga zinkpl^tstaken gSvo vika 
for morkroda tegelpannor; odmjukt ISgt fiver 
marken siitto de sniS fonsterrutorna, griina 
som djuphavsvatten. 

Zoja hade okat farten, det var som hen- 
nes tid helt plotshgt bhvit mycket dyrbar. 
Till Meerwolff slangde hon da och d& ett par 
vresiga ord, ungef^r som man kastar en sten 
for att halla en hundracka pa avstand. Hans 
forsiktiga tystnad och hans iindfallande min 
voro honom till ringa nytta. Det behiivdes 
bara att han lyfte pa hatten for tv^ niiitande 
herrar, strax foil Zoja over honom: Manni- 
skorna har tycks intressera er, nigiiralltflere 
bekantskaper. — BorgmSstaren och ordfS- 
randen i hyresnamnden, upplyste Meerwolff 




Zoja 65 

som till sjaivfBrsvar. — Nyttiga relationer 
mumlade Zoja halvhogt. 

— Vet ni av att jag avskyr er, Nikolai 
Karlovitsch, utbrast hon plotsligt. — Det 
var ni som overtalade pappa att flytta hit, 
utan er hade han aldrig hittat pd ndgonting 
sS vansinnigt. 

— Ni gor mig mycket oratt, sade Meer- 
wolff allvarsamt. — Situationen hade ut- 
vecklat sig p5 ett sSdant satt, att en flytt- 
ning frSn Helsingfors faktiskt visade sig vara 
enda utv^gen. Era foraidrar insdg det full- 
stand igt, och de har mfinga ganger forklarat 
sig'tacksamma for att jag skaffade er lokal 
har. Det var inte alldeles latt, jag forsakrar, 
det var det verkligen inte. 

De voro framme vid Zojas hus. Vill ni 
inte stiga in och dricka te med oss? foreslog 
Zoja, varldsdam i varje turn. Meerwolff av- 
bojde. Han hade tillbragt hela formiddagen 
hos Schekarasins och tyckte det kunde vara 
nog for denna g3ng. 

5 — Hdxskogen 



66 Zoja 

Zoja rackte honom handen och vSnde sig 
om for att g3. 

— Era bScker, ropade Meerwolff. — Ni 
ville ju Una ny lektyr. 

— Tack, sade Zoja och tog emot bokpa- 
ketet som Meerwolff troget burit pS f6r hen- 
nes rakning. 

Sd gick hon in mellan de gamla porthal- 
vorna, som pa ett underligt tungsint vis 
h^ngde snett pS sina rostiga hakar. 



Verkliga statsrddet Ivan Arkadievitsch 
Schekarasin hade nu hunnit till fjarde och 
sista sidan av sin tidning. Han konstaterade 
det med djupt beklagande, ty nar han nStt 
sista raden i sista spalten, dterstod fdr ho- 
nom egentligen ingenting annat &n att till- 
bringa ett dygn i otdlig vantan p& nasta num- 
mer av den lilla tidningen, d&r de ryska flyk- 
tingarna borta i Helsingfors gSvo vaitaliga 
uttryck dt sina stamningar och fOrhoppnin- 
gar. Med en viss framgSng bj5d han till att 
njuta denna sista sida — av en nasduks stor- 
lek r— s& som gammalt f oik lar barn att hands- 
kas med en pSse konfekt. Efter varje notis, 
efter vart telegram gjorde han ett uppehAU 
for eftertanke, kombinerade, drog slutsatser. 
Harunder vaggade hans smala,^toppiga hu- 
vud som en tung blomma pS en alltfOr vek 



68 Zoja 

stj^lk; det f5ref&ll att sittavfirdsliistfast vid 
baien, liksom ock de 15nga, siangiga armama, 
men tid efter annan gav han sin overkropp 

en liten knyck, som tycktes bringa allt p3 
ratt igen. Hans h^rbevuxna hand med de av- 
smalnandefingertopparna tvinnade mekaniskt 
de glesa skaggvirvlarna i hans beiigula tatar- 
ansiktc. En giUdbagad pincenez satt fast- 
kiamd halvvags pa bans langa, laga nSsa. 
strax ovanom knolen som gav hans profit en 
viss likhet med Dantes; under lasningen dol- 
des hans biick fullstandigt av de tunga ogon- 
locken, men var gSng han s3g upp fran bla- 
det, vidgades over glasen tva brima springor 
av stark metalhsk glans. 

Klockan i radhustornet slog atta forsynta, 
tveksamma slag, som om den endast niotvil- 
ligt fullgjort sin plikt att underratta manni- 
skorna om tidens fiykt, om en stniken tinime 
av deras livsiangd. Schekarasin lat tidnin- 
gen falla, ty nu var sista musten urkramad. 
Med ett tryck av foten satte han gungstolen i 
langsam rorelse och kastade en tankspridd, 



^ 



Zoja 69 

egentligen intet seendij^lick over rummets 
tarvliga mobler och massorna av underbara 
prydnadsforemdl. Nu ar tidningen ledig, sade 
ban till sin son, men frSn Jurij kom inget svar. 
Han bojde bara sitt vita ansikte med den blAa 
skaggbottnen djupare ner over schackbra- 
det. 

Det var ett vanskligt, till synes omojligt 
experiment som fyllde Jurijs liv sedan mSnga 
veckor tillbaka. Han spelade schack med sig 
sjaiv. Hans dagar fSrfloto vid schackbradet, 
ban tankte schack och endast schack, och 
eftersom det inte roade familjens ovriga med- 
lemmar att tala om schack, hade ban n^stan 
upphort att tilltala dem. Riktade man frS- 
gor till honom, besvarade ban dem bara nar 
det f511 sig iSgligt och inte ingrep storande i 
bans grubbel. Han var besatt av dr5mmen 
om detta omojliga — eller kanske dock icke 
omojliga! — : att klyva sitt jag i tv3 indivi- 
der, som under lika forutsSttningar, utan 
kunskap om varandras planer, kampade om 
segern pS det rutiga faitet. Han hade obe- 




stnOagtm oitt mrcfcEt Uagt. m 
f ejdcr, tiO hd^atnssxirti tiiiliiaili 
dramatisla upfUsamffr^ aea det sasta, del 
vSscntl^ fitfades hemom dtA aD^amt: 
forni jigan att avkoppu vatje fartiiaddsc mtt- 
lan sitt Vita jag odi sitt Svarta jag, si att ia- 
tet av den enes planer kunde komma till dea 
andres kannedom . . . Jag uppair det aldrig. 
sade sig Jurij i stunder da missmodet hos ho- 
nom vSxtc ut over sina vanliga matt; men det 
gavs ocksli ogonblickd^ han tyckte sig komma 
det efteriangtade mSlet nara. 

Det- smSrtade statsrSdet att Jurij iote 
ville ta emot dea erbjudna tidningen. Si 
bade det varit dagen forut och manga andra 
dagar. Med Zoja var fallet detsamma; om 
lion nu varit hemma. hade ocksd lion lAtit 
bladet ligga orfirt. Ingel tvivel var mojiigt: 
de hade bSda forlorat allt intresse fSr den gc- 
mensiimma saken, for det vita Rysslands kamp 
ocb fflrhoppningar. De trodde inte langre 
pA seger ocb upprSttelse, de resignerade i ett 
5lags dov fortvivlan. De sloto sig inom sig 



i 



Zoja 71 

sjaiva, svepte sig i en osynlighetsmantel och 
sSlde dyrt vart ord till andra. 

En djup ovilja grep Schekarasin %k snart 
han mSste tanka pd detta. Herregud, det var 
ju inte det att deras hopploshet st5tte honom, 
han hade sjaiv i det ndrmaste fdrlorat tron 
pS en lycklig raddning ur denna fruktans- 
varda virvelstorm som berovat dem allt, 
ja sjaiva marken de stStt pA. Deras tystnad 
var det som krSnkte honom, deras sjaiviska 
inbundenhet, som reste en kylig mur mellan 
dem och honom. Tala ville han, tala med an- 
dra mSnniskor som slungats ut i samma for- 
domelse, diskutera mojligheterna, dissekera 
underrattelserna, kritisera vidtagna atgar- 
der, prisa de beromvdrda, klandra de tvek- 
samma och hudflSnga de motspSnstiga — 
men framfor allt tala! Av sin hustru ansdg 
han sig inte kunna begdra mycket i den vSgen; 
det f5refoll honom pi nSgot vis sjaivfallet 
att Olga Jevgrafovnas hela intresse slukades 
av omsorgen om allt det ymniga, vissnande 
k5tt som dolde sig under hennes losa morgon- 



72 Zeja 



kianniiigar. Men barnen! Med deni 
det dock ha varit annorliinda. 

Langtan och bitter sakiiad fyllde Scheka- 
rasin n^r lian tElnkte tillbaka pA de tvS 
dil deras medel Snnu tillStit deni att vistas i 
Helsingfors. Dar hade han aldrig behijvl 
erfara denna ohyggliga eiisamhetskansla, dar 
hade tystnadeii aldrig ridit hononi som en 
mara om natten eller om dagen satt sig vid 
hans sida nSstan som en levande manniska. 
Ett underbart intensivt Hv hade man levat 
dar borta i Societetshusets hall; tidningar och 
telegram fran alia vSrldens liiirn, kurirer som 
kommit och rapportorer som rest. En trum- 
eld av sensationella nyheter hade oavbriitet 
slagit ner Over dem. Vart rykte, var chans, 
var seger, vart nederlag hade priivats och ut- 
tolkats av skolade hjarnor. Planer sniiddes. 
intriger spunnos, minor och kontraminor ex- 
ploderade var dag, och de handelselosa stun- 
dema utfylldes av spand forvantan pa vad 
som sktille komma harnast. Men mer an de 
yttre handelserna, mest av allt — det for- 



borde I 

>cheka- I 

a aren, \ 



Zoja 73 

stod Schekarasin nu — hade det dock betytt 
att man under alia dessa andlosa samtal al- 
drig hunnit ik den forkrossande kanslan av 
ensamhet och isolering. Alia svarta tankar, 
som fotts av hdrda politiska vindkast och de 
vaxande penningbekymren, hade dock Ijus- 
nat under medvetandet att man kunde fA 
dela sina bekymmer med lika tSnkande och 
lika fornimmande mdnniskor, att man var 
ISngt ifrAn ensam om sin olycka, att denna 
hotellhall och hundra andra hotellhallar i 
alia Europas lander voro fuUa av varelser som 
jublade och ledo var gSng ens eget hjarta jub- 
lade eller led, och att mdnga fina trddar lopte 
frSn den ena hallen till den andra. 
Naufragium commune dulce est — 



HSr klipptes trdden av genom Zojas bul- 
lersamma intrude. Utan att bevSrdiga fadem 
med en blick slog hon sig ner vid Jurijs bord 
och slet oskickligt upp paketet med Meer- 
wolffs omsorgsfullt emballerade bScker. 



Jurij s3g upp och strackte ut hailden efter 
de tre romanerna. 

— Meerwolffs? fr^gade lian, meningslSst 
nog, i det han granskade titlarna. — Han tycks 

f ortsatta pA den narkotiska linjen. — Vad me- 
nar du? iofoll Zoja med ett visst tntresse. A, 
svarade Jurij avvisande, jag jSnifor bara med 
hans tidigare l^n. Edgar Allan Poe, E. T. A. 
Hoffmann, Huysiiians, Oscar Wilde, Ewers, 
Claude Farr^re, ser du inte att det ar en linje? 
Zoja ryckte p5 axlarna. Jag har alltid tyckt 
om dem, sade hon kort. 

StatsrSdet Iiade uppfattat att sanitaJet 
riirde sig om Meerwolffs bocker. Han kastade 
sig med begSrligliet over detta tillfalle att 
eventiiellt fS ett samtal i g^ng. 

— Man mSste verkligen sSga att Meer- 
wolff hade gott vaderkorn. Han Iftmnade Pet- 
rograd i sS god tid att han kiinde fS med sig 
al!t, till ocli med sitt bibliotek. 

— Lyckligtvis, sade Zoja och t5nde en 
cigarrett. — Utan lians bScker - 



''^ 



1 



Zdja 75 

Hon fullfoljde inte. Men Schekarasin bor- 
jade begarligt pS nytt: 

— Ja, han ar slug, han ar en man med 
nasa. Sakert bar han kvar en massa pengar 
fast ban inte vill medge det. 

Zoja lat roken ISngsamt sila sig ut mellan 
bennes spetsade lappar. Hon kande sanner- 
ligen ingen lust att f 5r hundrade gSngen disku- 
tera Meerwolffs egenskaper. I stailet forde 
ordet pengar bennes tankar i en annan fara. 

— Hur ar det, bar ban varit bar, den dar 
karlen som skall kopa min kappa? 

Jurij bade StergStt till elfenbensfurstar- 
nas stridsfait, av bonom var inget svar att 
vanta. Statsrddet tog av sig pincenezen ocb 
torkade omsorgsfullt glasen med sin biaa 
sidennasduk; ett sakert tecken pi att nftgon- 
ting berOrt honom oangenamt. 

— Nej, svarade ban utan att gora sig 
nSgon synnerlig brftdska, — mannen bar inte 
varit bar. Dagen var ju inte bestamd. I dag 
eller i morgon eller — 

— AlltsS i morgon, sade Zoja avgorande. 



76 Zoja 

— Ju forr, dess hellre, tycker jag. Dessutom 
^r det absolut nodv^ndigt, jag mdste kopa 
mig ett par nya skor. Se bara pa de hSr — 
stora hSl och halva klacken borta. 

Hon n^rmade sig faderns stol och strSckte 
fram ena foten. 

Schekarasin lat pincenezen Sterta sin rStta 
plats och betraktadeettogonblickZojassko. 
Hon hade onekligen overdrivit en smula, 
men i alia fall. 

— Ja ja, sade han, naturligtvis. Men inte 
skor, Zoja, du borde kopa dig kSngor i stailet. 
Snart har vi vinter, dS gor ett par kangor 
storre nytta. Ar det inte sa? 

En retoriskfrSga, som han alls inte onskade 
nSgot svar pS. Han var nojd med sig sjSlv, 
med sin praktiska blick. Andamalsenlighet — 
det ar det man bor efterstrava. Men Zoja 
tankte pa kangorna i Kungsgatans skohandel 
och hennes blick blev an mer frSnvarande. 



Zoja 77 

Nu kom Matrjona med tekoket. Jurij 
f ick maka it sig for att brickan skulle f & plats. 
Schekarasin och Zoja satte sig pi var sin si da 
om honom; med snabba, mjuka armrorelser 
serverade Zoja teet. 

Det vaibekanta klirrandet av skedar och 
glas formadde omsider Olga Jevgrafovna att 
l^mna sovrummet, d^r hon tillbragt sin dag 
med att gora ingenting — en konst som hon 
drivit till hogsta fuU^ndning. I den t^itnande 
skymningen tomde familjen Schekarasin sd 
smdningom sitt tekok; de gamla talade, de 
unga tego. Allt var precis som det brukade 
vara. 

N^r statsrSdet rokt slut sin kvailsci- 
garr, reste han sig obevekligen och t^nde de 
elektriska ISgorna i taket. Zoja hatade detta 
ogonblick dd det kalla, klara Ijuset lat rum- 
mets fulhet springa fram ur mSrkret som en 
fiende ur ett bakhail. Med rynkade ogon- 
bryn steg hon upp, mumlade ett nodtorftigt 
godnatt och f orsvann i sitt sovrum. En skrubb, 
foga annat och mer. Vid det Iftga fonstret 



78 Zoja 

hade hon stallt sin enda stol; diir slog hon sig 
ner och stodde hakan mot handerna. 

Sparsamt belyst av en avlSgsen lykta lig 
granden darutanfor. Har hade ingen vand- 
rare sin fard, ingen skugga skymtade, intet 
eko av fotsteg hordes. Tystnadens vag till 
ensamhetens land, tankte Zoja med en rys- 
ning. Men hon fortfor att se ut, att ISta sig 
sjunka likt en drunknande i den iidsliga toin- 
heten. 

Plotsligt tandes dar Ijus i ett fonster tvars- 
over gatan. Zoja kunde se in i ett rum sS ISgt 
och litet som ett dockskap. En gammal kvinna 
hade kommit tn och bSrjade badda sin sSng 
for natten. Hon var torftigt kiadd och bfijd 
av SIder, men Sver hennes rynkiga ansikte 
och de st la leinmarnas 13ngsaiTinia rBrelser, 
6ver hela det lilla mmmet med sina gamla, 
prudentligt uppstailda mftbier, sina vita, 
nystarkta gardiner och de tacksamt blom- 
mande krukvaxterna bredde sig som en strSl- 
glans av lycka och obruten frid. 

Det var inte forsta g^ngen Zoja fick be- 



'-^ 



Zoja 79 

vittna scenen. Men nyfiken, medlidsamt sm5- 
leende och samtidigt gripeni sitt innersta satt 
hon ocksd nu och sdg in denna frSrrmande, 
aviagsna vSrld. 



Familjen Schekarasin intog sin middag 
nar den rSkade bli fardig, viiket vanligen in- 
traffade mellan klockan fein och klockan sju. 
Denna dag kunde Marfa emellertid redan fore 
halv sex sprida den glada underrattelsen att 
liennes bemiidanden kronts med framg^ng. 
Till foljd harav maste Olga Jevgrafovna satta 
sig till bords iford ninrgonrock; hon hade anmi 
inte hunnit byta iit den mot en klanning. 

Efter tniddagen sokte Zoja ratt pS en av 
de Meerwolffska bockerna och gjorde det be- 
kvamt f6r S]g 1 ett soffhorn. Hon halving med 
fotterna uppdragna under kjolen.ochmed den 
lediga handen striik hon sig oavbrutet over 
knSet. Avoch an, utan uppeiiall. Man kunde 
inte undgli att bli nervos om man sSg pa. 

For den skull vande Jurij sina blickar utat 
gardsplanen med syrenhacksslarvorna och de 
tre bjQrkarna, som redan hirnnit bli plimd- 



'^ 



Zoja 81 

rade pS mycket av sitt gula guld. Bakom 
dem tanjde sig en ISg loftsbyggnad over hela 
tomtens bredd, och det var nSgonting hos den 
byggnaden som ofelbart kom Jurij att smSle. 
Ett hederligt gammalt loft, nSgot skropligt 
av Slder och smStt lutande mot sitt fall, men 
i alio aktningsv^rt och ^ndamSlsenligt. I da- 
gar och veckor hade Jurij fStt betrakta det 
innan han omsider av en lycklig slump rSkat 
ISgga mSrke till en intressant omstandighet: 
Helt n^ra varann sutto tvS svartmSlade 
dorrar, tvS identiskt likadana dorrar som 
ledde till tvS identiskt likadana inr^ttningar 
for mSnniskors bekv^mlighet. Den ena for 
herrskap, den andra for tj^nare. De voro som 
sagt skenbarligen alldeles lika varann, men 
med goda ogon och sSker iakttagelseformSga 
kunde man dock frSn Jurijs plats upptScka 
en hogst m^rklig skillnad. Det forhSll sig 
nMmligen sS, att den ena dSrren var forsedd 
med en enkel hake, den andra d^remot med 
ett Ids vars nyckel hSngde pA en spik i dorr- 
posten, 

6 — Hdxskogen 



82 Zoja 

Jurij var uppfylld av beundran over detta 
fenomen. Hur sJnnrikt hade inte den hSrs- 
kande kasten forstatt att markera avstfindet 
mellan sig och de beharskade! Genom nyc- 
kelns nedtagandc, dess iiisattande i ISset, dess 
uttagande och Sterupphangande, det vill sSga 
genom en hteii serie av overflodiga, enbart 
ceremoiiiella rorelser, eller — annorliinda ut- 
tryckt — genom sjaivvalt oniidigt uppoff- 
rande av en viss tidsmSngd hade man upp- 
nStt att befasta ett svalg mellan patricier och 
plebejer, mellan mandariner och kulis. Det 
tycktes Jurij att denna nyckel oppnade 
mSnga dorrar, att den gav svaret pd 
mSnga frSgor av storsta bSrvidd. Han hade 
mycken gladje och ett rikt utbyte av att 
betrakta den. 

Dock overgick ban efter en stiind till sitt 
schackspel. 

Zoja fortfor att lasa och att stryka sitt 
kna. De svarta typerna marscherade fiirbi 
hennes oga i andlost t^g. Enformiga, fula 



i 



Zoja 83 

krumelurer, maskinsats tryckt pS dSligt pap- 
per — ja! — men de samlade sig, fort^tades 
till bilder och syner, brlnnande i exotisk prakt. 
En bild, en syn var d^r framom andra, som 
hon Ster och Ster I^t stiga fram pS nytt: den 
lilla annamitiska prinsessan, som pS kvSllen 
smyger sig till den uslaste av alia hamnsta- 
dens opiumhSlor for att d^r pS en smutsig 
brits bland opiumrokens violetta slingor Ster- 
finna drommarna om sin hSrskar^tts flydda 
glans. Vita barbarer tranga in och bryta 
tystnaden med sitt druckna skrSl, frScka 
fr^mlingshander vidrora henne, fara lystet 
provande over hennes sp^da brost; den lilla 
prinsessan hor dem inte, ser dem inte, k^n- 
ner dem inte. For hennes sj^l stSr hennes 
lands och hennes anors lysande f omtid i okr^nkt 
h^rlighet, hennes sinne ^r fyllt till br^ddarna 
av osterlandets tidlosa, djupa ro och av dess 
tusenSriga skonhetsdrommar. 

— Zoja! 

Rosten var Olga Jevgrafovnas. Tonfallet 
vittnade om brSdska eller sinnesrorelse, det 



84 Zoja 

uppfattade statsrSdet genast. Zoja d^remot 
hade ingenting hort. 

— Zoja! 

Nu hordes rosten pS n^rmare hSII. 

— Zoja, mitt barn, kom hit. Hflr ar nS- 
gon som soker dig. 

Zoja spratt till. 

— Vem dS? sade hon med en hatf ull tanke 
pa den oskyldige Meerwolff. 

Olga Jevgrafovna stod redan pS vardags- 
rummets troskel. Hennes ansikte bar vittne 
om bestortning och hjaiploshet. 

— Hur kan du beg^ra att jag skall komma 
ihSg vad han heter. Jag har sS svSrt for 
namn, och d e r a s namn i synnerhet. Kar- 
len som vill kopa din kappa menar jag. Han 
stSr i koket. 

— Min kappa, sade Zoja hastigt, — du 
vet ju var den hanger, mamma. 

— Javisst, sade Olga Jevgrafovna tvek- 
samt, — men jag tycker att du sjaiv ... att 
du borde vara narvarande . . . 

— Nej, svarade Zoja bestamt, — det ar 



Zoja 85 

alldeles onSdigt och jag har ingen lust. Tag 
den och ISt honom fS den. 

Schekarasin reste sig och tSnde en cigar- 
rett. Han var utomordentligt pinsamt be- 
rdrd av situationen. Genom den bl^ddriga 
fonsterrutan sSg han ut pS gatan, dMr som 
vanh'gt det stora intet utspelade sig. 

— Det ar pbegripligt, utbrast han h^ftigt, 
— det ^r skandalost och ofattbart att kom- 
mitt^n i Helsingfors inte mer delar ut nSgra 
understod. Jag kan inte tflnk^ mig att deras 
medel verkligen 3r alldeles slut, det mSste 
vara nSgon intrig. 

Olga Jevgrafovna sSg hj^lpsokande fr^n 
den ena till den andra. 

— Ni kan vai inte fordra att jag — Jag 
^r s& opraktisk, det vet ni, han kprnmer att 
lura mig och vi \ix alia ingra oss efterSt. 

StatsrSdet trummade med fingrarna mot 
f onsterposten. Jurij f lyttade en pjfls pS schack- 
br^det. Knax! Ett avgSrande steg var taget 
i offensiven mot Svart kung. 

Zoja slog ihop boken och lade den ifrSn 



86 Zoja 

sig. Hon sSg mot fSnstret som om hon sokt 
en aviagsen horisont. 

Olga Jevgrafovna kom ytterligare ett 
steg narmare. Hennes ansikte var en hj^rt- 
skr^md jattebabys. 

— Vi borde v^l gemensamt diskutera — 
— Man mSste fixera ett pris, ett hogt pris sS 
att det finns prutmSn. Vad var det vi beslot 
OSS for nar vi senast talade om saken? 

Alia tego. Men nu hade Schekarasin kam- 
pat sin inre kamp till slut. Han maste medge 
att for honom fanns ingen undanflykt. Det 
har var en viktigare angelagenhet Sn alia de- 
ras tidigare forsdljningar, den fick inte iSm- 
nas hi slumpen. Utom denna kappa hade de 
ju knappast nSgonting av vSrde kvar. Onek- 
ligen, han mSste sjaiv — Med en haftigare 
knyck an vanligt bragte han huvudet och de 
slangande armarna i ratt lage och gick med 
hSllning och v^rdighet genom rummet. Helt 
husfader, helt familjeforsorjare. Vacker, im- 
ponerande; Soliman den praktiges turban 
hade anstStt och prytt hans huvud. 



Zoja 87 

Atfoljd av Olga Jevgrafovna forsvann 
han i tamburen. Dorrar oppnades och slotos; 
frdn koket hordes upprorda kvinnoroster. 

Zoja reste sig med ett slags beslutsamhet. 
Hon gick f ram till Juri j och lade sin beta hand 
mot bans kind. 

— Folj med mig ut, Jurij, jag vill gS en 
ISng, ling v^g. Gor det for min skull, Ju- 
rotschka! 

Hon smekte bans bin — Slutligen, sade 
ban utan att se upp, nflr allt kommer omkring 
sS ^r det andi bara en kappa. F5rs5k att ta 
det som en kappa och inte som en symbol. 

— Nu g&r jag, Jurij, sade Zoja och n^r- 
made sig dorren. 

Jurij steg upp. Han betraktade uppmflrk- 
samt scbackbradet och inprflglade i sitt minne 
pj^sernas stailning, f6r den hftndelse att nk- 
gon under bans fr&nvaro skuUe komma att 
rubba dem. 



I graiideiis iiiyntiiiig stannade de ocli sago 
sig omkring. Vartat vill dii gli? fr^gade Jurij 
vanltgt. Obeslutsani stod Zoja dar och be- 
traktade prijvande perspektivet. UppSt ga- 
tan, nedAt gatan, l^ngt, oandligt ISngt at 
bada hSllen. SmS gula och bruna hiis soni 
strandvallar pS oinse sidor oni en knapper- 
stensflod. Att vada i den floden — 

— Jurij, sade hon i bevekande barnslig 
ton, ty hon fruktade hans gryniina smaieende, 
— jag tror att jag inte vill gora nagon lang 
promenad. Jag vill . . . jag vill lielst ga pa 
biografen. 

Hon riskerade ett skyggt ogonkast och 
tick en uppmuntrande blick tillbaka. Bra, 
sade Jurij, alltsS biografen. 

En storstadsniassig baglampa visade deni 
vagen till en vit fasad, fullklistrad nied bro- 



i 



Zoja 89 

kiga reklamplakat. De rSkade komma under 
en paus och hade god tid att se sig om. 

En sorgsen. odslighet vilade over det stora, 
vitkalkade rummet. Framme pS do billigaste 
bankarna fnissadenSgra skolbarn, pS de me- 
deldyra platserna vr^kte sig ett halvt dussin 
svettdoftande, bullersamma sSgarbetare med 
sina flickor och en ensam bondgubbe stirrade 
apatiskt ut i rymden. Av de dyra l^nstolarna 
voro mycket fS upptagna. Betydande herrar 
sutto d^r, konsuler och stadsfullmSktige, 
utom all frSga; deras feta, rodblomstrande 
hinder vilade fulla av trygghet pS promenad- 
kSpparnas silverkryckor. 

Zoja och Jurij hade som vanligt kopt bil- 
jetter till l^nstolarna l^ngst uppe i bakgrun- 
den. Rakt over.deras huvuden befann sig 
laktaren med maskinfummet; dSr uppifrSn 
hordes stampningar^ svordomar och kraftiga 
skrattsalvor; maskinisten och hans . vSnner 
drucko glSttigt forbudslagens skSl. 

Zoja fattade genast situationen och hen- 
Jies ogonbryn hojde sig i hotfulla bftgar. Fest- 



90 Zoja 

ligheter uppe i maskinistens bSs betydde ISnga 
pauser och missoden i f orevisningen, det visste 
hon av gammalt. Hon l^t sina vassa klackar 
trumma en liten otSlig virvel mot golvplan- 
korna. 

Vare sig man d^r uppe forstStt pSmin- 
nelsen eller inte, %k begav det sig dock att 
forestallningen plotsligt borjade. 

En amerikandc fars full av de omojligaste 
upptSg. Manniskor klattrade uppfor v^ggar 
och folio ner frSn balkonger. Automobiler 
rusade i v^g utan forare, bStar sjonko och en 
karl flog upp till m^ne^i ridande gr^nsle p^ 
en stol. Nar dessa aventyr upphorde hade 
Zoja skrattat hogt ett par gSnger. 

S3 blev det paus igen. VaktmSstaren opp- 
nade dorren for att sl^ppa in den vSntande 
publiken, som befanns utgoras av tvS damer. 

Det var ett omaka par, de bSda nykomna, 
den ena ISng, knotig, ful, den andra liten, Ijus 
och ganska natt. Till Zojas forvSning lyfte 
Jurij pS hatten. Hon betraktade Snyo de tvS, 
och i detsamma forstod hon. Den lilla blonda 



Zoja 91 

var ju ingen annan an flickan frSn apoteket, 
Jurijs fSljeslagarinna under de mSnljusa 
augustinatterna, kanske ocksd senare. 

Den lilla blonda rodnade mflrkbart medan 
hon besvarade Jurijs haisning. Med skaimsk 
kamratlighet tog hon sin vaninnas arm, och 
under ivrigt smSviskande sokte de sig en plats. 
Zoja kunde inte undgS att marka hurusom 
apoteksflickan styrde deras steg och valde 
deras plats med hansyn till Jurijs och Zojas. 
Hon ville nog bSde se och ses, den lilla blonda. 

Jenny Johansson hette hon, nu mindes 
Zoja namnet. 

Jurijs ansikte uttryckte den mest full- 
stdndiga oberordhet. Inte en gSng vflnde han 
ogonen dt flickans h&ll, fastfln det tydligt 
framgick att hon tiggde om en blick. I stailet 
Sdrog hon sig en ihSllande granskning frfin 
Zojas sida. 

Det var sflllan Zoja haft tillfaile att se 
Jenny Johansson pd nflra h&ll. Nu kom den 
Idnga pausen henne vai till pass. 

Hon betraktade den lilla blonda sS som 



92 Zoja 

varje verklig kvinna betraktar sina natur- 
liga fiender, de andra kvinnoma; dessutom 
var hon ju frSn borjan overtygad om att 
denna speciella kvinna i alia avseenden miste 
vara hennes bror ovardig. 

Med klSderna var hon ogonblickligen pS 
det klara. Ingen detalf hade undgStt henne. 
Hattens lojiighet, kappans fula Ijnjer och 
kangornas klumpiga form stodo sS tydligt 
inristade i hennes medvetande, att hon nar 
som heist hade kunnat kia en mannekang till 
en spegelbild av den stackars Jenny Johans- 
son. Det ovriga gav heller inte mycket huvud- 
bry. Liten, fyllig figur, lemmarna avgjort 
for grova. I ett natt, men ganska alldagligt 
ansikte sutto ett par stora, uppspSrrade och 
oroligt vandrande 6gon, klarblS; understodda 
av de mjuka lapparna vittnade de omnyfi- 
kenhet pS 11 vet, om ett okuvligt. begSr att 
uppoffra sig, att lida for den aiskade, och om 
en liten blond sinnlighet. 

Zoja lutade sig tatt till Jurijs ora. 



Zoja 93 

— Ar det verkligen mojligt att du alskar 
henne? viskade hon. 

Jurij teg nSgra ogonblick, sS v^nde han 
pi huvudet och motte Zojas forskande blick 
med orubbat lugn. 

— Nej, svarade han. — Men jag behover 
henne. 

— A, sade Zoja, — ja, jag fSrstSr. 

Hon tyckte sig marka att Jurij ville saga 
nSgonti ng mer, protestera eller f orklara — det 
var en hastig glimt over hans ansikte som 
tydde p3 det, men hur det var mSste han ha 
Angrat sig. I detsamma blev det morkt i sa- 
longen och en ny film rullades upp. 

En detektivhistoria full av vSldsamma 
effekter. SmStt besviken foljde Zoja nod- 
torftigt med de djarva brottslingarnas otro- 
liga tilltag. Hon tyckte sig ha sett dem forr, 
har eller nSgon annanstans. LSnngAngen, 
mannen i riddarrustningen, juvelstolden, allt 
var det henne ledsamt vaibekant. Men med 
ens trollades det fram pi den vita duken en 



94 Zoja 

syn som kom hennes hjarta att krympa sam- 
man och slS snabba slag. 

Detektiver jagade forbrytarna, en bil 
anstrangde sig att hinna upp en annan. Och 
nu var det inte Iclngre orimliga saker som ut- 
spelades mellan m^lade kulissv^ggar, h^r 
s^g sig Zoja plotsligt slungad rakt in i en 
varldsstads hjarta. Den enfaldiga filmintri- 
gen drunknade i myllret av verkliga m^nni- 
skor, tappades bort i de andlosa gatuperspek- 
tiven som oppnade sig mellan morka hus- 
massors cyklopiska murar. Kyrkor, kaser- 
ner, teatrar skymtade f orbi, hon rastade nSgra 
ogonblick utanfor en parkrestaurang med 
folkvimmel p3 terrasserna, brusade sedan 
Ster fram ISngs avenyer med lyxbutiker, 
springbrunnar, hotell, monument. Storsta- 
den sjaiv kom henne till motes, forkroppsli- 
gad i bilar, velocipeder, spSrvagnar, auto- 
busar, den slot henne i sin famn, bedovade 
henne med sitt dSn, berusade henne med 
sina dofter och utdunstningar. Hon lade sin 
hand pS Jurijs arm och tryckte den hSrt. Pa- 



Zoja 95 

ris! viskade hon. SSg du Operan och Rue de la 
Paix? Jurij nickade tyst, men det var henne 
alldeles nog, hon visste nu att han kftnde det- 
samma som hon, tSnkte detsamma, mindes 
detsamma, att hon och han, bamen av en an- 
nan jattestad, for ett 5gonblick funnit vSlgen 
hem, sett allt sitt kflraste i en flyktig hagring. 
En kort vision, s& var allt forbi. Filmens 
intrig kravde Ster inomhusscener. 

— V^nta, sade Jurij till svar pS Zojas 
intensiva tanke, — kanske kommer det mer. 
Annars kan vi se alltsammans en gSng till. 

— Ja ja, sade Zoja ISgt och kramade Ster 
hans arm. 

Men det skulle snart framgi att de i alio 
missraknat sig. Bilden bSrjade flimra mer 
och mer, stailvis var den %k svdrt skadad att 
man just ingenting kunde urskilja, och plots- 
ligt var det f5rbi med alltihop. Filmen hade 
brustit. 

Det blev Ijust i salongen och samtidigt 
hordes stojet frSn maskinistens bSs med okad 
styrka. Zoja fylldes av onda aningar, som 



Zaja 



'^ 



inom kort bekraftade sig. Ljus och mftrker 
v^xlade j salongen med korta mellantider, 
ett par ganger skuttade korta bildstumpar 
over duken, utan begripligt sammanhang med 
det narmast foreg4ende. S5 smSningom bor- 
jade publiken ge sitt missnoje till kanna; 
ogillandet kulminerade i att en av de repre- 
sentativa stadsborna forgrymniad reste sig 
och, namnande maskinisten vid namn, till- 
ropade honom en Strang varning. Allt var 
eineilertid forgaves. For publiken Sterstod 
ingenting annat an att resignera ocli g3 sin 

vag. 

Jenny Johansson gav Jiirij en snabb siang- 
blick over axehi. Hennes ogon uttryckte sorg- 
sen forebrSelse. Han svarade med en liais- 
ning s5 kyligt hSgaktningsful! att hon kriip 
ihop vid sin vSninnas arm. 

— Vill dii fiilja henne? ffireslogZojaosjai- 
viskt uppmuntrande. 

— Nej, svarade Jurij kort. — Absohit 
kite. 



1 

1 1 



Det var en kvMll med stora, darrande stjMr- 
nor. Genom parktrSnas tunga kronor gick 
ett mumlande sus, som om heta roster viskat 
domnande frSgor och loften till varann. SvSr- 
modigt mSnsken over skogar och vatten, en 
praktfull naturens galaforestaiining for alia 
Siskande i denna trakt av vSriden. 

— Inte hem, sade Zoja nSstan bedjande. 
Hon hade dMmpat sin rost som om hon yppat 
en otili&ten onskan. Stodd mot Jurijs arm tog 
hon vSgen upp mot isen, vars morka skogs- 
kontur tecknade sig mot kvMllshimmeln som 
ryggen p^ ett vilande urtidsjMttedjur. Han 
fSljde henne villigt, vSl mSrkande att hennes 
hjSrta var fyllt till brSddama och begMrde 
att fa floda over. 

Tomma ISgo de svagtbelysta gatorna. De 
gingo mycket ISngsamt mellan de tysta husen. 

7 — Haxskogen 



— jorij^ SKSe Z/Pfk fakta, — krUv saves 
4tm hSr kafl ja^iatefi desa nr 
Kf^ftta. PmU Boris cch alb. alb de 
De f drfta Iren efterat var det hite sau aDt 
U0tiU\ %k smatt odi sa avtaf^et. «■ dodsaa- 
nofis mer, ett oama miiidre. Men m, m ^ 
det simi om de hade borjat soka upp ib^. 
Jag $er dem f ramf or mig, omkring irag, ibbsd 
tror jag att jag tabr med dem — 

— Kostia och Paul, upprepade JuriJ 
tankfullt, — de hade i alb fall den stofsta 
oturen. Vet du av att deras r^emente gick 
^t p^ precis tjugu minuter, jag horde det i 
Helsingfors, en tysk officer hade berattat det. 
Det dr inte n^on ISng tid for sa minga krop- 
par, karlar och histar, men med vdl anbragta 
maskingevar Ir det tekniskt genomfSrbart. 
Fatalt mSste man ju kalla det, de hade ut- 
bildat sig fdr kriget sedan de var smli, tjugu 
minuter fick de vara med, ingen fiende hade 
dc «ett och s& var allt forbi. 

Zoja hade stannat p& ^ssluttningen i kyr- 
kauft mOrka slagskugga. 



Zoja 90 

— Jag undrar, sade hon, jag har ofta 
undrat vein som har det v^rre, de dSr borta 
i Masuriska sj3arna eller vi. 

Jurij ryckte pa axlarna. 

— Om tycke och smak . . . 

— Jag kan inte leva har, sade Zoja h'del- 
sefullt. — Och du kan det inte heller, det vet 

jag. 

Jurij teg en stund. 

— Kan, sade han sS, — nej, men mSste. 

— Hellre vad som heist an det har! ut- 
brast Zoja och satte sig raskt i g&ng, som om 
dessa snabba steg fort henne langre bort frSn 
det outhardiiga. 

— Jag amnar inte stanna har, tiliade hon. 

Jurij vande pk huvudet och forsokte upp- 
fSnga hennes ansiktsuttryck. 

— JasS, sade han lugnt. — Har du nSgra 
mojligheter? 

— MSnga, genmaide Zoja trotsigt. 

— Numero ett ar antagligen lika med 
Meerwolff? foreslog Jurij. 



UK) Zoja 

yjy'ja gjorde en otSlig rdrelse. Aldrig ! sade 
Hon med ovilja* 

— Han arbetar diskret, men klokt och 
mSlmedvetet, fortfor Jurij. 

— Det har jag inte mdrkt, sade Zoja fdr- 
aktf ullt, — och det ar mig iikgiltigt. Jag raknar 
honom inte ens bland de vdra, fdr mig hdr 
han hit, till de sm& trygga kaikborgarna som 
jag vill bort ifrSn. Det kryper i mig nar jag 
tanker p& hononi. 

— - Nej, fortsatte hon i en ton som skulle 
fr)restaila skamtsam, — jag har andra ut- 
vagar. 

jiirij vantade och lyssnade. 
■ Antingen tar jag plats som staderska 
\)i\ en stor c^mgbat, en s^dan som gSr till In- 
(lien och Kina, du vet. 

— Ja, svarade Jurij, jag vet. SSdana 
linjeAngare finns det inte i Finland, och till 
aiuira lander i&r du inte pass. Det var alltsA 
antingen, liur lyder eller? 

— Eller ocksa reser jag till Helsingfors 
och saijer mig till nSgon rik man, som kan 



Zoja 101 

uppfyiia alia mina Snskningar och planer. 
Vad sager du om det, Jurotschka? 

Den lekfulla tonen kunde pS intet satt 
vilseleda Jurij. Han fSrstod att detta var 
tankar som Idngsamt mognat inom Zoja, att 
hon gjort sig fortrogen med dem under da- 
gars och natters grubbel. Han var alls inte 
forv&nad over att hon kommit till denna 
punkt; han hade nara nog vantat det och 
nojde sig nu med att inregistrera faktum. 

— Han skall fora mig frSn det har for- 
farliga iandet, Stertog Zoja, till verkliga man- 
niskor, till Paris eiler Italian. 

Jurij stannade, skakade pS huvudet, 
tande sig en cigarrett. 

— Karaste Zoja, sade han vanligt for- 
manande, — sSdana man vaxer inte pa tran, 
och det ar mycket osannolikt att du kunde 
f^ tag i nagon av de ratta. Vad skulle det 
alitsa bli av dig? En soupeuse till pa Helsing- 
fors restauranger. Tank pS Nina Maximoff, 
pa Lida Panin och manga andra, dottrar till 
geheimerad och generaler, hustrur till gardes- 



102 Zoja 

overstar och marinofficexare, eventuellt an- 
kor, aiitnog, i alia fall for sitt uppehdlle 
tvungna att supera med unga guiascher. Ar 
det ndgonting att eftertrakta? Mig forefaiiei 
det att vara lika avISgset fran Indien och Pa- 
ris som n^gonsin det hdr. 

Han pekade pa den iiiia staden, som nu 
lag for deras fot. Under stjarnhimmelns vSI- 
diga bagvalv krympte de l&ga sm& husen Mn 
mer ihop i odmjuk ansprSksloshet. De lik- 
nade en hjord som iagt sig till viia pa asens 
sluttning. Dar nedanfor spande den djupt- 
skurna viken sitt vattrade silverband. 

— Vad du ar grym, sade Zoja haftigt, 
och det forefoll Jurij som om hon med moda 
haUit t^rarna tilibaka. — Du motsager mig i 
allt, du tar ifr&nmigmina svagaste forhopp- 
ningar fast du vet att jag holier pS att gS 
under, att jag ar nara att bH vansinnig. Att 
hjaipa mig faller dig inte in — nej, avbryt 
mig inte. Du tanker bara pS dig sjaiv, och 
du, du reder dig nog. Du kan undvara man- 
niskor och resor och tar lugnt emot alia ve- 



Zoja 103 

dervardigheter dSrf or att . . . darfor att du 
besoker Paris och fSrdas till Indien inne i ditt 
rum ... 

Det s^llsynta skedde att Jurij for nagra 
ogonblick forlorade fattningen. 

— Ja, fortfor Zoja, du skall inte forsoka 
neka till det, jag har genomskSdat dig, jag 
sMger inte hur, men jag vet att du har nSgot 
slags medel — 

Jurij hade redan Steryunnit sin sSkerhet. 
Ja, sade han mycket lugnt, jag har skaffat 
mig morfin. 

Zojas utrop vittnade p& en g&ngomtriumf 
och besvikelse. 

— A, jag trodde det var haschisch eller 
atminstone eter. 

— Haschisch, sade Jurij skrattande, — 
tror du de sSljer haschisch i Kungsgatans 
diversehandel? Det Sr alldeles tillrackligt 
svSrt att komma over morfin. Fiickan frSn 
apoteket, forstSr du, det var bara darfor jag 
— Hon stjai det, antar jag. 

— Aah, sade Zoja, nu forstSr jag. 



Jurij bir^ssadt p^ dgarretten. T§nk« sadc 
tian, vilka upptevdser, vilken sp^nnandc ro- 
man att frossa i fdr en s^dan liten oordisk 
Ijuslugg, 

Z^>ja teg. Hon stod ddr och betraktade 
v^gornas och rymdijusets spel i svart och 
vitt; hennes fingrar snuddade trevande vid 
Jurijs rockSrm. Jurij, sade hon knappt hdr- 
hart, jag kan inte leva sk hir. Du miste 
hjiSlpa mig. NSgra droppar till fdr mig, det 
g^>r vdl ingen skillnad fdr henne, apoteksflic- 
kan, 

f lennes ansikte var mycket blekt nlir hon 
bedjande vSnde det mot broderns. Jurij be- 
tdnkte sig l^nge. 

— Jag mSste prova dig fdrst, sade han 
hlutligen. — Jag vill se om du inte kanreda 
dig utan. 

Mon fcirstod att det innebar ett Idfte. 



Redan i tamburen kunde Zoja och Jurij 
l^gga m^rke till att nSgonting ovanligt in- 
tr^ffat. Overallt brunno de elektriska 1^- 
gorna och frSn vardagsrummet hSrdes for- 
aldrarnas och Meerwolffs roster, ivriga, upp- 
rymda; ibland talade de alia tre p& en g^ng 
utan att invanta varandras svar. »Petro- 
grad», »Petrograd» lj5d det oupphorligt ur 
herrarnas mun, till atskillnad ft&n Olga Jev- 
grafovnas tankl5sa »Petersburg». 

OcksS i kdket pSgick ett hogljutt, oredigt 
samtal. 

Med en istt, fSrvSntansfuU hjSrtklapp- 
ning steg Zoja in i rummet. Under det l^ga 
taket hSngde tdta slingor av tobaksrok; en 
formlig kapprokning tycktes ha Sgt rum och 
pSgic.k for ovrigt fortfarande mellan Meer- 
wolff och statsrddet. Med korta, snabba steg 



^Kh h^f ti^ hilknyckninpif 0ck Sdiekarastn 
av ^Kh M ^fvtf golvet, medan Afcerwolff Mjde 
i^ig med XknpAtnm^ %Um mdUn bordet och 
'liun^Ufkn, Ot^ Jevgrafovoa dilremot fdre- 
cln>g ftjttandets stiila frdjd. 

Hdrntn% ankomst fdref&ll att ytterligare 
tiimulera stator^det. 

~ Och Zojas kappa! ropade han. — Kdpet 
m^ftte genast g^ tillbaka. Matrjona eiier 
ri^gon annan f^r i morgon bitti sdka upp kar- 
Icn ocli fdrbjuda honom att sdija den. Sjaiv- 
fallet Ir^r vi in den s^ snart fdrh^llandena 
liunnit ordna sig en smula, s^ att man kom- 
liter iit sina pengar. 

~ Vad it det sum har hant? fick Zoja 
fraiii i andlttf( spanning* 

— Vad soni har hant , , . 

Statsr^det avbrdt pldtsligt sin vandring, 
Hiannade annikte mot ansikte med Zoja och 
Hpflnde Kina lysande sultandgon i henne fdr 
att njuta var skiftning i sitt meddelandes 
oundvikliga effekt. Jurij hade ocksd kommit 
iillstades; hans narvaro fdrdubblade faderns 



Zoja 107 

f&rhandsnjutnifig. Med en Mick tvang han 
Olga Jevgrafovna och Meerwolff till tyst- 
nad — han hade aldrig fdrlitit dem om de 
nu skyndat sig att fOrekomma honom och 
ryckt orden vit hans mun, — Jo, sade han med 
dratnatisk enkelhet och lat denglSdande ci- 
garretten beskriva en vid bi^e, — Judenitsch 
har dppnat offensiven och Petrc^prad sUr for 
sitt fail. 

Tjo\z, kande hur Modet strdmtnade till 
hennes tinningar, hon fann intet ord, inte 
ctt enda. Men Jurijs \i%^, klara rdst lat sig 
fornimma: 

— Varifrdn hdrstammar det ryktet? 

— Ryktet, upprepade statsridet med en 
rdst sotn darrade av otikiighet och ovilja, — 
har ar inte friga om nigra rykten, utan om 
ett faktum sdm hela vdrlden utom vi kande 
till redan i morse. 

— Det star i alia helsingforstidningar, 
bekraftade Meerwolff. — Dessutom har jag 
haft ett par telefonsamtal med medlemmar av 
var kommitti. Allt ager sin riktighet, man 



m zqio 



e stats- I 

inskott m 



kan inle betvivia att v&n utsikter 
goda. 

— Krasnaja Gorka ar taget, ropade 
r^det n>m um han avlr>ssat ett kaoonskott 
mot klentrogenhetens mur, — Engelska flot- 
tan bombarderar Kronstadt och vAra for- 
truppcr stAr vid Gatschina. I morgon dl«r 
senast i Overmorgon kan de vara framme vid 
Petrfigrads fttrstader. 

— Fflr sakerhets skull, menade Meer- 
wolff, — kan man ju rakna med den even- 
tiialJteten att det drar nagot langre ut pk ti- 
dcn. Hur s<hti lielst iir det en tn^rklig nyhet. 

— Ni iir alldeles for skeptisk, Nikolai 
Karlovitsch! uthrast Scliekarasin med ung- 
doiiilig lulufOreise. — Eiiligt min tanke ar 
sakcn fiillk»mligt klar. Porbindelsen med 
Moskva avKkars av en str5vkar, det ar allt 
vad soni beliovs. En enda kraftig stot och 
hela sovjetvaidet rainlar iliop som ett kort- 
liiig. Sonidet elandigakortliusdetar. Niskall 
fA sc, ni skali f^ sul F-'or (ivrigt tar jag er alia 
till vlttnen pA att jag for lange sen forutsade 



^ 



Zoja lOQ 

det hSr, redan i Helsingfors spSdde jag det 
m^nga ganger. Om Judenitsch bara vilie 
satta sig i gang — det blir en militarprome- 
nad direkt till Isakskyrkan. Sa sade jag. Ant- 
ligen, antligen iix jag ratt! 

— Ay sade Zoja och lat sig sjunka ner i 
soffan vid moderns sida. 

Olga Jevgrafovna tryckte sina fylliga 
lappar mot hennes kinder i n^gra fuktiga 
kyssar. — Min kara liila flicka, sade hon rord, 
efter n^gra veckor sitter vi kanske hemma i 
vSr egen vSning. 

— Om de over huvud taget bar lamnat 
kvar nSgonting som man kan sitta pS, in- 
passade Jurij halvhogt. 

— Ack ja, suckade Olga Jevgrafovna, 
sakert bar de stulit mycket. 

Ocb vand till Meerwolff fortfor bon: — Vi 
hade en salongsmSbel i svart lack med parlemo- 
iniaggningar, den var unik, eller nastan unik, 
pa slottet i Peterbof bar jag sett en liknande, 
men annars ingenstans. Om den ar forsvun- 
nen blir jag otrostlig. 



no Zflja 

— Lat OSS rakna kallt, sade Schekarasin 
tillrattavisande. — LSt oss anta att det mesta 
ar forstort, det skali ^nda bliden gladaste da- 
gen i mitt liv. 

Zoja slot ogonen for nagra sekunder och 
andades djupt. Sa iSngt borta var hon att 
hon inte ens kSnde Meerwolffs blickar. 

Schekarasin hade §tertagit sina snabba 
tiirer tvarsigenom rummet. Han var idel eld 
och liv, projekt och idier av tusen slag virv- 
lade upp och kampade om herravaidet i hans 
hj^rna. 

— Vilket arbete vantar oss inte, utbrast 
han, vilka jatteuppgifter! Det blir att rensa 
ett Augiasstall utan like i vSrldshistorien. 
Militaren och ambetsmannak^ren m^ste re- 
organiseras, kommunikationema Sterstallas 
i sitt forna skick, det ekonomiska livet sane- 
ras, nya handelsforbindelser skapas, grans- 
markerna atererovras . . . LSt oss se! 

Han forsvann pa ett ogonblick och Ster- 
vande med en karta. 

— Se har, sade han och lat pekfingret 



Zoja 111 

folja det forna Storrysslands gamla grans. — 
Vad var orsaken till att vi fSrlorade kriget? 
Jo, vSrt isolerade Uge, det och ingenting an- 
nat. Vi var inknutna i en sdck, man kastade 
OSS i vattnet och bad oss simma. Det kunde 
inte sluta annorlunda dn det gjorde. Nu mSste 
alia gamla misstag och orSttvisor gottgoras, 
vi mSste fS tillbaka alia vSra forna kuster 
och dessutom nSgra nya. Konstantinopel och 
sunden mSste overiamnas iX oss. En korri- 
dor ner till Indiska oceanen blir nodvdndig 
forr eller senare, en bred och strategiskt hSll- 
bar korridor. V3rt IshavsomrSde bor ovill- 
korligen utnyttjas battre, nya hamnar mSste 
aniaggas och en jarnvflgslinje dras genom de 
finiandska guvemementen. Ni sSger ingen- 
ting, Nikolai Karlovitsch, medger ni inte att 
jag har ratt? 

— Ajo, jo visst, naturligtvis har ni ratt, 
Ivan Arkadievitsch, skyndade sig Meerwolff 
med Sngerkdpt uppsyn att fdrsakra. — Det 
var bara nSgonting jag kom att tanka pS, en 
sm^sak i bredd med det hSr — han pekade 



112 Zoja 

pa kartan — , en frSga for dagen som har ett 
visst personligt intresse for mig, och kanske 
ocks3 for er, Ivan Arkadievitsch. 
Schekarasin stannade. 

— Ni menar antaj?ligen mobiliserings- 
fragan. Javisst, det ar mycket mojligt att 
var regering eller nSgon av generalerna p3- 
bjuder mobilisering, men for det forsta tror 
jag inte att nSgot verkligt faittSg mot Moskva 
blir nodvandigt, och for det andra har jag 
nyligen passerat ovre Sldersgransen. Vad 
Jurij betraffar sS ar han sSkert olSmplig for 
fronttjanst. 

— Ni misstar er, Ivan Arkadievitsch, 
sade Meerwolff hovligt. — Det var nSgonting 
annat jag hade i tankarna. Om jag inte minns 
oratt sitter ni fortfarande inne med en del 
rubier, ar det inte sS? 

— Jo, svarade Schekarasin, ni har ju 
sjaiv avrStt mig frSn att saija det lilla jag 
har kvar, dSrfor att det betalades sS gott 
som ingenting for dem. 

— I gSr, ja, sade Meerwolff eftersinnande. 



Zoja 113 

— Men i dag, efter de nya underrSttelserna, 
stiir saken sdkert alldeles annorlunda. Jag 
skulle mycket missta mig om inte rubeln be- 
talades avsevart hogre i dag. 

— Helt sdkert, sade statsrSdet tamligen 
lamt. Tankegingen intresserade honom foga. 
For Sgonblickdt voro bans penningbekymmer 
aviagsnade tack vare Zojas kappa, och dess- 
utom var bans tankevSrld fullt upptagen av 
den stora underrSttelsen och de obegrSnsade 
perspektiv den oppnade iX alia hSll. 

— I niorgon . . . fortsatte Meerwolff, och 
hans ogon tycktes nu blicka in i fjSrran, — 
om det fortfarande inlSper goda nyheter, s^ 
kommer rubeln att stiga ytterligare. 

— H6gst $annolikt,nickade'Schekarasin. 
Meerwolff teg en stund. SS ryckte han 

upp sig ur sin bekvdma stailning och betrak- 
tade statsrSdet med en fast blick. 

— Nu tror jag det ar ratta 5gonblicket 
att saija, sade han. 

Schekarasin ryckte pS axlarna. Har, sade 
han avvisande, vem koper rubier har? 

fi — Hdxskogen 



114 Zofa 

— Ingeii, men i Helsinnfors finiis det sfi 
manga fler. Jag har lyckats radda en liteii 
summa, visserligen en ren bagateil, men jag 
fragar niig i alia fall om jag inte gjorde rik- 
tigast i att resa till Helsingfors med det ti- 
diga morgontaget, ta reda pS sitiiationen och 
liandla efter omstandigheterna. Jag kunde 
garna ta med mig era pengar ocli eventuellt 
saija dem, till hogsta mojliga kurs. I fall nJ 
inte foredrar att gora mig sailskap, Ivan Arka- 
■tlievitscli? 

Fiirslaget verkade till en btirjan enbart 
forhluffande pa statsrSdet. Den lllla summa 
]ian agde i nihel, ftir dess skull Itinade det sig 
knappast att fiireta den langa resan. Men en 
annaii tanke foil lionom in. Det fanns en 
omstandighet som plotsligt gjorde forslaget 
till en stark lockelse for Scliekarasin. Nu, 
under dessa spannande dagar, d^ varje timme 
kunde medfora (ivervaidigande underrattel- 
ser, nu mer an n^gonsin mSste isoleringen i 
(lenna smastadshala komma att kannas out- 
hardligt smartsam. Hiir m^ste inte atmosfS- 




Zoja 115 

ren d^r borta vara laddad med elektricitet, 
vilket sjudande liv levdes inte i dessa 5gon- 
blick i hotellens kafter och hallar ... Ja, 
i sanning, ju mer ban tankte pS det! Det var 
inte ett forslag, inte heller en frestelse, utan 
en verklig uppenbarelse, varken mer eller 
mindre, som kommit honom till del genom 
Meerwolff. I nervos uppsluppenhet blossade 
ban bSftigt pi sin cigarrett. 

— Nikolai Karlovitscb, nSstan skrek ban, 
— ni bar talat som en vis man. Jag fSljer 
med till Helsingfors. Men Sr det absolut 
nodvMndigt att vi reser med morgontliget 
som gSr barifrin mitt i natten? Jag avskyr 
att stiga upp klockan tre. 

— Jag tror det inte kan bjaipas, invSnde 
Meerwolff stillsamt. — I annat fall fSrlorar 
vi en bel dag, ocb pi en dag — Ja, jag menar 
bara att pi en dag kan mycket bSnda. F6r 
min del avskyr jag mer fdrsuttna fatalier an 
tidigt uppstigande. 

— Gott, sade Scbekarasin upprymd ocb 
darrande av resfeberns fSrsta anlopp, — na- 



110 ZBja 

turligtvis har ui rdtt, nu som alltid. Olga, 
min du va, jag reser alltsii. Min kappsick miste 
goras i ordning. Det blir nog ingen nSjesresa 
fdr mig, men det ror sig h^ om en absolut 
nodv^ndighet, jag inser det fullkomligt nu. 
Mllrkvardigt att jag inte sj^lv kom p2 den 
tan ken. Hur som heist, vi reser med det 
tidiga tiget, och for att slippa det obehag- 
liga uppstigandet dmnar jag inte alls Id^a 
mig. LSt Marfa koka mera vatten, jag kUnner 
mig torstig och det kommer inte en dropp^ 
ur tekoket. 

Meerwolff avldgsnade sig ganska tidigt, 
han hade en hel del saker att ombesorja, for- 
klarade han. Men statsrSdet tomde Unnu St- 
skilliga glas te och smittade Olga Jevgrafovna 
med sin uppspelta livaktighet sS att ett Snd- 
lost samtal kom till stSnd mellan dem. Jurij 
hade tyst forsvunnit. 

For Zoja kom ett plotsligt bakslag efter 
den starka sinnesrorelsen. Hon hade t^nkt 
sig att hon skulle vaka och bevittna faderns 



Zoja 117 

avfSrd, men en tung trotthet tog ovSntat 
makt over henne och tvang henne att s^ga 
godnatt. 

Med outsligligt v^lbehag strSckte hon ut 
sig i sin blidd. De sista stunderna mellan vaka 
och drom stod en syn i starka farger for hen- 
nes medvetande: Nevski en gnistrande vin- 
terdag nSr de fdrsta lyktorna tSndas. En 
tredubbel rad av siadar, trojkor med frustande 
sidotravare, enspflnnare med harliga full- 
blod. En boljande manniskomassa och over 
det svarta myllret otaliga spirvagnslyktor, 
rSda, gula, gr5na, lysande som adla stenar i 
den latta skymningens silverdis. 



"1 



Vid sin avresa hade statsradet gelt 
att per brev lialla de hemmavarande 
kunniga oin alia nylieter av intresse.oni 
ningar ncli forliallaiideu iiioni flyktfngskret- 
sarna i Helsingfors. Han holl ord. Tva da- 
gar senare mottog Olga Jevgrafoviia ett gan- 
ska ISngt ncli innehallsrikt bre-v, ocli dagen 
darpa ett aiiiiat, mi iiagot kortare. Upplys- 
ntngarna oiii den Judenitschska offensivens 
utveckljng stodo visserllgen att ISsa i den 
samtidigt anlandande tidningen, men de 
verkade i breven an mer giadjande och hopp- 
ingivande, ffirsedda soni de voro nied tempera- 
inentfulla och ytterst personliga koninienta- 
rer av statsradet. De ffirsta nieddelandena 
hade alls inte visat sig overdriviia, tvartoni 
upprepades de och bekraftades i telegram pa 
telegram. Oatschiua var ovcdcrsagligcn taget, 



t loftet I 

under- I 

I f^tSin- I 

gskret- 1 



Zcja' 119 

sannolikt ock&h Krasnaja Gorka. Endast om 
engelska flottans framgjingsrika angrepp pS 
Kronstadt ridde njigon osakerhet, villad av 
vissa halvofficiella dementier. 

I ett postskriptum meddelade statsr^det 
att rubein verkligen stigit hogst avsevdrt och 
att Meerwolff omedelbart silt stdrsta delen av 
sina ryska sedlar. Fdr sin del hade Scheka- 
rasin dSremot funnit Meerwolffs tillvaga- 
gjiende fdrhastat och beslutit avvakta h^n- 
delsernas ging. Tendensen var obestridli- 
gen stigande, inom kort kunde rubein ha upp- 
ndtt parivflrde. Och dessutom, tillade han, 
kan det vara lika s& gott att behilla de rub- 
ier man har, di vi i alia fall inom en ndra 
framtid bdra bereda oss p& iterflyttningen till 
Petrograd. 

Vid Iflsningen av dessa sista ord brast 
Olga Jevgraf ovna i gr Jit och omfamnade sina 
barn. Jurij kande sig som vanligt besvdrad 
av moderns 5mhetsbetygelser och drog sig 
varsamt undan, men Zoja bj5d till att med 



120 Zoja 

goda och k^irleksfulla ord Sterg^lda Olga 
Jevgrafovnas smekningar. 

Samvetet slog Zoja. Hon insSg nu hur 
langt bort fran foraidrarna hon kommit un- 
der dessa sista sv^ra mSnader, hur hennes 
grubbel over egen sorg fullst^ndigt utplSnat 
gemensamhetsk^nslan. Hon hade byggt sig 
en egen varld av vanvettig langtan och omSj- 
liga inbillningar, och i den vMrlden hade in- 
gen plats funnits for nSgon av hennes nSr- 
maste, inte en gSng Jurij. DS hon dromt sina 
orimliga drommar om flykt f6r att i andra 
delar av vSrlden soka aterfinna den forsvunna 
lyckan, hade tanken pS fSraidrarnas och 
broderns framtida ode knappast sysselsatt 
henne. Envar for sig, radde sig den som kan — 
sa ungefar formulerade hon nu, krasst men 
tr^ffande, det verkliga innehSllet i sina dim- 
dunkla fantasier. 

Hennes Snger tog sig lika vSldsamma ut- 
tryck som hennes giadje over fadems brev 
och tidningarnas nyheter. FrSn att flyktigt 
och ointresserat ha sett pS modern nSgra gSn- 



Zoja 121 

ger under dagens lopp, ungefSr som man be- 
traktar en gammal mobel, den man en gdng 
f6r alia Sr van att ha i sitt hus, kom Hon nu 
till en formlig ingest fdr att nodgas fdrlora 
Olga Jevgrafovna ur sikte. Oombedd kastade 
hon sig 6ver husliga sysselsftttningar. Stdn- 
digt frSgade hon modern om det inte var nS- 
gonting hon kunde hjaipa till med, om det 
inte fanns nigra kiadesplagg att lappa eller 
si bortit. Blotta tanken att se Zoja med nil 
och trid i handen var Olga Jevgrafovna ett 
obestigligt bei^, men r6rd och tacksam 5ver- 
h51jde hon dottem med ett regn av kyssar. 

Dessa dagar hade de bida mycken glidje 
av sina gemensamma anstrSngningar att 
fundera ut i vilktt skick de skulie komma 
att finna sitt gamla hem. Tror dti d e n tav- 
lan finns kvar, tror du d e n sekretiren ir 
stulen? Hemmets karaste fSremil drogo ett 
efter ett f5rbi deras inre syn, ibland tego de 
och smilogo i sina tankar, vemodsfuUt men 
andi inte utan hopp. 

Sirskilt hade Zoja givit mycket f5r att 



122 Zaiii 

redan nu ih veta om hennes teckningar och 
skizzbocker alltjamt funnos i behSll. Hon 
hade ritat och m^lat mycket, dels pS egen 
hand, dels — nar just den saken roat henne — 
under skickliga lUrares ledning. Framst&ende 
konstn^rer hade lovordat hennes talang. 

Jurij tog ingen del i det intima samliv 
som sS plotsligt flammat upp mellan modem 
och system. Hans dagar forfloto som forr, i 
fSror dem ingen kunde folja. Dock lade Zoja 
inarke till att han mot aftonen aviligsnade sig 
heinifr^n och drojde Idngre borta an han pa 
sista tiden brukat. Hon drog hUrav den slut- 
satsen att han alltfor mycket negligerat den 
lilla blonda fran apoteket och nu ville hiilla 
henne skadeslos; hennes aningar bekraftade 
sig dS hon under en ISng promenad utom 
staden overraskade dem sittande pS en sten 
bredvid landsvagen. Hon gick forbi dem som 
om hon ingenting sett. 

Underbart vackra voro dessa tidiga okto- 
berdagar. 1 skogarna brot sig lovtradeus 



Zoja 123 

flammande guld mot furornas eviga grdnska, 
och inne i staden badade de gamla glirdarnas 
hallonroda tegelpannor i den visa hostsolens 
milda Ijus. Bortom stadsviken etsade sig 
andra stranden i klarhet utan like i det matta 
bis, och lyft av en hagring hdjde sig fastnings- 
on i det aviagsna fjarran dar viken och havet 
mottes, ett langtans och droniniarnas befSsta 
hogkvarter. Ljusa lyckotankar anfortrodde 
Zoja i de gamla bastionernas skydd. 

Sa mdnga i foljd hade dessa harliga dagar 
tagat upp att de eftertflnksamma med ve- 
mod frSgade sig vilken av dem som tillSven- 
tyrs skulle befinnas vara den sista. Ty h5s- 
ten miste ju komma. 



Nu hade statsr^det iiite 13tit hora av sig 
pa nSgra dagar, men Olga Jcvgrafoviia for- 
sakrade att inga bird aro gnda bitd. Tidnin- 
gens meddelatiden voro fortfarande optiinis- 
tiska, franiryckniiigen hade fortskridit till 
Petersburgs omedelbara narhet och ett av- 
gorande kuiide vantas nSr soni heist. Vis- 
serligen erfor man nu att de engelska krigs- 
fartygen aldrig tagit nSgon del i angreppet, 
och Krasnaja Gorka tycktes fortfarande eller 
Snyo befinna sig I de rodas vSId, men detta 
var ju i det stora hela av mindre betydelse. 

F6r ovrigt brydde sig Olga Jevgrafovna 
och Zoja inte s^ mycket om att jamfora tele- 
grammen eller studera kartan; for dem var det 
alldeles nog att J fulla drag fa njuta dessa 
dagars lioppfulla lyckostamning. 




Zoja 125 

Darfor drabbade det Zoja som en stot ur 
ett oanat bakhSll nSr Jurij en kvail vdnde 
sig till henne med dessa obegripliga, hdp- 
nadsvdckande ord: 

— Du skall M se att det hela rinner ut i 
sanden. Judenitsch kommer aldrig att ta 
Petrograd. 

— Aldrig att ta Petrograd? Aldrig att 
ta • • • 

Zoja sig pi honom med en djup forvi- 
ning som sminingom fSrsvann for att efter- 
tr^das av en vildsam forbittring. Sidant 
vigade han tMnka, sidant hade han panna att 
sMga h5gt! Det var hart ndr att hon slungat 
honom i ansiktet en beskyllning for feghet 
och frinkant honom all rStt att yttra sig 
i denna friga, eftersom han aldrig yppat ens 
den flyktigaste avsikt att anmaia sig som 
frivillig bch skynda till krigsskideplatsen. 
Hon kunde inte fSrestaila sig annat an att 
alia vapenfora ryska emigranter i de narmast 
liggande neutrala landerna ogonblickligen 
hastat till den nya fronten, och stundtals hade 



126 - Za/a 

det irriterat henne'att Jurij inte sa mycket 
som drSmt om den mfijligheten. Den pUk- 
t«n. 

Emellertid lade hon band pa sig och nojde 
sig med att i overmodig ton ti1lr3ttavisa ho- 
nom f&r hans klentrogenhet. 

Forlata lionom kunde hon inte, ty hans 
ord, den lilla gnistan, hade mot hennes vilja 
lyckats t^nda en eld, soni for var timme ia- 
gade hogre och snart med forfarande hastig- 
het hdrjade i hoppets grOna skogar. 

Ett par dagar senare kom d^r ater ett 
brev fran statsr&det. Det var mycket kort 
och av stilen att doma nerskrtvet i stiirsta 
hast; 

•Underrattelsema nSgot sSmre, men in- 
gen anledniug att foriora model. Stannar liSr 
annu n^gon tid for att iakttaga situatioitens 
utveckljng. Mycket att gora, stark span- 
ning, humoret likvUl gott.* 

Den natten l^g Zoja lange vaken. Del 
var en tanke soni inle ville ge tienne ro, som 



1 



Zoja 127 

slet i hennes nerver tills de tycktes henne 
sjunga som spSinda str^ngar. ForklSidd till 
man skulle hon skynda till arm^n och an- 
inSila sig sotn frivillig. 

Hon bjod til! att se planen kallt, att prova 
den med nyktert fSrstdnd, och triumferande 
fann hon att det hSir inte alls var frdga om en 
ogenomf drbar f lickfantasi. Hundrade ryska 
kvinnor hade gjort detsamma under vSirlds- 
krigets feberdagar. De hade vSgat och gett 
sina liv for Rysslands 2ira och lycka; redan 
dS. Stod inte Rysslands framtid och lycka 
tusenfallt mer pd spel i dessa senkomna odes- 
timmar! 

Hon sSg det sS tydligt for sig alltsammans, 
sSg sig sjdiv vid de yttersta stridslinjerna, i 
full uniform, med vapen i hand. Alia kam- 
pens faser genomlevde hon med dunkande 
pulsar, Sngesten infdr det obekanta, hatet 
till fienden, det vilda begSiret att sticka, sl^, 
dttda, den rasande viljan att komma fram, 
fram till varje pris. OcksA sm^rtan fttll p£ 
hennes lott, en vanvettig, br^nnande pl&ga, 



128 Zoja 

lieimes kropp krympte saniman, genomborrad 
av vassa nickelpilar, sondersliten av heta 
staiskarvor. Ja, ju langre det led mot nior- 
gonen efter denna vaiiskliga rtatt, desto mer 
orubbligt stod detta slut for henne; inget an- 
nat tavlade mer om platsen. Hon foil, d^r 
gavs ingen hjalp. ingen ^tervando, hennes 
fattiga liv biastes ut som ett blottat Ijiis i 
stormeii. 



"I 




De f dljande dagama tillbragte Zoja mest i 
det fria. Det var inte iSngre v^dret som loc- 
kade henne ut pk de titnslSnga protnenaderna, 
ty utan fdrmedlande dvergdng hade hSsten 
pidtsligt kommit. Tunga grd moln hSngde 
l&gt dver jorden, och tid efter annan brast en 
regnskur 15st. 

Nej, f5r vSdrets och naturens skull gjorde 
hon det sannerligen inte, inte heller hade hon 
fattat nSgot beslut eller ens gjort sig reda f ttr 
vad som drev henne bort ft&n hemmet. Det 
hade givit sig alldeles av sig sjaivt, b5rjat te 
sig som en verklig nSdvandighet. Jurij ville 
hon heist inte se, hon hade gripits av en ore- 
sonlig aversion f5r honom; moderns nSrhet 
plAgade henne, ty hon hade pidtsligt ingenting 
mer att tala med henne om. Alia samtals- 
^mnen forefOllo henne uttomda, allt slutdis- 
9 — HaxskoitH 



130 Zoja 

kuterat, uttrSskat, meningslost. De husliga 
goromSlen skottes b^st av Marfa, Matrjona 
och Anna, hon insSg att hon gjort dem mera 
forfSng an nytta med sin plotsligt pSkomna 
beskaftighet. 

Hon gick alltsS, lamnade hemmet som 
om hon flytt i olovliga arenden, gick i tim- 
mar pS uppblOtta landsv^gar, oftast barhu- 
vad eller kiadd i en simpel duk. Handerna 
hOll hon garna pS de fattiga ryska kvinnornas 
vanliga vis, hfigra.handen instucken i vanstra 
kapparmen och tvartom. Det gav hennes 
sorgset bojda gestalt nSgon likhet med en 
odmjuk botgorerska. Hon gick genom sko- 
gar dar dropparna folio frSn granamas lav- 
kladda grenar som tSrar frSn en grStandes 
kind. Hon sSg mSnga smS stugor och byar, 
den ena lik den andra i armod och grS tristess. 
Manniskor mStte hon, manniskor sSg hon i 
arbete och vila, manniskor som hon sjaiv, 
varelser som'giadjas och lida, men de yoro 
henne mera frammande an skogens mum- 
Ian de tran och vagens rasslande stenar. 



Zoja 131 

Hon hade tagit fSr vana att dagligen be- 
sOka den gamla ryska kyrkogSrden pS Ssens 
sluttnlng. Det var henne kart att fS lamna 
tankarna pS nuet och det kommande for den 
vanskliga uppgiften att tolka fSrvittrande 
gravstenars overlupna inskrifter. Har vilade 
fSrvisso inga hoga dignitarer, inga bjassar i 
det titnliga; smS kopm^n med sina familjer, 
militarer i ISga grader hade har fStt sin vilo- 
stad i en frammande jord. 

Dock fanns dar en grav som skilde sig 
frSn de andra, ty over den var rest ett kapell. 
Alskad matte hon ha varit i livet, denna Ta- 
tiana Sergejevna Silikova, som vid nitton Srs 
aider gatt in i det obekanta, men de hundra 
aren som f orflutit sedan dess hade omilt hand- 
skats med hennes minnestempel. Rappnin- 
gen var avfiadd i stora f lagor, pa sina stailen 
hade tegel sprangts loss av vatten och kold i 
forening, taket var fimkligt att skada — och 
likvai, eller kanske just darfor, kande Zoja 
hur en strom allt starkare slots mellan hen- 
nes hjarta och dessa ramnande murar. 



132 



Zoja 



Du var vackei, Tatiana, jag vet det, du 
var nitton 3r och din kropp blev gBmd i det 
franimande landets jord. 



N^r Ivan Arkadievitsch Schekarasin ater- 
v^nde frSn sin resa, besparades honom at- 
minstone den oangendma plikten att meddela 
hur situationen utvecklat sig. Alia visste de 
det redan — att allt hopp om Petersburg var 
ute. 

Hans hemkomst betydde sSlunda i och for 
sig ingenting, och likvai sSg Zoja d^ri det 
yttre tecknet pa att stunden var inne. 

Hon valde det ogonblick dS tebrickan nyss 
blivit inburen och familjens medlemmar voro 
ivrigt sysselsatta. Pk ingen av dem sSg hon, 
icke pi fadem, icke pd modem, icke pk bro- 
dem, inte s& mycket av fruktan for att kan- 
ske bli svag och forrdda sig, utan fastmer 
dSrfSr att detta icke var den syn hon onskade 
fora med sig. 



i 



134 Zoja 

Varsamt gick hon in i Jurijs rum, tande 
Ijuset och ISste dfirreti. Hon hade listat ut var 
han forvarade den blonda apoteksflickans 
hemlighetsfulla flaska, och hon hade ocksS 
fiSrvissat sig om att den inte var Oiitkomlig. 

En ingivelse kom henn« att fatta Jurijs 
spegel, och lange, lange betraktade hon dar 
sitt ansiktes gagnlijsa skonhet. Dettavarbil- 
■den hon ville ta tned sig dit bort, den och in- 
gen annan, 

Det var ingen medveten viljeakt frSn Zojas 
sida nSr handen fSrde flaskan till munnen och 
hon tomde den. Sekunden darefter lat hon 
flaskan falla, grep spegeln mad blida, handerna 
och pressade sina lappar mot spegel bi I dens 
mun. I den kyssen forbrann all omhet och 
brSnad som spirat inom henne for att hon i 
tidens fullbordan skulle slosat den i rika fang 
p5 sin man, sina aiskare, sina barn och si' 
hundar. 



HAXSKOOEN 



^ 
^ 



I. 



Och Ster hade Jacob Casimir forspillt en 
dag. Genom voilegardinernas schackbr^ds- 
monster sipprade eftermiddagssolen obon- 
horligt in och forkunnade for honom vad han 
ocksS annars var djupt medveten om: att en 
outnyttjad arbetsdag holl p& att gS till dnda, 
som sk mdngen annan gjort det forut. 

Det inbrytande Ijuset kittlade Jacob Ca- 
simirs ogonlock dSr han ISg i sin vilstol och 
sakta l^t vagga sig pk en halvslummers ISnga 
dyningar. Han oppnade ogonen f dr en minut, 
flyttade sig bekvamare upp i stolen, suckade, 
strackte ut armarna over huvudet som for 
att beveka oblida gudar. Sk lat han dem falla 
tillbaka och sl6t Sgonen p& nytt. 

P& bordet vid fonstret blommade Srets 
forsta heliotroper. Jacob Casimir bojde sig 



138 HSxskogen 

djupare bak^t i stolen och sog in den tunga 
doften, dijk in i den som man stracker ut sig i 
ett Ijumt bad. 

Men med slummern var det fftrbi, allde- 
les avgjort. En harskara av olika slags Ijud 
tycktes ha sammansvurit sig mot honom for 
att rycka liononi ur hans slappa dvala. FrSn 
biljardrumniet hordes med korta meilanrum 
de karambolerande elfenbensbollarnas skarpa 
sma knackar; de tycktes honom sSrskilt ener- 
verande dSrfSr att de inte folio efter n^gon 
gripbar rytm. 1 stailet knirpade en slStter- 
maskin taktfast och outtrSttligt som en jatte- 
gr^shoppa nSgonstans d5r iite pS angarna, 
envist, oavlatligt, an mattare, liksoiii dom- 
nande, 9n vSxande och svallande i metalliska 
toner. Sa mSste de eviga straff en vara 
anordnade, oni det finus nSgra, tankte Jacob 
Casimir. 

Och sS var dar nagon som talade i tele- 
fonen. Nej, inte nSgon i storsta allmanhet, 
utan kiisin Fabian och ingen annan. Hans 
stamma fyilde det gamia husets bSda vH- 



•^ 




Hdxskogen 139 

ningar sojn om den med env&ldshSrskarrSitt 
velat fSrkvdva alia de andras spridda, svaga 
livsyttringar. Jacob Casimir tyckte sig rent 
av se hur telefontrSdarna dSr ute pS de tavast- 
ISndska landsvdgama darrade och sj5nko 
mot jorden under trycket av denna mSktiga 
rSst. 

Ja, det var inte att ta miste pa. Fabian 
Conradi Snskade nya grammofonplattor, spe- 
ciellt sddana som upptogo den senaste vdrlds- 
succ^sen, hawaiimusiken. Han ville ha dem 
genast, med fiSrsta tag, och han upprepade 
detta baron Conradi pa Santaniemi 
i en ton som om han dSrmed befast.ett 
o5verstigligt svalg mellan sig och den stac- 
kars adiiga grenen, vars medlemmar i an- 
sprakslSsa borgerliga befattningar trampade 
Helsingfors gator. 

Han kan rekvirera, tankte Jacob Casi- 
mir. Han kan ge order. Jag uadrar om bans 
r5st skall kunna vSxa ytterligare nSr farbror 
Theodor d6r och han sjaiv blir herre pa Santa- 
niemi. 



1 40 tfajtsMugm 

Och ta ea giag fkk del hivaade butik- 
bttrtdet hora i>i\fcni. Hawaiimusak — fSr- 
5t«lr fn>kefl — ukakle! — Jacob Casiiiiir kiiidc 
lust att isprioga ut och i sin tur ropa: Vi vet 
det d4r! Mea det blev outfort^ som det mcsta 
av Jaa>b Casimirs taiokar. 

I alia fall gtadde det honom att Fabian 
rekvirerat granitiiofonplattor. Det gjorde 
Fabian pa nagot vis lojlig^ degraderade ho- 
notiK Det gav Jacob Casimir ett tillfille att 
forakta honom. Inte d^5r att Jacob Casi- 
mir varit mer inusikalisk in kusinema i ge- 
notnsnitt, men dnda. Mammutgrammofonen, 
tankte han skadeglad, mammutgrammofo- 
nen och Fabian! 

Den harda, klara, genomtringande rdsten 
dar nere hade emellertid skoljt bort de sista 
resterna av Jacob Casimirs disiga ro. Nu var 
den dSr igen, den gnagande sjilvanklagelsen, 
det skamfulla missnojet over en forsl5sad 
dag, over mSnga forslosade dagar. 

Jacob Casimir reste sig, tdnde en cigarrett 
och slog sig ner vid skrivbordet. 



Hdxskogen 141 

Ett uppslaget skrivunderlag, infattat i 
laderplastik, tycktes breda ut ett par vai- 
komnande armar emot honom. DSr bredvid 
stodo tvd staplar av omsorgsfullt skuret, 
pedantiskt tillrattalagt skrivpapper, enklare 
konceptpapper, battre manuskriptpapper; och 
inom bekvamt rackhdll Idgo tnSnga omsorgs- 
fullt formerade biyertspennor av olika langd, 
ordtiade %k irkn den minsta till den langsta 
att deras spetsar bildade deti sneda linjens 
slagordning. Men det var en trupp som tyck- 
tes avsky att gh till anfall . . . Jacob Casi- 
mir behovde bara betrakta dem for att kanna 
en stigande olust, oovervinnlig och oavhangig 
av det sjalens svaga redskap ban genom n^- 
got forbiseende syntes ha fdtt i viljans staile. 
I ogonblick som detta hatade han sjaiva 
skrivbordets talande anordning. Allt som 
kunde goras undan pi forhand var gjort, for 
att inga smS praktiska omsorger skuUe kunna 
verka hammande pd bans arbete nSr »inspi- 
rationen» kom. NSr den hoga gasten kom, 
ja. Jacob Casimir visste att den gSsten skiille 



142 Mdxskogen 

infinna sig i dag lika litet som i gSr och i fSrr- 
gSr och hela den ISnga raden av doda dagar 
anda tillbaka till midsommar. 

Men det kunde ju inte fortgi s& hSr i evig- 
het. 

Jacob Casimir satt och lyssnade till slSt- 
termaskinens sSng. Nu b^rga de sin skSrd — 

Han m d s t e ta sig samman, han m & s t e f d 
nSgonting till stand. Han mSste tvinga sin 
trotta, olustiga hjarna, besegra den dova mot- 
viljan mot att spinna vidare pS gamla trS- 
dar. F5r varje Sr som gick blevo de goda ar- 
betsdagarna allt fSrre, allt oftare vaknade 
han och somnade han med den fSrlamande 
k^nslan av att stampa i d8dsj3. 

Och f 6r att sova det stingande samvetet — 
eller den sjuka sj^lvkanslan eller vad det var 
f6r en mullvad som grSvde och gravde dar 
djupast inne — tog Jacob Casimir med pl6ts- 
lig beslutsamhet fram manuskriptbunten ur 
den omsorgsfullt ISsta skrivbordsiadan. Han 
beslot att lasa igenom den halvf^rdiga roma- 
nen Mn fSrsta kapitlet till det sjunde, d^r 



Hdxskogen 143 

ebben plfitsligt kommit och Sverraskat ho- 
nom. I sjaiva verket hyste han ett svagt, 
halvt omedvetet hopp att trSdaraa av sig 
sjaiva skulle bfirja lopa mellan bans bander 
nar ban bunmt fram till bristpunkten. 

Ocb Jacob Casimir laste, full av kritisk 
ovilja som om det gallt att komma en fiende 
till livSy att finna bans sirbara punkter. Han 
andrade ett ord bar och ett dar, fSrsokte ibland 
kasta om en ordffiljd f6r att prfiva nya ryt- 
mer, vagde synonymer mot varrnin. Han 
granskade var seen, var replik, var interior, 
var naturbild, liksom stationskarlen pa en 
mellanstation med sin siagga prSvar vaggon- 
gernas bjul innan farden gis vidare. 

Inte ilia, som fOrsta utkast betraktat; 
bar fanns inte mycket som gav ifrSn sig en 
sprucken, ibaiig klang. Det var nog akta, sa 
gott som alltsammans. Sa talar en dOende, 
sa sorla vSgorna, sa grater en ffirtvivlad kvin- 
na. Han mdste ju veta det, ban, som aldrig 
gratit sjaiv — ocb inte beller dfitt! — men 
som fatt en skarva av den bemligbetsfulla, i 



141 Maxikagen 

(Ijupatte mening tvivelaktiga gdvan att mcd 
i}f[a och hjarna kunna fe hur vcrkliga manni- 
skor begi dessa liandlingar, 

ja, ilct stamdc visst alltsammans. Just 
f.k stftn lian skildrat det %^ solar ned ocli stiga 
inanniskftdden. Allt var i Kin ordning, farden 
kunde lugnt gd vJdarc. Men fSrdeit gick inte 
vidarc . . . 

Han stannade fiter vid sanima gapandc 
inniriitii, det vita bladets strandlj^sa hav, ocli 
lian sSg ingen rniijiighet att knmma Over det. 
I dag tika litet aoiii fjir en iii^nad sedan. 

Nil Roiii alltid ffirfjdto lians dagar mest i 
dussa diktadv inSnniskorji sallskap. Deras 
Aden sysseisatte hoitom nier an det verkliga 
livet runtomkring honoiti, hur an vSrlden 
hjSd till att torna upp hindastormande luln- 
deher. Det gailde bara att besegra dem i ett 
slagR tyst brottning, att tvinga dem ner pa 
det vita papperet, med h;ida skiildrorna mot 
den skcnbara verklighetcns fasta mark; och 
det var bar hans krafter sS ofta kommo till 
knrta, Skiiggnriia lektc knrragiiinma rued 



Hdxskogen 145 

sin herre och mSstare, de gomde sig bakotn 
varann. I det ogonblick Jacob Casimir trodde 
sig ha ikit ett sakert grepp om en av dem, 
var ban borta i en virvel dSr alia de andras 
ansikten otydligt skymtade fram. Dag efter 
dag upprepades denna lek, som stal modet 
irkn den latt bestulne Jacob Casimir. 

Biljardbollarna knackade. Dar ute pd 
angen fortfor sMttermaskinen att recitera 
sitt andlosa kvade. Nere i salongen vaidf6rde 
nSgon det gamla taffelpianot med cabaret- 
visor och revyslagdangor. Gardinema boljade 
sakta fOr ett luftdrag Mn sjOn. 

Jacob Casimir reste sig och skOt otdligt 
ned manuskriptpacken i Iddan, som han om- 
sorgsfullt Idste. Han kunde aldrig bli kvitt 
fomimmelsen att Hans verksamhet mSste 
sky dagens Ijus, att den mdste bedrivas likt 
ISnskaiage. 

Sd gick han ned fOr trappoma, ner till 
d e a n d r a. 

10 - Hdxskogen 



PSstora verandan, som grundligt fiirstSrde 
den fordom slata sjuttonhundratalsfasaden, 
p& stora verandan, som efter en segsliten kanip 
triumferat over bSde forniaket och bibliote- 
ket och tillvSllat sig rangen av brannpunkt 
och samlingsplats och — kort sagt: p& stora 
verandan sutto de vanliga. 

Farbror Theodor strSk sitt vitstrimmigt 
gria har som om han gripits av fOrtvivlan over 
alia de d^liga nyheter den utbredda morgon- 
tidningen IM strdmma over honom. Han 
laste den grundligt forst nu, efter att flyktigt 
ha skummat den fore middagen. 

Farbror Theodor s3g upp, De sSgo alia 
upp. Jacob Casimir tyckte sig fornimma en 
fiakt av kyligt iakttagande. Nerverna, sade 
han sig, i sjaiva verket menar de just ingen- 
tjng. 



Hdxskogen 147 

— NSa, sade farbror Thcodor och be- 
traktade Jacob Casimir 3ver pincenezglasen 

— en vana som gav bans ansiktsuttryck nS- 
gonting hotfullt forskande ocksd nar ban 
minst av allt avsSg det — : Man ser inte myc- 
ket till dig nu f5r tiden. Vad bar du baft f5r 
dig? 

Jacob Casimir slog sig ner i en korgstol. 

— Jag bar suttit ocb bOrt pS siattermaski- 
nen, sade ban. — Det ar som att lasa Kale- 
vala. 

— Jasa, sade farbror Tbeodor, — ja, jag 
tror inte jag bar last Kalevala. Over buvud 
taget — litteratur — Det ar s& mycket man 
borde lasa, men man bar inte tid. Ocb nar 
man bar tid, s& blir det inte av. Det vill saga, 
d i n a bOcker laser jag ju genasf nar de kom- 
mer ut. 

— Det fattades bara! ropade tant Louise. 

— Det fattades bara att vi inte skuUe lasa 
Jacob Casimirs bSckerl Sag, bur blir det i ^r, 
kommer du med ndgonting till julen? 

Den oskyldiga frSgan tycktes vacka en 



148 Haxskogen 

viss uppmarksamhet. Fabian avbrSt en 
hSrdhant lek med sin glafsande favoritsto- 
vare. Faster Constance lat patiencen vi!a 
och smygtittade i forbifarten pa de nSrmast 
fiiljande korten. Bredvid wNapoleons gravn 
lag horluren, med vars hjalp hon gSma simu- 
lerade diivhet for att eventuellt locka folk 
till oforsiktigt tal. 

Fr^gan \kg kvar och svirrade i luften. 

— Nej, svarade Jacob Casimir stramt, 
nastan ohovligt, — jag liar inte skrivit en 
rad pS en hel mSnad. 

Men samtidigt tankte han: Varfor skall 
jag egentligen forarga mig? Det Sr ju fflr- 
latligt om de ibiand vill klippa en liten litte- 
rar kupong. Och ett papper som inte ger kx- 
lig utdelning, det ar ett dSligt papper . . . 

Nu var det svarets tur att fS dallra ut 
nSgra ogonblick. Tant Louise forefoll be- 
drovad, men hoi! tillbaka alia vidare frSgor. 
Fabian ater lat hora en uttrycksfull liten viss- 
ling, ett tecken till Boy att leken kunde borja 



Hdxskogeti 149 

pd nytt. Det har var verkligen ingenting att 
spilla tid och upptnarksamhet pd. 

Farbror Theodor prasslade med tidnin- 
gen. 

— Det var ju ledsamt, sade han i samma 
forvdnade och smdtt ogillande ton som han 
anslagit om till exempel tradgdrdsmSstaren 
kommit in och rapporterat att tomaterna $la- 
git fel. Hans erfarenhet sade honom att alia 
misslyckanden mSste ha en naturlig, nara till 
hands liggande fSrklaring, och hans verk- 
sanima, praktiska ande aiskade livligt upp- 
tackandet och aviagsnandet av dylika skad- 
liga missfSrhdllanden. 

— Ar det ndgonting du inte tycker om 
i vkt matordning? frdgade han vanligt. — 
Vill du ha ett annat rum? 

Jacob Casimir smdlog. 

— Nej tack, jag har det alldeles utmarkt. 
Faster Constance lat kortpacken spratta 

av och an mot sin tumnagel; hon forstod over 
huvud taget att avlocka korten. mSnga olika 
Ijud. 



150 Hdxskogen 

— Rik blir du inte, min gosse, dtmin- 
stone inte pS ditt arbete. 

— Nej, svarade Jacob Casitnir latt, — 
men kanske pd att vara tasters brorson. 

Faster Constance betraktade honom med 
sina smS elaka ogon; de sutto inbaddade i 
fettvalkar sS att de tycktes utstota trekan- 
tiga blickar. De ger oiakliga sdr, brukade 
Jacob Casimir tanka. Saga det kunde ban 
ju inte — inte till andra an Veronica. Men 
nu, efter hans svar, lyste de upp i en munter 
glimt. 

— Du skall inte vara for saker pS det, 
Jacob Casimir, sade hon med ett litet skratt, 
— annu har ingen sett mitt testameate. Kom 
i hSg att jag fSr testamentera bort stSrre de- 
len efter mitt eget gottfinnande. Och dess- 
utom amnar jag leva till nittiStta Sr liksom 
mamma. 

Jacob Casimirs dristiga skamt hade vackt 
n&gon fSrvSning. Som alltid nar ordet testa- 
mente namndes blev det tyst i denna krets, 
dar sS mycket fanns att arva och dar de alia 



Hdxskogen 151 

mer eiler mindre skuile arva varanii. Men 
tant Louise, som ingenting annat forfogade 
over an ett orOrt kapital av 6mhet, okat un- 
der Srens lopp med ranta pd rftnta, gick fram 
dch lindade armen om Jacob Casimirs 
hals. 

— Ni fSrstSr inte vad det vill saga att 
dikta, sade hon forebrdende i sin latt emfa- 
tiska ton och med sitt pISgsamt korrekta 
uttal. — Man kan inte vara inspirerad alia 
dagar. Lusten kommer och gix som den vill, 
inte sant, Jacob Casimir? 

Utan att invanta ndgot svar gick hon till- 
baka till sin stol och fortf or att tala med fast 
otrolig tydlighet, sd att varje enskilt Ijud 
kom till sin fulla ratt: 

— Jag laste nyligen i en biograf i fiver Fr8- 
ding att han, nar han hSlI pd med ndgon- 
ting sarskilt viktigt 

De varjde sig alia med vad de hade fOr 
hander. Farbror Theodor hfijde sin tidning 
som en skSld, faster Constance bSjde sig 6ver 
patiencen och lat korten klaska mot den pole- 



^ 



162 Haxskogeit 

rade bordsskivan, Fabian nop Boy sA tiaii 
tjfit. 

Jacob Casimir lat blicken vandra over 
terrasserna och sjiin for att slutligen stanna 
vid det vita Koistula. 

SS bar pa avsttiiid blev det nSstan vackert, 
Otto Henriks ocli Veronicas Koistula. En 
sirlig krokan, serverad pa vattenspegelns 
drivna silverbricka. 

Vad gor Veronica? Varfor ser man henne 
aldrig mera? 

Det var beta tva dagar sedan Jacob Casi- 
mir senast dragit upp sin kanot pa stranden 
under paviljoiigen och druckit te hos Vero- 
nica. Han maste verkligen sniSIc ^t sig sjaiv. 
1 detsanima horde han n^gon sSga: 

— Henrik reste i morse till HelsJngfors. 

— Igen? sade farbror Theodor. — Det ar 
visst femte eller sjStte gtingen i sommar. 

— Ja, sade tant Louise, — man kunde 
nastan tro att han hade daliga affarer, om 
man inte visste 



A 



Hdxskogen 153 

— Vad da? frSgade faster Constance med 
en sidoblick. 

— Motsatsen, forstSs, svarade Louise Hel- 
ling fSrvdnad. 

— JasS, sade faster Constance besviken, 
— jag trodde du visste vad hon hette. 

— Den nya, bredde farbror Theodor pS 
med ett korthugget, ddnande skratt som upp- 
horde lika plotsligt som det borjat. 

— Du forsummar din plikt, Louise, an- 
markte faster Constance. — Ditt stand ar 
av Gud instiftat for att ni ska hdlla reda p^ 
andra manniskors karleksaffarer. 

— Sanna mina ord, fortfor farbror Theo- 
dor, han har fdtt tag i ndgon rysk emigrant- 
fru igen. Det ar Hans riktiga genre. 

— Samre smak kan man ha, sade Jacob 
Casimir. — For det producerades i alia fall 
tvS goda ting darborta: kvinnor och kayiar. 
Det andra var mindervSrdigt. 

— Les servantes! utbrast Louise Helling 
hogtidligt. 

I sjaiva verket kunde man se skymten 



154 HSxskogM 

av en tjansteflicka soni gick genom salon- 
gen. De tego alia. Tant Lf>uise foljde flic- 
kans rorelser ined ett anstrSngt litet veck 
metlan ogonbrynen. Nu ar hon borta, sade 
hon med en liten suck. Vecket fiirsvann, hon 
vSnde sig forvantansfullt mot de ovriga. 

— I alia fall, sade farbror Theodor all- 
varligt, som om ban velat gora bot for sitt 
frivola skratt nyss, — det ar ta mig tusan 
oforsvarligt att bSra sig at pS det viset nar 
man har en hustru sSdan som Veronica. 

— Veronica ar en ffirtjusande kvinna, 
basta Tbeodor, infoll faster Constance, — 
men hon ar en fortjusande kvinna. Hon kan 
inte liisa kvantitetsfrSgan. 

— Constance ar cynisk! sade Louise Hel- 
ling haftigt medan en skar rodnad spred sig 
flver hennes okyssta kinder. — Tror Con- 
stance verkligen att niannen i allnianhet Sr 
sSdana? 

— Nej, svarade faster Constance, — jag 
tror det inte. 

Louise Helling betraktacte henne tvek- 




Hdxskogen 1 55 

samt. Hon hade inte riktigt forst&tt det sista, 
men hon riskerade inte fr&ga sig n^rmare 
f6r. Hon bar pS alltfor mSnga ^rr efter smart- 
samma ndlstyng. 

— Jag tror m gor Henrik orStt med era 
misstankar, sade hon. — Han ar ju i alia fall 
en hederlig manniska/ och en hederlig man- 
niska kan inte hyckla pd det viset. 

— Hyckla? sade faster Constance med 
en liten fSrsmadlig upptakt. — Vem har sagt 
att han hycklar? Hur det stdr till mellan Ve- 
ronica och honom, det vet ingen manniska. 
Kanske berattar han alltsammans for henne 
i sina svaga stunder. SSdant har jag — hSrt 
talas om. SSdant fdrekommer. Ja, vet du 
Louise, aktenskapet ar en markvardig insti- 
tution, jag beklagar att inte alia — NSja, 
i vilket fall som heist kan du inte begara att 
Henrik skall komma till dig och saga: Jag ar 
ingen hycklare, mitt samvete bjuder mig att 
meddela tant att jag i morgon reser till Hel- 
singfors med 8.4o-taget fdr att trolls med 
frSken Nyponqvist. 



156 Haxskogen 

Louise Hellings liander smaklappade den 
knarrande korgstolens armstfld i darrande 
indignation. Det ryckte kring hennes niun- 
vinkiar och gr^ten var inte I4ngt borta. 

— Vad Constance ar vad Constance 

Sr vad Constance ar gemeni koin det till 

slut som en trubbig pil frSn den h^rt spSnda 
bagen. 

Faster Constance skrockade beiatet. Hen- 
nes dag var en enda oavbruten skiirinytsling 
med tant Louise, och hon inhostade regel- 
bundet en rad av segerkransar. De voro lienne 
numera Uka nodvandiga for en franigangsrik 
digestion som lilla ronden runt parken efter 
middagen. Det gick ett ordstav pa Santa- 
niemi att hennes enda motion [or ovrigt be- 
sted i att stundom hoppa fiver soppan. 

— Jag undrar, sade farbror Theodor efter- 
sinnande, — jag undrar om det vore min 
plikt att tala med Henrik och forsoka fSrmS 
honom att gijra sina huvudstadsresor litet 
mindre ofta. Var sak bar sin tid. Jagtycker 



'^ 




Haxskogen 157 

verkligen att Henrik ar sd pass gammal att 
han borde ha kommit 6ver det vSrsta. 

— Hm, sade faster Constance. — Mina 
kara brfider och brorsSner har snarare — 

Fabian reste sig plotsligt och sparkade 
undan Boy. ' 

— Det har ar ju rena galenskapen, sade 
han energiskt. — Man vet absolut ingenting 
bestamt om H^nriks resor. Skvaller och ka- 
ringprat — 

— Du ar inte precis installsam, pdpekade 
faster Constance. 

— Jag tankte verkligen inte alls p^ faster. 
Over huvud taget menade jag ingen sarskild 
person. Men sedan ett par ^r tillbaka ar det 
ett evigt tisslande och tasslande om Hen- 
riks resor. Det ar en lOjlig legend, jag fOr- 
stSr verkligen inte varifrdn den ursprungli- 
gen harstammar. Alia vet vi att Henrik gOr 
stora affarer, att han fOrtjanar mycket pen- 
gar. Ndja, han kan val inte plocka dem pa 
landsvagen har ute, han mAste val sOka upp 
dem dar de finns. 



168 Haxskogen 

— Du blir sS vdltalig med ens, sade faster 
Constance saktmodigt. 

Jacob Casimir v^nde pS huvudet och be- 
traktade sin kusin. Tre aln och en tvdrhand, 
muskier som en prisboxare. MOrklockigt hSr, 
bojd ncisa. En vacker karl, utom all friiga, 
ett A-djur i stainboken. 

— Ja, sade han, — Fabian mStte v^l veta 
det bast, han har ju gjort nSgra affarer till- 
sammans med Henrik. 

— Det ar bara den skillnaden att Fabian 
inte ar.gift, sade farbror Theodor tanklOst 
och slog efter en nargangen mygga. 

— Det har blir allt mera upplysande for 
de unga i rokrummet och i biljardsalen, sade 
faster Constance och fuskade djarvt i den 
motspanstiga patiencen. — Forutsatt att de 
over huvud taget bryr sig om att lyssna pS 
OSS, vilket jag inte ar overtygad om. 

— Man kunde ju stanga dOrren, fOreslog 
Louise Helling tveksamt. 

— Gor det, min s6ta van, men ratteligen 



Hdxskogen 159 

borde du sj^lv bli pd andra sidan om vi fort- 
farande ska tala om la bagatelle. 

— jBg gar, sade tant Louise bittert, — 
jag gkx min vdg. Ni ska inte mer behdva se 
mig. 

— Sa sS sfi, sade farbror Theodor och 
gnuggade otdligt sin n^sa. 

Och detta var tecknet tant Louise vdn- 
tat pd. Nu kunde hon med dteruppr^ttad 
vdrdighet stanna kvar d^r hon satt. 

Fabian sflg p^ sitt armbandsur. 

— V^nta niig inte hem till teet, sade han. 

— Jag rider over till Ollila och ser pfl r^gen 
ett slag. Och sfl llmnar jag inspektera kvam- 
vdgen, de klagar over gropar och dflliga trum- 
mor. 

— K^ra Fabian, infOll faster Constance, 

— vill du inte med detsamma frdga Veronica 
vad hon blandar i sitt te fOr att gOra det s^ 
tilldragande? 

Fabian skrattade inte. 

— Jag tror inte jag kan std till tjllnst, 
svarade han, — om inte Veronica htodelse- 



'^ 



160 Hiixskogfn - 

vis ocksS rSkar inspektera kvarnvagen, ticli 
(Jet ar ju inte att anta. I fasters staile skulle 
jag vSnda mig till Jacob Casimir med sSdana 
uppdrag. Han har ju sin kanot. Och sa har 
han %k ffirbaskat gott om tid. 

Fabians valdiga gestalt fyllde dorropp- 
ningen fiir ett ogonblick. Parketten d3nade 
under hans steg och ljusmanschetterna pa 
silverkandelabrarna klirrade tilt. 

Jacob Casimir lat en lamplig tid fSrga. 
Sa reste han sig i sin tur ocli gick runt terras- 
serna ner till stora all^n. dar han visste att 
han inte behiivde se Fabian rida f5rbi p^ 
sin vita hast, piafferande soni en niarskalk 
av Frankrike. 




Ldngsamt drev Jacob Casimir genom stora 
all^n. Det var en promenadplats, nej en vis- 
telseort sem han satte mycket vllrde pfl. De 
hoga lindarna stodo dSiV snett emot varann 
och korsade sina grenar som fllktare i en- 
gardest^llning. H^r brdts det skarpaste dags- 
Ijus'i grOn skymning, och s& iSiit sutto bla- 
(len dar uppe att ett iiskregn knappast slog 
igenom. 

Borta i tradgdrden skymtade en del man- 
iiiskor. Nagra halwuxna flickor med tegel- 
roda ben plockade vinbar i stora spiinkorgar. 
Ett par turister kretsade kring kaktusgrup- 
perna; den ena gick av och an med en kamera 
och frdgade sig tydligen om det inte var fOr 
sent att ta en bild. Javisst, nu mindes Jacob 
Casimir att han h6rt talas om det: en sallsynt 
kaktusart blommade som bast, eller kanske 

11 — Hdxskogen 



162 Haxskogen 

var det en agave. Alltnog, det var en vanlig 
sommareftermiddag. Den sjunkande soleii 
slog brand i drivhusens fiinsterrader, och 
hfigt 5ver siatten och tratopparna reste sig 
den amerikaiiska vindmotorns jatteprast- 
krage. Ja, tSnkte Jacob Casimir, detta ar 
sommaren pa Santaniettii. Har aro trettio 5r 
soin en dag, har forandras ingenting. 

Han fortsatte genom parken, ISngs stora 
vagen till utsiktstornet pa Ssen. Han kande 
visserligen ingen lust att rSkna de obligato- 
riska sju kyrktornen, inte heller langtade han 
efter att fS skriva nSgonting i frSmlingsboken, 
vare sig p5 vers eller prosa, men det var en 
vag s5 god som nSgon annan. I sjaiva verket 
ett riktigt masterstycke till valanlagd vag, 
ett monster — som alit pa Santaniemi. 

Dessutom var det en vag som ledde bort 
fran kanoten och sjon, och dettycktes Jacob 
Casimir alldeles sarskilt maktp^liggande att 
han nu inslog sSdana vagar. 

Han gick dar och lyssnade till sanden och 
smSstenarna som rasslade under bans steg. 



^ 



Hdxskogen 163 

Nu, beslSt han, nu skall jag vara fornuftig 
och koncentrera mina tankar pd det iittonde 
kapitlet. Det vore ju obegripligt om det inte 
lyckades f6r mig. Jag vet ju pS pricken Vad 
dSr tnSste stS. 

Jacob Casimir hade valt ett markvdrdigt 
och intressant stoff f6r sin nya roman; den 
rorde sig nllmligen kring honom sjaiv. En 
vdrldsfSrklaring sSledes. En gripande skild- 
ring av konflikterna mellan de bSda m^nnisko- 
raserna:dehemmastadda,de med rovtandema 
och de starka nackarna kontra gdsterna och 
framlingarna, Icontra dem vilkas steg inga 
Skrar g5da. Det var alltsii iittonde fasen av 
denna oj^mna kamp han nu ansSg sig for- 
pliktad att agna uppmarksamhet. 

OfSrsiktigt nog hade han last dagens tid- 
ningar, men med nSgon anstrangning lyckades 
han dock f Ordriva alia f Af anga tankar pS kros- 
sade riken, monarker i landsf lykt och de mansk- 
liga samfundens svSra gungning. HOgre an 
allt detta mSste han ju stalla sitt flttonde ka- 
pitels snara fullbordan, ty lyckades det ho- 



164 Haxskogen 

notii alcirig att bemiistra liet rika stoffet, sS 
iiinebar detta en varlds undergiing lika visst 
som bolsjevisiiien innebar Eiirupas. Vad som 
var viktigare ~ det far man inte Mga sig 
otn man vill bygga korthiis i stormen. 

Attonde kapitlet, det var ju kapit- 

let om Den Eviga Strumpan. Om mormo- 
dern, siaktens aldsta, som stjrrat sig blind 
pa olosta gator och nu i stilla mefankoii sit- 
ter ensam och stickar pS en andlos strumpa, 
ett strumpskaft utan fot, som aldrig skall fa 
n^gon fot . . . Saktmodigt men envist vagrar 
hon att I3ta klippa av den meningslosa tinges- 
ten — ■ — 

Jacob Casimir sSg upp. Det var honom 
tydligen inte givet att nu finna de forlosande 
forsta orden, att gora det iilla stenkast som 
sa ofta forr satt lavinen i gSng. Hans 
tankar slinigades handlost in pa andra ba- 
ilor, • 

Ty nedfor assliittningen kommo fyra sniS 
hogljudda herrar vandrande, som tydligen 
varit uppe i tornet ocli besett den namnkun- 



^ X 



Hdxskogen 1 65 

niga utsikten. Av deras samtal framgick att 
ett par av dem, kanske alia, voro riksdags- 
m^n; Jacob Casimir kunde inte undgS att 
forsta det. De buro imiterade panamahat- 
tar och paraplyer; en av dem var forsedd med 
galoscher, alldenstund morgonen varit mu- 
len, en annan hade tagit av sig k^ngorna och 
gick barfota med bottinerna i handen. Hans 
svarta, svettiga tSr krokte sig girigt kring 
vMgens kiselstenar, som om det g^llt pin- 
narna pd den politiska karridrens stege. De 
voro samtliga vid gott mod och angrade for- 
visso inte sin gratisresa till dessa naturskona 
nejder. Emellertid talade de inte om utsik- 
ten utan om politik. I deras hinder Ikg Fin- 
lands ode och i den nya tidens takt marsche- 
rade dessa fyra vanliga f inska m^n — takt, tu! 
— takt, tu! — pS korta, trygga ben mot minis- 
tertaburetterna, som hagrade i ett allt mindre 
aviagset fjarran. Deras ISnga, vida kava- 
jer klappade dem uppmuntrande d^r bak for 
vart steg de togo. 

Jacob Casimir stod stilla och blickade 



166 Haxskogen 

ffirebrSende efter dem. Mitt Sttonde kapitel, 
mitt dttonde kapitel! Det hade ni SndS inte 
beliovt ta med er. 

Ocli missmodig fortsatte han sin vand- 
jing uppfor iisen, tills han sag sjoarna biMnka 
runtomkring i djupsvart, stSIbl^tt och vitaste 
silver. Han stannade en stund och lat sig 
motst^ndslijst f^ngas av den outsflgliga me- 
lankoli, av det allt forlamande veniod som 
strommade over hononi fran det tysta ode- 
landet och koin all hjartats ingest att stiga 
over braddarna. 

Det var just ingen segerviss hjalte som 
en stund senare i Jacob Casirnirs gestalt an- 
tradde atertaget till Santanienii. 

Han overfoll sig sjslv med haftiga fore- 
brSelser: 

Naturligtvis, det vore sk5nt.odjQ|Bekvan)t 
att fA vaita alltsamnians p5 Veronica. Att 
godhetsfullt skanka henue ett hastlass pessi- 
mism och sedan snylta pa hennes knappa for- 
rader av bitsocker och livsmod. Men det sker 



/ 



^ 



Hdxskogm 167 

inte. Det sker i n t e. Den som bloder invdrtes 
b5r gora det i hemlighet. 

En man, ett ord. Jacob Casimir andrade 
faktiskt inte sitt beslut under hemvagen, som 
dock genom en viss Idngd hade gett honom 
mSnga tillfallen. 

DSr hemma stod f arbror Theodor pS over- 
sta terrassen, livligt sysselsatt med sin yp- 
perliga kikare (Zeiss trieder). 

— NSgon bar drunknat pa Koistula, 
sade ban. — De skockar sig pS bryggan och 
en karl hSller pA med konstgjorda andnings- 
rorelser. 

Jacob Casimir hade stannat. 

Veronica bar inte begMt ett dramatiskt 
sjalvmord, sade ban sig, ocb likv^l erfor ban 
ett visst obebag. 

— l5et fOref alter mig att vara ett barn, 
rapporterade farbror Tbeodor med kikaren 
pressad mot sina av Sldern oforsvagade Ogon. 
— En pojke, om jag inte mycket misstar 
mig. 



168 Hdxskogen 

— Man borde i alia fall ta reda p3 det, 
sade Jacob Casiinir drojande. 

— Gh in och begar ett telefonsamtal, 
foreslog farbror Theodor. — Jag hade just 
amnat gora det sjalv. 

— Jaa, sade Jacob Casimir, — eller ocksa 
kunde jag ju paddia over och se hur det stSr 
till. Det ar gjort pS n5gra minuter. Kanske 
jag till och mod kan bii dem till nSgot slags 
nytta . . . 

— Kanske det, ja, sade farbror Tlico- 
dor. 



r\ 



— Det dar ar inte rStt, s& har mSste det 
goras, Ijod det gSng pS gSng frSn den grS- 
kiadda karlen som Jacob Casimir avlost. — 
Javisst, svarade Jacob Casimir odmjukt och 
bjod till att fdlja anvisningarna. Den drunk- 
nade pojkens magra armar hangde kalla 
och slaka som vissna blomstjaikar mellan 
bans bander. Underligt att det skall kannas 
$& tungt i langden, tankte Jacob Casimir, 
det ser inte vidare anstrangande ut. I sjalva 
verlcet var ban redan ganska trStt av de ovana 
rorelserna, men ban kunde inte gama be om 
avl^sning an, fOr skams skull, f5r de mSnga 
uppmarksamma ocb kritiska askSdamas skull. 
Kvinnoma bildade sma ivrigt viskande klun- 
gor; ett par karlar stodo lutade mot racket 
ocb stirrade uttryckslOst pa gruppen kring 
den livlSsa kroppen. 



170 Hdxskogeii 

En tio Srs parvel, en liten linlugg. Det 
var latt att rakna ut htir det hela gStt till. 
Han hade suttit pa nedersta trappsteget och 
lekt nied sin barkbat; nii guppade det lilla 
kardiispappersseglet p.^ lata vagor bland 
strandstenama och haii sjalv lag har. Man- 
n&n soni fiskat upp honotii hade skiirit son- 
der bans blavitraudiga trikStrdja i alia rikt- 
ningar fiir att inget yttre tryck skulle kunna 
hindra hjartat och lungortia om de ville borja 
arbeta pa nytt. 

Om de ville det, ja. Det sag inte s3 ut. 
Det smala brostet ined de utstSende revbe- 
nen havde och sSnkte sig taktinasslgt for 
var pressning, men skLinimet och bubblorna 
soni OKpphorligt sipprade fram mellan de 
blekbla iapparna visade att lungorna hunnit 
bli fullstandigt vattenfyllda. Man beraknade 
att pojken legat minst en haiv, kanske en 
hel tininie under vattnet. 

— Hopplost, sade Jacob Casiinir sakta 
till Veronica, som satt p^ brolocket bredvid 
den doda pojken. Hon nickade, men fort- 



^--^ 




Hdxskogen 171 

for att med sin n^sduk torka gossens mun; 
hon bjod ocksa till att varma hans smS smut- 
siga, sSriga fotter. Det \kg en sSdan mjuk 
sjaivfallenhet over varje hennes Stbord som 
om hon fullgjort den vardagligaste handling. 
Men hennes ogon voro blanka av tSrar. 

Jacob Casimir bojde sig djupare over poj- 
ken och sp^nde sina otr^nade muskier till 
de kraftigaste grepp han numera maktade 
iistadkotntna, men hans blickar sokte Vero- 
nicas hand och intet annat. For forsta gSngen 
foil det pii den handens lott att torka skum 
frSn en drunknads lappar och att vdrma smut- 
siga, sSriga fotter, och dock! hur oovertraff- 
ligt fullgjorde den inte dessa oangenSma 
funktioner. Han mSste tanka pS en lyriskt 
sentimental hymn som han i femte kapitlet 
av sin ofullbordade roman agnat deniia samma 
hand: 

Man trycker tusen hander och har glomt 
det fSljande minut. Men sS en dag vilar dar i 
din hand en annan, som frSn tingens begyn- 
nelse var bestamd att kanna sig hemmastadd 



172 Hdxskogen 

i din, att fraga, svara, sluta en strom, att 
smeka, stoda, valsigna och svalka. En kvin- 
nas hand! En kvinnas hand! 

Jacob Casiniir andades tungt. Det smSr- 
tade i senor och muskelfSsten, men han be- 
tvang sig och beslot att Mnnu inte ge tappt. 
Ar det for pojkens skull? fragade han sig 
och svaret maste bli nekande. Pojken ansSg 
han raddningslost forlorad och den sorgliga 
olyckshandelsen var val slutligen inte sorg- 
ligare an tusen andra saker soni tilldragit 
sig i saninia ogonblick; men han, Jacob Casi- 
mir, ville inte garna sta som en svag stackare 
infor dessa kvinnor som nyss sett en annan 
man sa glansande utfora samma kraftprov. 
Tjaderspel, for det genom hans huvud, tja- 
derspel pa en kyrkogard. 

Nil hordes roster fran stranden. Folk 
kom gaende i rask fart. Dar var ocksS ett 
par som sprungo. 

En viskning flog genom kvinnogrupperna 
pa bryggan. Foraldrarna! Man hade Sntli- 
gen fatt tag i pojkens foraldrar. 



Haxskogen 173 

Jacob Casimir k^de nSgonting som ett 
svagt pricklande i blodet. For^ldrarna komma. 
Den drunknade pojken har varit deras enda 
barn — det hade ban forstStt av de viskade 
kommentarerna. Pojken bar varit allt for 
dem. 

Foraidrarna komma. Hur tar man sig 
ut n^r man plotsligt, ov^ntat stSr vid sitt 
enda barns lik? Vad sager man? Hur bar 
man sig iXf Hur spela ansiktets muskier? 

Nu ISter jag avlosa mig — 

Jacob Casimir kampade en sekund med 
sig sjaiv. Nej, inte avlosning, inte det. Han 
blygdes, men ban kunde dock icke motsta 
begaret att se upp irkn det biaskiftande lilla 
ansiktet for att bevittna foraidramas an- 
komst. Och sedan ban en gang gett vika for 
den forsta impulsen, kom begaret att folja 
varje skiftning i deras anletsdrag sa vaidsamt 
over honom att ban knappast langre kunde 
utfora de foreskrivna rorelserna. 

Han sag och ban lyssnade. Och dar und- 
gick honom ingen ryckning i moderns ansikts- 



174 Haxskogen 

muskier, ingen nyans i de hesa, oartikulerade 
latena nar hon kastade sig framstupa 6ver 
sin doda sons kropp, 

Nu fadern. Jacob Casimir horde bans 
bara fotter platscha mot bryggans plankor. 
Han stannade nSgra steg fran gruppen kring 
den dode. A, du min stackars gosse, sade ban. 
Det finska sprSkets morka diftonger tjanade 
lydigt bans smarta. 

En latt frossa for genom Jacob Casimir. 
Han vlsste att ban fSngat dessa ord ocb detta 
tonfall for alltid, den bela, starka kanslans 
djupaste brosttoner. 

Ja, detta var forvisso akta. SS talar den 
lieta smartan. Dessa rorelser framkallar den 
i vara muskier. Bild bopade sig pS bild, Ja- 
cob Casimirs bjarna arbetade som en smS- 
stadsfotograf pS en marknadsdag. De Skta 
tonfallen inristades samtidigt pS nSgot slags 
IjudkSnsliga plattor som tycktes stS bonom 
till forfogande i obegransad mangd. Han sSg 
ocksS sig sjaiv. Han erfor den djupaste vam- 
jelse. 



H&xskogen 175 

Piatsligt var det fSrbi med hans krafter, 
alldeles fSrbi. Oni i alia leder reste han sig 
och kastade en vadjande blick i riktning mot 
de sysslolSsa karlarna vid brorScket. De 
tycktes inte forstd honom; i varje fall stodo 
de ororliga kvar. Den grSkiadda mannen, 
han som borjat raddningsforsSken, gjorde 
sig ater klar att trada i redet, da det med ens 
syntes ga upp for fadern att man kanske 
vantade pa hans ingripande. Tyst och var- 
samt skdt han den grakladde at sidan och 
knabSjde vid sonens huvud. Hansstora, liksom 
garvade arbetshander slotos fSrsiktigt och pa 
samma gang kraftigt kring de magra handlo- 
varna. Den grakladde gav anyo goda rad. 

— Kom, sade Veronica till Jacob Casi- 
mir, — har behSvs vi inte langre. 

Hon hade lamnat sin nasduk at modem 
och darmed uppgiften att torka bort skum- 
met. Utan tarar, utan ord, med fSrseglat 
ansikte satt hon dar, denna mor, men med 
korta mellantider genomfors hela hennes 
kropp av en hastig, torr snyftning. 



Veronica och Jacob Casimir gingo tysta 
uppfor strandsluttningen. Scenen pS bryg- 
gan hade gripit Veronica djupt. Hon giat 
visserligen inte, men Jacob Casimir sSg att 
hennes ogon alltjamt bevarade denna djupa, 
mjuka, fuktiga glans som pSminde honom 
cm grundtoneni bans vackraste Pendimatla. 

Koistula, den sirliga krokanen, reste sig 
i vit hoghet bakom lonnarnas lovverk, men 
som efter ett gemensamt beslut togo de «iv 
pS en sidovag. Genom parkartad skog ledde 
den ut pS en udde, dar en snorklad paviljong 
stoltserade pS yttersta klippan. 

— Jag undrar, sade Veronica plotsligt, 
— vad ar bittrare for en kvinna, att forlora 
sitt enda barn eller att aldrig ha haft ett 
barn? 

Det var tydligt att hon v^ntade pS nSgot 



Hdxskogen 177 

slags svar. Anej, tankte Jacob Casimir, vi 
miste bort frSti detta ledsamma, brannbara 
amne; och ban borjade p& sitt omtyckta, 
lekfulla satt kasta boll med ofarliga pShitt i 
harml6sa f rSgor. Men Veronica gav sig inte. 
Hon ryckte till sig ett hSgvaxt grasstrS och 
strOk av blomvippan mellan sin a samman- 
pressade fingrar. Hon svangde den bara 
stjalken som ett trollspS med uppgift att 
oppna bidas hjartan for ovanliga bekannel- 
ser. 

— Tror du mig, sade hon, fSrst tvekande, 
sedan allt mer bestamt, — tror du mig nar 
jag sager dig att jag gif te mig mest f 6r — for 
barnens skull. DarfSr att jag redan da heist 
av allt ville bli mor. Naturligtvis tyckte jag 
om Henrik, ganska mycket, och han har ju 
fdr 5vrigt ett underbart satt att ta f6r sig 
utan att frSga, men det var nog inte det som 
avgjorde. Det var bamen jag tankte pa, eller 
kanske snarare menade utan att tanka det 
klart. Du som har till yrke att fSrsta manni- 
skor, tror du mig nar jag sager dig det? 

12 -^HOxskogm 



178 /idxskogai 

— Ett sailsynt fall, svarade Jacob Casi- 
mir efter ahgot besinnande. — Men natur- 
ligtvis tror jag dig. Jag vet ingen manniska 
som Ijuger mindre an du, Veronica. 

De narmade sig uddens spets ochdarmed 
mftlet. Vatten glinimade framfor dem och 
p3 omse sldor, smS s5mniga vigor i makljgt 

tag. 

Veronica tycktes finna bevisning av noden. 

— Ja, sade lion, jag minns en sonimar- 
kvSli dar henima. Mina systrar, min basta 
vaninna och jag hade gjort en utflykt i Wie- 
nerwald, vl l&g p^ den bruna marken med ban- 
derna knappta under nacken. Nu kunde 
naktergalarna garna borja, sade min aldsta 
syster, men i stailet hfirde vi plotsligt goken, 
alldeles nara. Alia tystnade och jag kande 
pa mig att var och en av oss gjorde en heni- 
Ug frSga. Tolv gSnger gol goken, sk var det 
slut. Min basta vSninna brast i grit, fSr 
Hon hade frugal hur mSnga Sr hon hade kvar 
att leva. Tolv Srtill! sade min aidsta syster, 
vem vill leva langre, da ar man ju gammal 



H&xskogtn 179 

och ful. Och %k bekande hon att hon f5r sin 
del Mgat hur minga ganger hon dnnu skulle 
bli kdr innan den ratte kom. Men jag, jag 
bekande ingenting, jag lag bara och smaiog 
for mig sjaiv. Tolv stycken, half ten pojkar 
och haiften flickor, tankte jag, det ar inte sa 
litet, det kan f 6rsia till husbehov. 

Tyvarr voro de annu inte riktigt framme 
vld paviljongen. Jacob Casimir mSste saga 
nagonting. 

— Om de makthavande har lovat dig 
tolv barn, sa far du de tolv, du kan vara allde- 
les lugn. Spadomar och jartecken ar mera 
tillforlitliga an folk i allmanhet vill tro. 

— Vad spadde man om dig nar du var 
barn, Jacob Casimir? 

— Just ingenting, sa vitt jag vet. Mamma 
hade sa mycket annat an spadomar att tanka 
pa. Mark och penni och andra av livets har- 
dare bestandsdelar. Men ett jartecken kom- 
mer jag ganska bra ihag, ja, det ar i sjaiva 
verket fa saker jag minns sa tydligt som just 
det. 



180 Haxskogai 

— Var det nagoiitiiig du — sSg? NSgoii- 
ting soni officiellt iiite firms? 

■ — Nej nej, det har ingenting med sp6- 
keri att skaffa, det var sA oroniantiskt som 
m&jligt ocli riirde sig iiteslutande kring en 
chokladboll. Det var efter en jiildagsmiddag 
hos faster Constance, jag kan ha varit en 
tio eller tolv Sr gaminal. Nar iniddagen var 
slut ocli de stora tick kaffe med likorer, tog 
faster Constance en stor p^se ocli delade ut 
chokladhollar med staniolpapper pA bland 
OSS barn. Henrik var dar, Fabian, alia kusi- 
nerna, det bclrde till saken pa juldagsmidda- 
garna. Oppna deni fOrsiktigt, sade faster, 
dar finns nSgonting vackert i varje boll. Nu 
ska vi se vad odet liar i beredskap St er. Pre- 
cis pa det sattet foil sig hennes ord, de gjorde 
intryck pA mig darfor att det var sfidana 
ovanliga bokord, ode och beredskap. Fabian 
var forst fardig med sin boli, ban bittade en 
medalj. Dar blev ett jubel, medaljen hang- 
des pa bans brost och ban poste av viktighet 
varre an nAgonsin. Under tiden hade de andra 



Hdxskogen 181 

kiamt sonder sina bollar. Elsie fick en ring, 
Karin ett hjdrta, vill jag minnas, Karl Hen- 
rik ett ankare — du fir intc noja dig med 
inindre dn amiralsgraden, sade faster Con- 
stance. Ratteligen borde du sSledes vara 
amiralska/ Veronica. Ndja, alltnog, Dagmar 
fick embjailra, och det mSste alia skratta St, 
redan dS.kunde hon ju prata omkull vem 
som heist. OcksS andra av kusinema fick 
skdmtsamma och skrattretande saker, stam- 
ningen blev mycket hog. Till sist Sterstod 
bara min chokladboll. Jag hade hjdrtklapp- 
ning av nyfikenhet och oro, och medan jag 
forsiktigt kiamde sSnder boUen, vSnde jag 
mig bort for att hastigare in de andra hinna 
satta mig in i situationen om det rSkade kom- 
ma nigonting lojligt eller obehagligt i dagen. 
Jag var djupt fSrberedd pS att fS nSgonting 
lojligt eller oangendrnt pi min lott, det har 
jag alltid varit si ISngt jag kan minnas till- 
baka. Och vdl var det att jag hade vdnt 
bort mitt ansikte frSn de andra, f6r det som 



182 Haxskogen 

nil koiii, det var jag andii inte beredd pa. 
Bollen var tom. 

— A! iitbrast Veronica medlidsarnt. 

— Ja, den var tom. Forst ville jag inte 
tro mina ogon, men hur jag an letade och 
petade bland chokladbitarna kunde jag abso- 
lut inte hitta nSgontiiig. Bolien hade varit 
tom. Tja. Vid v3ra ^r rycker man pa axlarna 
och sager: naturligtvis, vid fabriksmSssig tiU- 
verkning av chokladbollarblirsaoch sa mSiiga 
per titsen tomma p3 grund av slarv vid fabri- 
kationen. Men den gSngen hade jag mycket 
litet sinne fijr statistik. Jag kande att jag 
blev vit i ansiktet och torr i svaiget. Att det 
dar med bollen var en skam, en olycka och 
ett straff fiirstod jag ju strax, men dMill 
kom nagonting vida markligare. l-6r nar jag 
hade hamtat mig efter den fiirsta bedovnin- 
gen, stod det p3 nSgot vis klart for mig att 
det inte var en tillfailighet som har hade dri- 
vit sitt spel, iitan att det frSn alia tiders be- 
gynnelse hade varit forutbestSmt att just 
min boll skulle vara ton], den och ingen an- 



A 




Hdxskogen 183 

nan, men att jag till varje pris 
mSste hSlla det hemligt! Och 
n^r de andra skockade sig omkring mig for 
att se vad jag hittat, knot jag min hand sS 
att naglarna borrade sig in i kottet och skrek 
sk att det hordes anda in i formaket: Ingen 
fSr se vad jag fick! DSr blev ett stort kolo- 
rum, de bad och hotade mig och kallade mig 
viktig, men medan Fabian och Henriksvangde 
sina knytnSvar under nasan pi mig och Dag- 
mar med sin gaila rost skrek »Kuckumaffe, 
kuckumaffe^ som var ett drapande skallsord, 
stod jag dar med sammanbitna tander och 
tankte: de fdr doda mig, men aldrig oppnar 
jag min hand. Det gjorde jag heller inte, 
fast det forefSU mig bide sannolikt och av 
varldsordningen berattfgat att de dSdade mig 
eller adomde mig nSgot fSrfarligt straff. Och 
det underliga har skett att jag fortfarande 
tycker mig ga med handen knuten kring ett 
tomrum som ingen b5r fa se. 

— Utom jag? sade Veronica sakta. 

— Utomdu. Du kan garna f a veta att det 



1 84 Hdxskogen 

finns punkter dar jag aldrig blir fullvuxen, 
att jag nu som for tjugufem Sr sen gSr om- 
kring med en kdnsla av skuld, jag vet inte 
till vad, och en aning eller snarare visshet om 
kommande ofard, men samtidigt med en 
trotsigt hog tanke om min egen fortrafflig- 
het. 

Nu voro de framme vid paviljongen. De 
satte sig pS nedersta trappsteget mot sj6n, och 
avst&ndet mellan dem var inte storre dn att 
Jacob Casimir kunde uppfSnga doften frSn 
hennes hSr, 

— Hur gSr det med ditt arbete? frSgade 
Veronica skyggt. 

— DSligt, konstaterade Jacob Casimir 
lugnt. — Eller rSttare sagt, det gSr inte alls. 
I bredd med mig ar farbror Theodor den rena 
arbetsmyran, han har Stminstone egenhan- 
digt fyllt i bjudningskorten till den stora fcs- 
ten pS lordag. PS tal om festen, sS hoppas 
jag att du vill bli min bordsdam. 

Veronica svarade inte strax. 

— Garna, om jag kommer, sade hon sa. — 



Hdxskogen 185 

Men jag kommer inte utan Heitrik. Drojer 
han pS sin resa over ISrdagen sS blir jag borta 
frSn festen. 

Jacob Casimir satte upp ett mycket ofor- 
stSende ansikte. 

— Jag skall saga dig varfor, fortfor Vero- 
nica. — Det ar nSmligen sS att jag borjar fa 
nog av — av vissa saker. Nar en ung kvinna 
har en man som Sppet fSrsummar henne och 
Hon sjalv inte ar direkt ful — du vet inte vad 
det satter andra mans fantasi i rorelse. De 
blir sS adla allesammans, de vill alia hjaipa 
henne att skaffa sig revansch. De talar till 
henne pa ett annat satt an till andra kvin- 
nor — inte alltid orden, men sakert tonfal- 
let — , de dansar annorlunda, de racke.r henne 
en graddsnacka eller ett cigarrettetui pa ett 
annat satt, och framfor allt, det ar nSgon- 
ting annat i deras blick. De tycker sig ha 
nSgot slags ratt 6ver henne, en andel i henne, 
de tar i lanken standiga sma fSrskott pa det 
som de hoppas kanske en gang skall bli deras 
kapital. Ja, till och med de som inte rimligt- 



186 haxskogen 



I 



. Den I 
kan iu ' 



vis kan hysa verkliga forlioppningar. 
finniga informatorn pa Holma, han kan ju 
inte gSrna inbilla sig nSgonting, och S.ndk har 
lian borjat forsoka liAlla min liand en sekund 
extra nar jag liSlsar pa hononi; sedan ater 
lian mig med sina forfarliga torskogon. Oni 
dii visste av vilka ogon man kan bli aten vJd 
sadana tillfalleii — en stackars kvinna som 
mflste ga ensani pA en fest darfor att hen- 
nes man liar det trevligare nSgon annanstans. 
Men det kan du inte veta. 

— Ajo, invande Jacob Casiniir morkt. 
Han pISgades av tankeii p^ Veronica som 
rov fiir var mans forstuckna begar, men dess- 
iitom forargade det honom nar man inte till- 
trodde honom en obegrSnsad formSga att 
kanna andras kansior in i de finaste skift- 
jiingarna. Han erfor ett omotst3ndligt be- 
gar att bianda Veronica nied ett prov p^ sin 
psykoiogiska skarpblick. 

— Och andfi, sade han plotsligt och iakt- 
tog henne fr^n sidan, — om du ocksS plSgas 
av all den StrS du vScker, s& har du ndgon- 



Hdxskogen 187 

stans djupt inne i ditt hj^rta en hemlig till- 
fredsstallelse av den. Den skapar en under- 
lig magnetisk atniosf^r omkring dig, den gor 
dina kinder rodare och din gdng sp^nstigare, 
du njuter av den som av ett stimulerande gift, 
ett farligt men oovertraffligt skonhetsmedel. 
Ibland tycker du dig ha alltsammans upp i 
halsen, och andS 5nskar du egentligen inte 
att den skall upphora och bli borta f5r all- 
tid, for i den stunden skulle du kanna dig 
mycket fattig. Kan du se mig i ogonen och 
saga att det inte hanger ihop pd det sattet, 
Veronica? 

Veronica flyttade blicken annu langre 
bort bland holmar och sund som brunno i 
solnedgangsglansen . 

— Du har alldeles ratt. Naturligtvis har 
du ratt. Det ar just det. 

Och hon fortfor med lagre rSst: — Jag ar 
radd. 

— Du ar radd f6r att ndgon av dem kunde 
bli farlig f 6r dig. Man lever kanske inte ostraf- 
fat i en sSdan dar atmosfar, och de ar ju inte 



>SK 



-tir finrti karlar i^m Aadrea Vtrndm 
:4M ta^ tin m^fddl, iaxUii som kaa 
'/^de en ridh^^t odi « aktktnajointct — 

Ver'>fiica aiclcade. 

— Ja ja, vhkzdt hoo, mca det 
^^onting ^om ar starkare 2n styrkas, och dct 
;ir %vH^titn. Den Sr det farligaste av alK, 
^ror ja^. Din svaghet, Jacob Casimir. 

Hade hon verkligen sagt dct sista? Elkr 
var rJet bara Jacob Casimirs hjlrna som om- 
• atte henne^ tankar i outtalade ord? Hur som 
hcht, han visste det nu. Han kunde ta henne 
i <;ina armar, kyssa hennes mun. Hela hans 
varelse j/enomstrftmmadesav denna visshet. 

I'orr hade han aldrig tvekat i liknande 
^itiiationer, men nu var det nSgonting som 
h/)tl Uonom titlbaka. Aren iSra oss att hand- 
skas varsanit nied det, som kanske andS, 
Irots allt, kan vara lyckan sjalv, den kung- 
li^a gHsten. Hon kunde bli min just nu, hon 
;ir (let. Saktigt och dock med en skaivning 
iiiiicrst iniic lade Jacob Casimir detta dyr- 



Hdxskogen 189 

bara faktum till mangden av andra fakta. 
Plats for lycka, sade han sig. Men bans band 
ISg ororlig kvar pS det varma stentrappste- 

— Nej nej, sade Veronica ocb det lat som 
en Sngestfull bon, — du skall inte gora det, 
det ar inte det jag vill. Jag ber dig sS vackert, 
ISt mig ba ro. Just i de bar dagarna bebover 
jag det mer an nSgonsin, det ar sH mycket 
som skall avgoras nu. 

Hon g6r sig redo till uppbrott, tankte 
Jacob Casimir, bon gkx bar ocb tar avsked. 
Hogt sade ban: 

— Skall du inte stanna bar ocb arva, 
Veronica? Det ar mycket att fS, det ar synd 
att forsma — 

Veronica log, nej bon skrattade. 

— Jag onskar att du kunde fa min del — 
Henriks del menar jag. Jag vet ingen som 
bebover pengar mera an du ocb kan an- 
vanda dem battre. 

— Pengar, sade Jacob Casimir forstamd, 
— ar det absolut nddvandigt att du ocb jag 



"^ 



190 li/lxskogeti 

talar om obeliagliga saker? Ser du inte att 
solen liar gStt ner ocli att iiaturen sStter liela 
sitt stamningsmaskineri i gAng, enkom for 
vSr rakning. 

Veronica st5dde hakan mot handen. Hen- 
nes dgon smalnade till kisande springor me- 
dan hon betraktade vasterhimmelns blod- 
r6da slagfalt. I ISgor och dunst hade solen 
gStt under som det agnar och anstSr en im- 
perator. Fargspeiets vilda tumult vittnade 
alltjamt om slagets vSIdsamhet. Sa reste sig 
Veronica plotsligt som ur ett Ijumt, ffirslap- 
pande bad. 

— Ne], sade hon, nu ar det sannerligen 
p£ tiden att du fSr en kopp te. Det ar ju i 
alia fall for teets skull du kommer hit, Jacob 
Casimir, det har du vai inte gl6mt. 

Jacob Casimir reste sig ocksS. 1 samma 
Ogonblick lian vSnde sig om, framgick det 
att de i sjaiva verket voro tre har pS udden. 
Fabian med ridspo, Fabian med sporrar. De 
hade emellertid inte klirrat, dessa sporrar. 

— Ood afton, sade Fabian sS som alia 




Hdxskogen IQl 

manniskor saga godafton. Han kysste Vero- 
nicas hand, formellt, flyktigt. — Jag har s6kt 
dig overallt, fortfor han, era hastar har flSjat 
och far ilia fram med vdr havre. 

— Nej, g6r de det, sade' Veronica, det 
var ju forargligt, men det kan jag verkligen 
inte avhjaipa, kara Fabian. Det fSr du lov 
att tala med forvaltaren om. 

— Jag har talat om det f8r ffirvalta- 
ren, framhdll Fabian en hSrsmSn otdligt. — 
Men dH jag en gdng var har, tyckte jag det 
h5rde till saken att g6ra dig min uppvakt- 
ning. Hovlighet framfOr allt, vad har man 
eljest fatt en dyr uppfostran for? 

Veronica neg. 

— Det skall du ha tack fdr, Fabian. Och 
dessutom en kopp te. 

De satte sig i rdrelse iX garden till. Jacob 
Casimir lamnade sig ett par steg efter de 
andra. Han tappade sitt elddon sS skickligt 
att han fick bdja sig ner i haiarna pd Fabian. 
Sinnrikt, sinnrikt, dver m^ttan sinnrikt. 
Sporrarnas trissor voro surrade med n&gon- 



1Q2 HSxtkogm 

ting soni liknade tagel. Tagel Iran en vit 
hastsvans. 

Veronica konverserade behagfullt. 

— Henrik, sade hon bland annat, — hail 
ar tyvarr inte hemma, ban bar rest till Hel- 
singfors. Det visste du vSI inte av? 

— Ne], svaradc Fabian, det miiste ha 
blivit hastigt beslutat. — Jacob Casimir bdr- 
jade plotsligt vissla en glad melodi. — Ja, 
det vill saga, fortsatte Fabian, nar jag tan- 
ker pfl saken sS var det visst nSgon dar hem- 
ma soil! antog det, som trodde sig veta att 
Henrik amnade fara. 

— Jo, sade Veronica, han bar rest fflr 
att skaffa oss pass. 

— Oss? 

Fabian stannade. Jacob Casimir stan- 
Hade ocksS. Dock lyckades det lionom battre 
an Fabian att iindertrycka sin overrasknin);. 

— Ska ni resa? Ska du och Henrik re?a 
utomlands? 

— Ja, och det tillsanimans till pS k5pet, 



n 




ti&xskogen 193 

svarade Veronica IMt. — Vi amnar resa ner 
till Wien. 

— Nej, verkligen. Fabian hade over- 
vunnit sin hapenhet och satte sig Ster i gdng. 

— Ar det sS underligt? PS fern Sr har 
jag inte sett nSgon av dem darnere, mamma, 
systrama, alia mina gamla vftnner. Och vad 
har det inte varit for ix\ Man vet knappt vilka 
som lever och vilka som — inte lever. 

— Du \ix ju i alia fall ofta brev d^mer- 
ifrdn, sade Fabian. — I synnerhet pi senare 
tider. 

Veronica betraktade honom lugnt. 

— Du ar vai underrattad, Fabian. 

— Var det en hemlighet? frSgade Fa- 
bian naivt. 

— En hemlighet, hur s&? Postvaskan 
ligger dppen pi biljarden, det st&r vem som 
heist fritt att titta i den. Jag fdrstSr bara 
inte nar du — 

*— Det finns ett ryskt ordsprSk, infOll 
Jacob Casimir, som sager att nSgon har stora 

IB - HSxskog^ 



194 Hdxskogeit 

flgoji, nu minns jag tyvarr inte vem. Men jag 
tror det var fruktan. 

Fabian gisslade sina bruna laderdamasker 
med ridspoet. 

— Det ar oforsvarligt av dig att inte veta 
det bestamt. Ett or\\d\gi citat ar varre an 
egna grodor. 

■ — Jag ber om ursakt, sade Jacob Casi- 
mir odmjukt, — en gor s5 gott en kan, 

— GSrna for mig, men av var ocli en liar 
man ratt att fordra att han kan sina saker. 
Sina specialtrics. 



De hade himnit till korsvagen. Jacob 
Casimir stannade och s3g sig omkring. Dar 
nere lag bryggan torn, det lilla liket var un- 
danskaffat. Halwags uppdraget pS sanden 
lyste kanotens smackra vita skrov. I vassen 
snattrade anderna. 

— - Hor pd anderna, sade Fabian intres- 
serad. — Av deni har ni betydligt niera an 
vi. Du skall inte bli fiirvanad, Veronica, om 



H&xskogen 195 

■ • 

du fdr se mig jaga har i era vasskanter om 
kvailarna, jag har tillstSnd av Henrik. 

Jacob Casimir lyssnade uppm^rksamt. 

Att dricka te vid samma bord som ban, 
att sitta jnitt emot honom och bora bans rost 
— det bar jag inte lust till. 

Ocb ban v^nde sig till Veronica: 

— Du tar vai inte ilia upp om jag f6r- 
sakar ditt te? Nar jag fick syn pS kanoten, 
slog det mig att jag borde gora min vanliga 
aftontur. 

Veronica fSrsokte Svertala bonom att 
stanna, men Fabian inskred livligt. 

— For guds skull, bindra honom inte i 
bans tj^nsteutovning. Kanoten ar bans musa, 
i den fSr ban alia sina geniala uppslag ocb i 
den utarbetar ban dem. DflrfSr blir resultatet 
s^ graciost ocb smdnapet. Smd noveller, smS 
tillbud till romaner. Jag flr sftker pd att det 
finns ett sammanbang mellan kanoten ocb 
det lilla formatet i era gemensamma produk- 
ter. Du borde iSra dig segla i en riktig bdt, 



196 MiMsJm^H 

mflnniska, det 3r atraat an att paddia upp- 
fOr in och vanda vid kvarnbron. 

■ — Vander dii alltid dar? Mgade Vero- 
nica smilleende, med en del av sitt hjHrta ph 
fiendens sida. 

— Ja, medgav Jacob Casimtr sannings- 
enligt och skamset. 

Fabian hade riktigt kommJt J tagen. 

— Nar jag var pojke och road av baras- 
ligheter, sade han, d3 brukade jag ofta fara 
uppf5r Sn, men jag vSnde ta mig tusan inte 
vid kvarnbron. Det ar ju dSr det nya ocli ro- 
liga bfirjar. 

~ Ja, sade Veronica, farden lar vara 
&mu vackrare langre fram, det bar du vi\ 
hSrt. Frestar det dig inte att veta att in 
mynnar ut I en sjii, att den sjon st5r i fiir- 
bindelse med en annan sj6, att man darlfrSn 
kan komma vidare och vidare, hur ISngt som 
heist? 

Jacob Casimir tog det mycket allvarsamt. 

— Jag liar ofta tSnkt pS det. Naturhgt- 
vis ligger det n^gontiitg s^rdetes tjusande i 




Haxskogen 197 

den tanken att man h^lrifrdn kan komma 
anda ut till havet. For det kan man ju, teo- 
retiskt. 

— Men det ar sakert fan sd anstrangande, 
sade Fabian, jag undrar om det inte vore for 
mycket till och med f6r din kanda energi. Och 
%k finns det sd mSnga forsar pd vagen. 

— Det ar just det, bekraftade Jacob Casi- 
mir, det lyckas nog inte f5r min svaga kanot, 
det lyckas bara fdr friska, stadiga timmer. 
Det kan ju handa att de sjunker pS vagen 
eller knacks i ndgon fors, men oftast kommer 
de lyckligt fram. Till havet, som sagt var. 
God natt, Veronica — ban kysste hennes 
hand — , du behOver ju i alia fall inte dricka 
ditt te i ensamhet, det trostar mig. 

— Din fSrtjanst ar det inte, sade Vero- 
nica, — det har jag belt och hSUet vdra snSla 
hastar att tacka f5r. 

— Javisst, ja. Tank att hastarna rSkade 
floja just i kvail. Men fOr resten ar det ingen- 
ting att fSrvSna sig dver, jag kan sS livligt 
forestaila mig bur en sddan dar hast kanner 




198 Hdxskogen 

det. Har gSr jag i min magra skog och dSr p3 
andra sidan gardesgSrden lyser det grOnt av 
saftig havre. Oni jag inte vdgar ta springet 
Over hindret s3 ar jag ingen riktig hast utan 
en ffirbaskad Ssna. — Ja, god natt, Fabian, 
vi ses kanske inte mer i kvall. 

Han gick ner till sin kanot, nbjd med sig 
sjaiv, nOjd med sina repliker, bevarande i 
sinnet ett darrande skimmer av sagda och 
osagda ord fran stundenia fore Fabian. Dock 
var en latt oro honom inte alldeles frammande. 
Han hade lamnat faitet fritt i tillitsfidl fdr- 
trostan pa ~ vad da? Vad ar visst i denna 
vSrld? Pa skora tradar hanga vara oden, en 
vindpust kan vara nog, en varm sommaraatts- 

flakt. 

Men tvivlen veko ifrSn honom i samma 
stund kanoten gled iit 6ver det mfirlmande 
vattnet. Silverparlor droppade fran paddel- 
Srans blad, det sorlade dSmpat och svagt 
under forens vassa egg nar kopparspegeln 
kl&vs. Ljusa drSmmar svarmade likt mSsar 



Hdxskogen 199 

kring den ensliga sjofararens huvud, bans 
sinne fylldes av lust. Sd skall eti dag sluta, 
sade ban sig gdng pS gSng. Den gode Jacob 
Casimir. 



I 



Jacob Casiniir satt vid sitt skrivbord och 
stirrade in i en bukett av angsblommor soni 
nSgon vSnlig hand placerat i den drivna kop- 
parvasea. Han foljde en insekts vandrin- 
gar pS en prSstkrages brandgula diskblomnia. 
Det var en liten svartgiansande baddare med 
smal och bojlig kropp, Jacob Casimir kunde 
verkligen inte ge honom nSgot namn, ordna 
in honom i nSgon klass. Men han var lustig 
att se p3. En lialv timme, kanske en liel hade 
Jacob Casiniir redan tillbragt i hans sSllskap. 

Nar samvetets rost Snyo borjade giira 
sig hSrd, pinsamt hord, steg Jacob Casimir 
upp och gick fram till fonstret. Det var som 
om han vantat att nagonting skulle intrSffa. 
Sjalvfallet tilldrog sig ingenting epokgorande. 
Emellertid tick hao det infallet att han kan- 
ske borde gora en snabb skiss av den fiire- 




Hdxskogen 201 

liggande situationeiii skaffa sig en stomme 
som han vid forefallande behov kunde stof- 
fera ut och behSnga med nodiga grannlMer. 
Han lat alltsi 5goo och oron trSda i skarpt 
verksamhet f6r nSgra minuter, gick tillbaka 
till skrivbordet och nedskrev pi en bit kon- 
ceptpapper ffiljande promemoria: 



KVAV AUGUST IDAG. 
(Kl. 3 e. m.) 

Himmeln fullstrodd av smi och medel- 
stora moln, de senare med mSrka bottnar. 
Svag Sska p& avstdnd. Sjon matt silver, flack- 
vis anlupet m5rkt. HSsitar i oandliga rader. 
RSgen nedslagen av hagelfall. Sm& vindpus- 
tar d& och dd, granania gunga betanksamt 
sina tunga grenar, genom bjSrkamas toppar 
gSr det som en f6riagen fnissning. Rop Mn 
sjon av badande pojkar. En ko r&mar, fr&n 
mejeriet klang av mjSlkkarl. Svalor sitta i 
sanden, kvittra oavldtligt, gailt. Getingar 



och spyflugor jaga genom rummen som viktiga 
fiverhetspersoner pa tjansteresa. 



Jacob Casimir tande en cigarrett. Han 
riikte den tankfullt, ftterupptog betraktandet 
av insekten i smorblomman och trummade 
samtidigt med den oformerade andan av 
blyertspennan mot bordsskivan. Standigt 
detsamma, om och om igen. Vad kan det 
vara? for det plotsligt genom bans huvud. 
De tata smS knackningarna hade till slut 
lyckats fSnga bans uppmarksamhet. Han 
lamnade det svarta krypet it dess synbarli- 
gen sorgliisa ode och trummade kraftigare 
fSr att vScka sitt slumrande minne. En kSck 
rytm som bar en glad melodi pS sin rygg. 
Aha, nu visste ban det. En visstump som en 
gang flugit over hela vSrlden och som nu var 
mera diid och glomd an ett diplomatord frSn 
dagarna fore kriget, Allt starkare brusade 
de muntra tonerna i bans ora. Javisst, det 




Hdxskogen 203 

var ju restaurangorkestern i Semmering som 
spelade visan. 

Med ens Sr han mitt uppe i scenen. 

Han sitter vid ett dukat bord mittemot 
Veronica och hennes forSldrar. Det brutna 
solljuset ligger som en gyllne dunst over 
fruktsk&len och den vita duken. Runtomkring 
stimma vackra, glada, livliga manniskor och 
fylla salen med Ijus, med Ijusa drakter och 
Ijusa skratt. Champagnen ger honom samma 
latta rus, samma kansia av frihet och ofor- 
klarlig lycka som luften dar uppe p& Sonn- 
wendsteins topp och Raxalpes snShatta. 
Dar uppe har han st&tt och fSIjt flodernas 
slingrande lopp anda bort till den dim- 
holjda horisont dar man anar Ungems siat- 
ter. Har nere sitter han och ser in i Veronicas 
ogon, och det ar forvisso ingen ringare utsikt. 
An sen om hon inte sdker f jarran landskap i 
h a n s blick. An sen om Henrik sitter bred- 
vid honom med en segerherres min. Det kan 
man ju slutligen inte fortanka honom, som p^ 
tio dagar vunnit Veronica . . , 



2fH Hdxskogm 

Jacob Casimir spratt till. Det hade knac- 
kat p& dorren; en skarp, pi n^ot vis pockande 
knackning, vitt skild fr^ tjtoarinnornas 
skygga forfrigan om det passade honotn att 
de just nu djSrvdes oppna bans dorr. 

— Stig in! sade Jacob Casimir och lutade 
sig bakat i stolen. Han erfor nSstan ett litet 
moment av spanning medan ban vibitade pi 
att dorrhandtaget skulle vridas om. 

De dar hSrda knogama — 

pa fyra eller fem Sr — ISgt rSknat — hade 
Fabian aldrig sokt upp bonom bar i bans 
rum. Kunde det verkligen vara ban? Var 
det inte snarare Jacob Casimirs fantasi som 
skenade av med bonom och lat bonom b6ra 
mer i denna knackning an vad dar rimligt- 
vis innelSg? 

Nej, inte den har gingen. Dar lyste fak- 
tiskt Fabians lockomsvallade panna i jamn- 
hojd med dorrens ovre kant. 

— Stor jag? sade Fabian och slog sig 
oombedd ner i stolen vid skrivbordets kort- 
anda. 



MOxskogm 205 

— Inte alls! fSrsakrade Jacob Casimir 
och gomde omsorgsfullt papperslappen med 
den kvava augustidagens konturer p&. 

Fabian stodde armbdgarna mot stolkar- 
marna och knSppte sina hSnder sk det kna- 
kade i lederna. Det hSr blir Idngt, tankte 
Jacob Casimir. 

— Du har visst mfiblerat om har efter 
din smak, sade Fabian omsider. — Jag vill 
minnas att har s&g aqnorlunda ut f6r nSgra 
3r sen. 

— Du har ett minne som man borde av- 
undas dig, svarade Jacob Casimir. — Det ar 
namligen bara nSgra sm&saker som jag har 
tagit mig friheten att flytta om. Skrivbor- 
det stod vinkelratt mot vaggen och den dar 
gruppea vid fSnstret var visst litet annor- 
lunda. Sakerligen mycket bra i och f5r sig, 
men som sagt: annorlunda. 

— Och den har stolen, sade Fabian och 
klappade det skulpterade armstddet, — det 
har har du spekulerat ut alldeles forbaskat 



206 H&cskogen 

bra. Kan man tanka sig en battre placering 
av supplikanter i audiens? 

— Om stolen fSrefaller dig hSrd ellcr 
alltfor ISg, sa kan jag pa det varmaste re- 
kommendera soffan. Den ar mjuk och spans- 
tig som ett kvinnobrost, 

— Nej tack, svarade Fabian, vid nSr- 
mare eftertanke tror jag andS jag ffiredrar 
den bar. Man blir bara forvekiigad av att 
sitta mjukt och tanka pa mjuka saker, som 
till exempel kvinnobrost. 

Jacob Casimir nickade. 

— Det bar du visst ratt i. Man gitimmer 
alldeles att till exempel g3 pa jakt efter dem. 

Fabian teg. Han vande ISngsamt pS hu- 
vudet och lat blicken bestryka skrivbordet 
som om ban sSkt nSgonting. 

— Aha, ser man pa, ett ungdomsport- 
ratt av din fru mor. Det ar verkligen bra vac- 
kert av dig, Jacob Casimir, sentimentalt kunde 
man nastan saga. Ar det frSn hennes modist- 
period? 

— Ja, svarade Jacob Casimir, jag tror 




H&xskogen 207 

n^stan det, att ddma av hennes glada min. 
Det ^r kanske oriktigt, men jag forest^Uer 
mig alltid att modistyrket ^r gladare an andra 
yrken, att man garna sjunger medan man pry- 
der en vacker damhatt med blommor. Efter 
sitt giftermdl fick mamma mest vara sjuk- 
sk6terska, och den sysselsSttningen tar visst 
iMn en lusten att sjunga. I varje fall fick 
jag aldrig se henne sd glad som pd det d^r 
portrattet. 

— Ja, sade Fabian, det var ocksi en ide 
av farbrdr Gosta att gifta sig — med den 

haisan och de affarema och av henne 

att ta honom. Det vill saga, hennes motiv 
ar ju lattare att forstS, Mminstone fdr menige 
man. Hur saken stailer sig fdr en forfattare — 
eller skall man saga diktare? — det vet inte 
jag, men kanske du? 

Jacob Casimir sig ut genom fSnstret. 

— Det ar en trasslig harva, sade han myc- 
ket lugnt, — jag fSr antagligen lov att an- 
sl& atskilliga kx till att reda ut den. Men det 
ar den vard, obestridligen. For det var ju 



08 Hdxskogen 

i alia fall vad man kunde kalla en betydelse- 
full handelse i mitt liv att just de tvi fann 
varandra. M&nga underliga saker har sin 
upprinnelse dar. Till exempel att du och jag 
just nu sitter tillsammans och f or ett vSnskap- 
ligt kusinsamtal. 

— Vi kan alltsS motse en litter^r ut- 
redning? sade Fabian' och strackte p3 sina 
goliatben. — Det skall bli intressant att ta 
del av den. Forutsatt att jag fSr leva si lange, 
tillade han med en blick pd de hSga staplarna 
av oskrivna blad. 

Och da Jacob Casimir fortfor att stirra 
ut genom fonstret utan att saga nSgonting, 
tog Fabian pa nytt till ordet: 

— Jag undrar om det inte ar fOrenat med 
stor risk att vara oinskrankt harskare Over 
sS mycket vitt papper. Man forfogar fritt 
over ett obegransat antal undersStar. Full- 
komligt godtyckligt tilldelar man dem vissa 
anletsdrag, vissa karaktarsfel och vissa ut- 
markta egenskaper, man distribuerar lycka 
och sorg och beloning och forodmjukelse med 



Hdxskogen 20Q 

rund hand och bar inte ett spdr av ansvar 
for vad man gor. Somliga figurer, som man 
av en eller annan orsak har en sarskild sym- 
pati for -- kanske raknar n&got slags siakt- 
skap med — beviljar man en massa friheter. 
De fSr en mSngd onskningar uppfyllda, myc- 
ket speciella finskningar, forefaller det mig. 
Somliga straffar man dSremot strangt for 
det ena eller det andra som man rdkat pi- 
dyvla dem. Man ar kort sagt en maktig herre, 
en liten satrap, dar man tronar i sin brunbet- 
sade skrivstol med svinladerssits. 

— Man kunde nastan tro att du sjaiv 
har gatt igenom allt det dar, sade Jacob Casi- 
mir och vande blicken inSt rummet. — Du 
skildrar det sa dramatiskt och traffande. Ja, 
jag mSste medge att det verkligen finns ogon- 
blick da man kanner sig som en liten Vir 
Herre av fSrsta Moseboken. Men jag kan 
tr5sta dig med att det ar sailan och att det 
gSr hastigt 6ver, mycket hastigt. 

Han strackte ut handen efter cigarriadan 
och bj5d Fabian pi en god cigarr. Detta 

14 ^Hdxskogtn 



210 Hdxskogen 

samtal roade honom, hans kinder b5rjade fd 
farg. 

— Du talade om en stor risk, tyckte jag 
mig hora, nSgon hemlighetsfull fara som en- 
ligt din 3sikt ar forbunden med skrivandet. 
Vill du inte forklara dig en smula tydligare? 

— Med storsta noje, eftersom det tycks 
vara nodvandigt. 

Med sina v^ldiga gula frambetar snoppade 
Fabian cigarren och fortfor medan tandnings- 
procedyren pSgick: 

— Att man — jag menarfortfarande den 
skrivande »man» — under arbetets lopp erfar 
den sakallade skapargiadjen, det ar ju helt 
naturligt, det hander en till och med i de 
minst poetiska yrkena; jag forsakrar dig att 
jag kan kanna n^gonting liknande nar jag 
ser pS en bra planerad och omsorgsfullt byggd 
godselstad. Men nar den lilla satrapen trOtt- 
nar pS de litterara regeringsbestyren och 
reser sig frSn sin sviniaderssits och gSr ut 
bland vanliga manniskor, ar det da sakert 
att han ISste in sina sjalvharskarvanor i skriv- 



H&xskogen 21 1 

bordsl&dan? Ar det s^kert att han inte tar 
miste pd sin stailning bland de dSr vanliga 
mflnniskorna, som det ju tyvarr alltid kom- 
mer att finnas en hel del av, och att han inte 
p& grund av tr5ghetslagen vill fortsStta med 
att gestalta folks 6den efter sitt hoga behag? 
Jacob Casimir sm&log. 

— Gestalta oden! F6r att vara jordbru- 
kare har du ett ovanligt Jitterart ordfSrr&d. 
Men om det pi n&got vis kan lugna dig s& vill 
jag forr&da for dig att en s&dan dar liten skri- 
vande »man» i allmanhet inte har nSgon makt 
— annat an p4 papperet. 

— JasS, hm, sade Fabian. Vad skulle 
han saga? I grunden stamde Jacob Casimirs 
f orsakran fuUstandigt 5verens med hans egen 
innersta Svertygelse. 

De rSkte en stund under tystnad. Getin- 
gar och spyflugor jagade genom rummet, en 
ko rdmade n&gonstans ISngt borta, f rSn meje- 
riet hdrdes klang av mj51kkarl. Allt var fort- 
farande som Jacob Casimir nyss si m&lande 
beskrivit det. 



212 HOxshogen 

— Varfor star den dSr resvaskan dar? 
frSgade Fabian plotsltgt med en fortydii- 
gande gest. — Skall du resa harifrSn? 

— Ar det ett fSrsiag eller en frSga? gen- 
maide Jacob Casimir med ett visst intresse. 

— En hovlig fraga. Tills vidare atmin- 
stone. 

— D3 kan jag saga dig att jag inte amnar 
resa harifrSn. Tills vidare Stminstone. Men 
jag tycker om att ha en kappsSck stiende i 
mitt rum, det ger mig en falsk rnea angenam 
kSnsla av frihet, riirelseniojlighet, pS nSgot 

satt. 

~- Aha, en symbolisk kappsSck sAledes! 
Eller kanske det ar den dSr flygande kapp- 
sScken som poeterna begagnar fiir att hSlla 
sig svSvande i rymden? 

— Nej, snarare dk den symboliska. Ett 
slags andUg necessar. 

— Det var en utmarkt bild, den skall 
jag lagga p5 minnet. SAdant dar imponerar 
alltid en smula pk Veronica — eller i vSrsta 
fall p& tant Louise. 



"1 




Hdxskogen 213 

— Bilden dr min, sade Jacob Casimir, 
jag Mmnar ta ut patent pd den. 

— For all del, oroa dig inte, jag skall 
avst& Mn att stj^la den. Vi f&r vdl i sinom 
tid se den i nSgon bok. Men f5r ovrigt over- 
skattar du bestSmt sentensernas v^rde som 
taktiskt medel. Att biaddra i en bilderbok 
kan roa kvinnoraa for en stund, det ^r ju dt- 
minstone lika underh&llande som att l^gga 
patience. Men annat an tidsfOrdriv ar det 
inte f6r dem, ett lampligt tidsfordriv inedan 
de vantar p& att n&gonting skall komma — 

— Att ndgon skall komma, menar du 
vai? 

— Du fSr ta det som du vill, sade Fabian 
och reste sig. 

Jacob Casimir fSljde bans exempel. 

— Hjartligt tack f6r det sSllsynta beso- 
ket, sade han. — Men var det ingenting du 
ville med det? 

— Ingenting sarskilt. Jag brukar di och 
dS haisa pa hos vara gaster f5r att se hur de 
bar det. En gasts stailning ar ju i manga av- 



I gasska preksr. om jag si f^ ul- 
trycka mig. Hans biygsambet fort))Dda' ho- 
Bom att komma fram med aSgra anspriiik, 
att visa vad han vill. dSrfor mdste man sjthr 
forvissa sig om att allt &t sorn sig bor. Sd 
vfttjagkanfinnahafdudetutrnarkt. Detgla- 
der m^ p& familjens vagaar. 

Jacob Casimir foljde hnaom till doiren, 
PS troskeln vande sig Fabian om. 

— Och s& en liten smisak, sade ban latt. 
— Som din van och kusin vill jag papeka 
for dig hur farligt det kan vara att stryka 
omkring i kanot langs vasskantema. I skym- 
ningen och kvallsdimmorna kunde nSgoit 
eventuellt fdrvaxia dig med en and. och frid- 
lysningstiden bar nyss gdtt ut. 



1 




Vart hade dagen tagit vSgen? Jacob 
Casimir kunde verkligen inte forklara det, 
Varfor hade han inte tidigare gett sig ut 
med kanoten? S^g det, sag det. Nu satt 
han emellertid pi den slitna kapokdynan 
och sv^ngde dran p& vanligt satt. 

FrSn b&thuset p& Santaniemi ledde en 
slingrande kanal genom det breda balte av 
vass, sav och fraken som kransade den grunda 
sj6ns strander. Sjograset skrapade mot ka- 
notens botten, nackrosomas ormlika stjai- 
kar snodde sig kring paddeiarans blad. Det 
hade varit retsamt och taiamodsprovande i 
fall Jacob Casimir haft brSttom, nu beredde 
honom den tysta kampen under vattnet ett 
utpraglat ndje. 

Med korta, glesa artag paddlade Jacob 
Casimir f6rbi savtuvorna. Han aiskade detta 



"^ 



216 Hdxskogen 

att Ijudlfist glida fram Over vattenspegelns 
metallglans i en vit sjof^gels tiknelse. Vas- 
sens vippor vajade 5ver lians hiiviid, en 
sianda stodpa darrande vingar dar inne bland 
den grona pelarskogens smackra stammar. 
Helt nSra vattenytan dansade en livfull har- 
skara av sm3 insekter. De liknade myggor, 
men har voro de hans synnerliga vanner. 

Vid kanalens mynning okade Jacob Casi- 
mir p3 fatten tills det frSste och porlade i 
fSren. SmS fredliga vSgor sade kluck, det 
var pa god vag att bli spegellugnt. Mitt ute 
p3 fjarden stannade han, saluterade i tan- 
karna Koistulas vithet och silg sig over hu- 
vud taget omkring. 

Det var solens sista sjunkningsogonblick 
han tick bevittna. Horisonten stod full av 
rostriida dunstslojor, men over dem hojde 
sig ett ensamt kritvitt, spjutliknande moln, 
ett manande tankstreck for alia dem som 
till Sventyrs ville besinna denna doende dags 
innebfird. Borta i sydost hangde en halvvuxen 




Hdxskogen 217 

mSne, torr och glanslOs i fargen, omkring den 
djupnade bidnaden mer och mer. 

Jacob Casimir vande iter blickarna mot 
Koistula. Han anstr^gde sig for att upp- 
daga om n&gon rSrde sig pi verandan eller i 
paviljongen pi udden. Forslagsvis en vit- 
klddd kvinnogestalt. 

Nej, det var verkligen inte fallet. Allde- 
les bestdmt inte. Med manlig beslutsamhet 
gjorde han halwdndning och styrde kurs 
mot Smynningen. 

En kylig, vindlOs kvail. Blankt, ororligt, 
som ett silverstOp ISg ivattnet framfor ho- 
nom. Borta vid de sanka strandSngarna i 
forsta krSken hSjde sig Idtta dimmor, Idng- 
samt drivande for omdrkliga luftdrag. I 
manshOga buketter sutto svdrdsliljornas blad, 
anbragta som festliga dekorationer pd 6mse 
sidor om kanoten. Allehanda tr^d och Srter 
speglade sig, svaga dofter frdn de bdrgade 
dngama bSljade ner over vattnet. Stumma 
fSglar flaxade till i sm&skogea. En fisk slog. 



218 Hdxskogen 

Min goda fisk, du ar som manniskans 
hjarta, du spritter till ibiand for att visa att 
dar annu finns liv i de morka djupen. 

Med sSdaiia preciosa liknelser fornStte 
Jacob Casimir sin tid I stailet for aft tanka 
pa sitt Sttonde kapitel eller fatta ett avgfi- 
rande beslut med aniedning av Veronicas 
tillarnade fard. I fraga om det attonde ka- 
pitlet inskrankte han sig till att kanna det- 
satnnia soni en judisk kvinna vars kved Her- 
ren tillslutit. Kring Veronica Ater lat han 
som vanligt en frodig vegetation av vaga 
drfimmars rankor spira upp. 

Plotsligt kom han under fund med att 
han fros i sin tunna soiiimarkostym. Han 
hade latit kanoten ligga stilla mitt inne i en 
fuktig dimtapp. HSr gailde det allts^ att 
paddia sig varm igen. Jacob Casimir gjorde 

sa. 

Han sAg sin m5da liinad genom ett mera 
vflxlande sceneri an forr, 3n ringlade sig har 
som en sarad orm. An var det storskogen 
sj'aiv som kom marscherande anda ner till 



■> 




Hdxskogen 219 

strandbredden, ^n var det Skerlappar som 
med markbar motvilja oppnade sig kring 
en torpstuga. Gr&a klippor stupade brant, 
lomska stenar yppade sig mitt i faret, klapp- 
bryggor och gamla brokistor stallde sig i va- 
gen, det gallde att se upp. I ett slarvigt hop- 
slaget skjul pS en halvvags kringfluten udde 
stodo tvS kalvar och betraktade Jacob Casi- 
mir med blanka, uttrycksl5sa ogon. En liten 
hund skailde med bjabbigt mSlfore, en brunns- 
svangel gnisslade. Ett bam grat. Sd ater 
skog med lutande grona tran, deras grenar 
mottes ibiand dar uppe over Jacob Casi- 
mirs huvud. 

Snart hade Jacob Casimir ihii blodet i 
lampligt omlopp och kunde Idta kanoten glida 
makligt framSt. 

Borta i en skogsgianta stod en gxk stuga, 
en alldeles vanlig liten torpstuga. Men medan 
Jacob Casimir betraktade den, tycktes fargen 
hastigt vaxa i intensitet, bli grdare an grStt, 
och stugan var inte langre en bostad av all- 
dagligt slag, nej, den stod dar som en min- 



220 Hiitkogtn 

■esvird over dessa oraknade miljoaer tor- 
pardagsvcrken, som tner so nligonting annat 
byggt upp Finland. Jacob Casimir betrak- 
tade kojan med mycket intresse. Ffir den 
som tiar ogoa till att $e kan ett manniskoode 
stiga fast i konturema med rdken ur ea skor- 
sten, och en novell kan ligga gomd i katten 
ph bninnstimraas lock. Dock, i dag kunde 
Jacob Casimir iate awinna de folkliga f6re- 
teelsema nSgot uppslag, och fOljaktli^n 
fortsatte ban sin fard. 

Dimmorna tstnade allt mer, nu fanns del 
knappt en enda flack av Sns yta som iate 
lat sin andedrakt synligt stiga. Over I5g- 
lanta marker sdg Jacob Casimir dunstsUn- 
gan dra sitt nyckfulla band, som visade ho- 
nom den vSg han hade att tillryggalagga. 

Nu dok kvarnbron upp i dimhavet forut, 
fantastisk, overklig nastan. Kvarnforsen 
miimlade svagt. Det var tid for Jacob Casi- 
mir att vanda. 

Det blev ingen enfoimig Sterfard genom 
nyss passerade, vSlkanda trakter; snarare 



n 




H&xskogen 221 

hade Jacob Casimir intrycket av upptackts- 
resa i frammande nejder. De b51jande 
dimmorna drevo sitt spel med honom, sud- 
dade ut konturerna, forvanskade fargema, 
gjorde om silhuetterna. Hogt var inte langre 
hogt, ISgt inte langre l&gt, alia avst&nd visade 
sig bedragliga. 

Vad nu? Vad ar det? Pa en lag land- 
tunga skockar sig en skara gestalter i fotsida 
kapor, nej i hucklen och kjolar. De ta i ring, 
de dansa. En skata flyger upp ur deras krets, 
skrattar djavulskt och singlar bort med vip- 
pande stjart. Se, se, nu sticka de huvudena 
ihop och viska med varann ... Ar det verk- 
ligen bara nagra kvariamnade hosatar? Nej, 
f6rvisso ar det haxoma pa heden, och inget 
ringa arende har fSrmatt dem att samlas 
har. De ha ett viktigt budskap att frambara: 
Hell dig, than av Cawdor, hell hell, Veroni- 
cas aiskare! 



223 mxskiigen 

Det skymde starkt over sjon nar Jacob 
Casimir iamnade Amynitingen bakom sig. 
Santanienii var fullt eklSrerat, pS Koistula 
tandes de forsta Ijusen. 

En kopp hett te i denna fordomda kyla, 
sadc sig Jacob Casimir. Vad ar naturligare, 
vad ligger narmare till hands? Och han bor- 
jade langsamt stryka fram i diinbaltet vid 
Veronicas strand. 

1 detsamnia smailde d9r ett skott. Oan- 
ska nara, forefoll det. 

Andjakt, reflekterade Jacob Casimir uffi- 
ciellt, men samtidigt reste sig en alldeles an- 
nan tanke, en mycket iinderiig tanke. Han 
uppborde att paddia; kanoten gled vidare 
med svagare ocb svagare fart; snart l^g den 
ororlig pa det blickstilla vattnet. 

Jacob Casimir lat aran balansera tvars- 
Bver sittiadan. N5gra droppar hade runnit 
ner pS bans hander, han torkade omsorgs- 
fullt bort dem. 

Pramfiir honom ISg ett smalt sund, hSr 
mellan den hogianta liolmen och fastlandet 




Haxskogen 223 

gick sjSvagen till Koistula. Den kortaste 
och naturligaste sjovdgen. Dimman hade 
tappt till sundet som med en stor vaddstoppa, 
och dSr bakom allt detta boljande ulliga vita 
var det nSgon som skot. Fullt legitim and- 
jakt, fridlysningstiden hade gStt ut. 

Ett par ginger fattade Jacob Casimir 
Sran, men l^t den genast sjunka igen. 

Ett sSdant dar sund, vem vet vad som 
moter en pA andra sidan? Kanske nSgon- 
ting fuUkomligt nytt, ndgonting sardeles 
sensationellt, ndgonting alldeles speciellt upp- 
lysande, ett instruktivt svar pS gamla envisa 
frSgor — 

Men det ar inte alltid obetingat n5d- 
vandigt att fara genom ett sund. Ar dar en 
holme med i spelet, sA kan man till exempel 
fardas ytterom bemaida holme, i fritt och 
oppet vatten. 

Det var onekligen mycket hos Jacob Ca- 
simir som pSyrkade ett dylikt kringgSende. 
Icke vanlig radsla precis, men en djup mot- 
vilja mot blotta tanken pi att mdjligen bli 




224 Haxskogen 

forsatt i en mindre hedersam eller iippenbart 
lojlig situation, en for fornuftet olosiig situa- 
tion, som i stailet mihanda krSvde utveck- 
landet av fysisk virtuositet, av nSgot slags 
kroppsliga krumsprSng. Denna motvilja, 
som alltid tryckt sin pragel pii Jacob Casi- 
mirs iiv, var ocksS nu s^ stark att den san- 
nolikt hade avgatt med segern, cm inte en 
annan lika mSktig drift tratt upp till mot- 
varn. 

Hur stark Sr den starke mannen, han 
som tumlar en aktiemajoritet lika ledigt som 
en ridhast, han som pSstSr sig aldrig tvivla 
och aldrig tveka, som standigt varit van att 
ga anda fram till mSlet, lagga sin hand pS 
det och saga: mitt! Hur stark ar han? Var 
gSr for honom gransen mellan det utforbara 
och det oniojliga, hur langt ute ligger den 
punkt dar han ryggar tiUbaka? 

Att komma till klarhet i detta tycktes 
Jacob Casimir oandligt viktigt. Han bet sig 
fast i denna enda tanke tills alia andra h6g- 
Ijudda tankar och stumma instinkter forlo- 



^ 




Haxskogen 225 

rat sitt inflytande. Han fattade iran i ett 
hart grepp, fick fart pS kanoten och styrde 
kurs mot sundet. Ett par ginger plaskade 
han med firbladet for att ge sin ankomst till 
kanna. 

Ar jag radd? 

Han fann inga positiva bevis, bans hjarta 
arbetade normalt, tungan kandes ingalunda 
torr mot gommen, ingen rysning for genom 
bans hirrotter, kort sagt, inga kroppsliga 
fenomen installde sig, men val en djup kansla 
av olust och vantrevnad. Hela foretaget 
tycktes honom plotsligt alldeles meningslOst. 
Han skulle kanske'^ha vant om, i fall inte bar- 
for erfordrats en bestamd viljeakt som rS- 
kade utebli. 

Mitt i sundet var det nara att Jacob Casi- 
mir tagit fel och kSrt upp pa stranden, men 
langre fram glesnade dimman si att han 
kunde reglera sin kurs efter tradens kronor 
och skymtande strandklippor. 

Har var det alltsi, bar skulle det ske — 
eller ocksa inte. Jacob Casimir kande en 

15 — HSxskogen 



220 Hdxskogen 

svag prickling i huden som av fina nSlar. 
Nerverna, sade han sig oupphorligt, som om 
detta ord varit ett utmarkt skydd och en 
saker tillflyktsort. Nu maste det komma, 
har ar det enda tankbara stallet, har finns 
inga manniskor, inga vittnen, frSn Koistula 
brygga kan han val anda inte gora det, men 
har, har . . . Jacob Casimirs hander kramade 
paddelaran, sorlet i bogen tydde pS hog fart. 
Nu kommer det strax — eller ocksS inte 

alls Det susade i hans oron, en dov, 

avlagsen, entouig musik, ingen melodi, bara 
en susning, ett brus som v^xte och v^xte 
tills det fyllde honom helt som en dSnande 
orgel. Och nu var det vantade dSr, nu skedde 
det dock, nu kom detonationen med en Ssk- 
knalls valdsamhet. 



Bedovad satt Jacob Casimir pS sin ka- 
pokdyna och sSg sig omkring. Han tyckte 
sig ha hort eller kant hur haglen slogo in, i 
vattnet och i kanotens skrov, men sakert 



Hdxskogen 227 

visste han det inte. Var han sSrad? Han 
kunde inte saga det. Han kande inga smar- 
ter, bara en stor trotthet. SSledes andS, for 
det genom hans hjarna, sS stark ar han alltsS. 
Jacob Casimir var mycket hapen, han var 
mycket imponerad. Han erfor ett slags av- 
und mot den andre och samtidigt en vild- 
sam leda, leda vid sig sjalv, vid alia sina fore- 
havanden, vid den situation han forsattsigi, 
vid livet och varlden. Han visste inte vad 
han nu borde gora. Obeslutsamt tog han 
nSgra fumliga tag med paddelSran. DS 
markte han att kanoten holl pA att sjunka. 
Denna upptackt beroide Jacob Casimir 
utomordentligt pinsamt. Samre kunde det 
hela knappast ha avlupit for honom: Fabian 
hade vSgat det osannolika, och nu gailde det 
for Jacob Casimir sjaiv att idagaiagga fy- 
sisk virtuositet, att utfora kroppsliga krum- 
sprSng. N&gon overhangande fara for livet 
rorde det sig inte om, det var tamligen sakert, 
stranden ISg inte si vSrst ISngt borta. Men 
i varje fall, att kia av sig vissa kiadesplagg, 



228 Hdxskogen 

att kasta sig i det kyliga vattnet, att utfora 
dessa ovana simrorelser — det bjod honom 
starkt emot. Den kansla han nu erfor var for 
ovrigt en gammal bekant, anda frSn bara- 
domens gymnastiklektioner. Nu lyfts bar- 
ren fram, nu gailer det att svinga sig upp pS 
de sviktande skalmarna — och bli hangande 
dar som en uppspetad kAlmask, till ett it- 
loje for lararen och de starka, viga kamra- 
terna . . . 

Ocksa bar fanns det ett kritiskt 6ga att 
bli till Stloje for. Fastan Jacob Casimir for 
sin del ingenting sSg, hade han en bestamd 
fornimmelse av att vara iakttagen, att vara 
bespejad i varje sin lorelse, anda in i sjalens 
morkaste skrymslor, av en lurande fiende nS- 
gonstans dar borta i vassen. Till foljd harav 
forblev han i obeslutsam ororlighet och foljde 
intresserat med kanotens sjunkande. 

Plotsligt kom han att tanka pS nigon- 
ting som gav honom en hastig frossbrytning. 
Andra pipan . . . Bossan ar inte torn an, f6r 
att inte tala om patronvaskan. Andra pi- 



Haxskogen 22f) 

pan! Att sitta ddr och tdnka pi denna andra 
pipa var i forstarkt mMto detsamma som att 
se en tandldkare plocka fram en av dessa 
fina, vassa borrnSlar med vilka de soka nerv- 
spetsarna Idngst inne i vSra tandrotter. 

Men varje situation har ett slut som det 
g^ller att mojligast vdrdigt avvakta. S& ock 
nu. Det Ijud som slutligen nSdde Jacob Casi- 
mirs oron var ingen krevad, utan skrapan- 
det av en bSt som stSttes ut Mn stranden. 
Ett rop trangde genom dimman. 

»Haim!» 

Fabians rost. Jacob Casimir kom sig 
inte for att svara strax, han var inte riktigt 
forberedd p5 detta. GJorde det ett fegt in- 
tryck om han nu borjade ropa? Kanske, men 
kanske ocksd inte. Emellertid, innan han 
hunnit komma till riktig klarhet och fatta 
ett beslut, ddk ddr upp ur dimman en hOgst 
romantisk farkost med en j^ttelik gestalt 
som galjonsbild. 1 

Med b5sskolven sorglOst inkilad under 
armen stod Fabian i ffiren av en bred, flat- 



230 Hdxskogen 

bottnad bat, enkom byggd for jakt pS sjo- 
fagel i grunda vikar. Men, underbart att saga, 
ban var inte ensam. I aktern reste sig en an- 
nan gestalt, en karl som drev bSten framAt, 
forst stakande, sedan vrickande med en ira. 
Nu vande ban pa huvudet. Det var Sulo, 
smedens son. 

Langsamt men s^kert nslrmade de sig 
Jacob Casimir. 

— Jo minsann! ropade Fabian i hogsta 
forvaning. — Ar det inte du! 

— Kanoten sjunker, pSpekade Jacob Ca- 
simir. Han forsokte gora det sS lidelsefritt 
som mojligt, men vattnets intrSngande i sitt- 
ladan stallde bans talamod pa ett hSrt 
prov. 

— Herregud, bar du fatt nSgra bagel 
i skrovet! Sulo varnade mig nog for att skju- 
ta, ban pSstod sig ba bort Srslag. Men bast 
jag stod dar pa klippan ocb boll utkik i dim- 
man, fick jag syn pS en fet and, en harlig 
stek mk du tro, ocb Ak k u n d e jag inte 
IMa bli. Skada att du inte ar jagare, Ak skulle 



Hdxskogen 23 1 

du forstS mig battre. Du blev vai rasande, 
kan jag tanka? 

Han bojde sig ner och betraktade fors- 
kande Jacob Casimirs ansikte. 

— Du ar val aldrig sSrad, bSsta bror, jag 
tycker du verkar sS blek? 

— Inte vad jag vet, svarade Jacob Casi- 
mir. — Atminstone finns har betydligt mera 
vatten an blod i sittlSdan. 

— Fy tusan, sade Fabian skrattande, — 
vata byxor har du val inte haft pS de sista 
trettio Sren. Hur kanns det att uppliva barn- 
domsminnen? 

Han hjalpte Jacob Casimir ombord. Det 
forefoll Jacob Casimir alldeles ofantligt ko- 
miskt att de just nu skulle komma att trycka 
varandras hander. Han brast i sin tur ut i 
skratt. Sedan satte han sig pS mittelbanken 
och forsokte pressa ut en del av vatan ur sina 
klader. 

Fabian lutade sig over relingen och lyfte 
upp kanoten ur marvattnet. 

— Ser man pS, hela aktern sondertra- 



232 Hdxskogen 

sad. Den ser ut som ett sSll. Tank vad en 
liten hagelsvarm kan Sstadkomma f6r ska- 
dor. Jag betvivlar att det har over huvud 
taget kan repareras. 

— JasS, sade Jacob Casimir farglost. 

— Ja, vet du, det ar forfarligt synd om 
din fina kanot, men sanningen att saga sk 
tror jag vi gor klokast i att kondemnera den 
p3 stailet. Det tjanar ingenting till att slSpa 
hem ett vardelost vrak. Eller vad menar 
du? 

— Lat den ligga dar den ligger, svarade 
Jacob Casimir trott. 

— Kanske du sjalv vill undersoka den? 
Jacob Casimir gjorde en avvarjande ro- 

relse. 

— For all del, du ar sakert mycket mera 
sakkunnig an jag. Jag betvivlar inte alls 
att det ar slut med kanoten. 

— Kapokdynan, sade Fabian muntert, 
— den kan du ju i alia fall behSlla som minne. 

Han siangde den vata dynan framfSr Ja- 
cob Casimirs fotter. OcksS paddelSran rad- 



Hdxskogen 233 

dade han. Han var dock ingen van av me- 
ningslost sloseri. 

— SS ja, sad« han och ratade pS sig, — 
nu lamnar vi den doende svanen at sitt ode 
och later Sulo ro oss hem till Santaniemi. 
Teet dar ar kanske inte absolut forstklassigt, 
men andS ganska drickbart. Dessutom kan- 
ner du antagligen ett visst behov av torra 
klader.. 

Han gav Sulo nSgra order, bytte plats 
med honom, gjorde det bekvamt for sig pS 
den breda akterbanken, strackte valbehag- 
ligt ut sina goliatben. 

— En cigarrett? sade han och rackte Ja- 
cob Casimir sitt etui. — Tob^ken smakar 
aldrig sa bra som efter en nervchock. 

— Det var ingen nervchock, genmaide 
Jacob Casimir kallt. Hans uppsyn verkade 
ocksa mycket trovardig. 

Fabian betraktade honom med kisande 
ogon och ett litet smaieende. 

— Inte det? JasS, verkligen inte. Han- 
den pS hjartat, Jacob Casimir, vi tva behS- 



fonrtgc? 



— h^entnig att skma d^ noar du 

van* 

■ — Nej. s»d« JaoDb Caairar. d c t mt- 
nade ja^ inte. for dct vet man aklr^ fon^a 
cfterat. 

De rokte eo stuod under U'stiud. Med 
korta mellaatider moites dcras blickar, men 
det tjanade togeatiog till, ingenden vek & 
den andre. 

Elt par ganger faso Jacob Cashnir iSmp- 
lig forevandning att vanda sig om och gran- 
ska Sulos ansjkte. Pojken niaste ju ha statt 
nSgonstans i a3rlieten n3r skottet foil. Anadi 
han ndgontiog. misstSnkte han? Omojiigt 
att fA reda p3. Han^ ogenomtrSngliga finska 
ansikte uttr\'ckte ingenting, absolut ingen- 
ting. Och fijr fivrigt, om hao ocksS kommit 
pS vissa stilla tankar, vad ?kulle han i giun- 
den ha emot detta att de frammaade her- 



) 



J 



Hdxskogen 235 

rarna traktade efter varandras liv? Det 
gjorde han kanske sjaiv, mer eller mindre. 

— Fryser du? frSgade Fabian omtank- 
samt. Jacob Casimir bedyrade motsatsen. 
Plotsligt slog Fabian om till en annan ton; 
leken roade honom inte l^ngre. 

— Medge att det var ett masterskott, 
sade han fackmSssigt, — i synnerhet nSr man 
tar i betraktande de yttre omstandigheterna, 
dimman och annat. Hagelsvarmen satt pre- 
cis dar den skulle sitta. Inte en rispa i ditt 
fina skinn. 

— Kan inte vi tvS bespara oss alia f6r- 
klaringar, sade Jacob Casimir och siackte 
cigarrettstumpen i det morka, stilla vattnet 
innan han lat den falla. — Du kan vara full- 
komligt lugn, jag amnar inte ange dig. 

Han sm&log medan han yttrade detta, 
men leendet antog med ens en otrevlig, tvun- 
gen krokning, ty en plotslig misstanke fick 
makt med honom. 

Fabian teg ett Sgonblick. 

— Jag forstSr inte . . . sade han efter- 



236 Haxikogen 

sinnande. — Aha, jas3 det trodde dii alltsS? 
Gudaniakter! — han brast iit i ett skallande 
skratt — jasa, du trodde verkligen det! 

Jacob Casimir sSg stelt och envist rakt 
framfor sig. Nu var det borta. Nu trodde 
han det inte litngre. 

Aroma gtiisslade mot relingen, taktmSs- 
sigt Ijod deras plaskande, i bStens kolvatten 
svirrade bubblor onikring, darrade och brusto. 

— Nej, vet dii Jacob Casimir, hur jag 
an anstranger min hjarna sS kan jag inte inse 
varfor det skiille vara nbdvandigt for mig 
att expediera dig till okand ort. 

Ekot tick foil sysselsattning med att ta 
jiand om bans skratt. 

— I fall vi ska fortsatta att tala om kri- 
minella planer sa borde vi kanske vSnta tills 
vi blivit p& tu man hand, sade Jacob Casimir 
nSgot vagt. Han var djupt fiirstamd, han 
visste nu att det bara var kanoten Fabian 
siktat pa. 

— Spelar ingen roll, sade Fabian lognt, — 
pojken forstSr inte ett ord svenska. Men om 




Hdxskogm 237 

du foredrar det, s3 kan vi ju fortsatta pS 
nSgot annat spr&k. I fall du anser att vi 
annu har nSgonting att s^ga varann. 

— Jag tror inte det, svarade Jacob Casi- 
mir. 

Tysta stego de ur bSten, tysta gingo de 
upp genom all6n. 

Lurad, tankte Jacob Casimir bittert. Jag 
Ssna, jag Ssna! 



— FSr jag bjuda dig pS en whisky? fore- 
slog Fabian n^stan vanligt i det ban oppnade 
verandans glasdorr. 

— Nej tack, svarade Jacob Casimir snSvt. 
Men uppe i sitt rum gick ban genast till 

hornskSpet och tog fram en flaska Sayer. 
Det var inte mycket som Sterstod, men i alia 
fall nog for denna g^ng. 



I 



Ja, sa och icke antiorhioda mSste detta 
brev lyda. Ocks^ nu nSr morgonsolen — 
fflr att inte saga formiddagssolen — stfltte 
sin skarpa klinga genom allt det dunkla och 
stamningsmattade som omgett honom och 
fylH honom medan dessa rader kommit till — 
ocksa nu kunde Jacob Casimir gilla vait ord. 
Har fanns ingenting att Sndra, ingenting att 
ta bort. 

Han kande sig djupt overraskad av detta 
faktum och beslot att iSsa brevet om igen, 
for sSkerhets skull. 

ftDii ser fullkomligt ratt, Veronica, du 
har inte misstagit dig, detta brev flyter verk- 
ligen ur den frejdade forfattarens amerikan- 
ska reservoarpenna. Stilen pa kiivertet var 
f6rvand, dels for att vilseleda Henrik i fall 



o 




Hdxskogen 239 

han oformodat rSkat komma hem, dels erne- 
dan det tilltalar mitt romantiska sinne. Jag 
beklagar bara att du mSste fS detta brev i 
ett vanligt dussinkuvert, beklistrat med regel- 
ratta, poststamplade frimarken, att det kom- 
mer till dig som en flottig postvaskas ordi- 
nara innanmate. Jag onskar att jag hade 
kunnat skriva det med gSspenna pS perga- 
ment och sedan lagt det i ett ihSligt trad i er 
park. DarifrSn borde du ha IStit avhamta 
det genom en munter, lagom fortegen kam- 
marsnarta, en av de dar som dansade fram 
i latta volangkjolar, lade fingret pS lappen 
och med skaimska glimtar i ogonen viskade: 
Sch! 

Ty detta ar ett karleksbrev, Veronica. 

Nu rynkar du din vackra panna och 
fragar varfor man nodvandigt mSste skriva 
brev till en person, som inte bor langre borta 
an att man bekvamt kunde nedlagga den- 
samma med ett modernt militargevar — nota 
qene cm man hade lust! — , som man brukar 



240 Huxskogen 

traffa minst varannan dag och som man se- 
dan lange har ratt att yppa de storsta dar- 
skaper for. 

Jo, niin Veronica, saken Sr den att en 
stor forandring iutradde for nagra timmar 
sedan. Jag ar en skeppsbruten man, min 
vackra, oforgatliga kanot ligger nu som ett 
sorgligt vrak i ett fjarran sund och skall 
aldrig mera vanda vid kvarnbron. Inte hel- 
ler lagga till vid din strand. 

Kort sagt, Loliengrlns svan ar dod. Vis- 
serligen aterstSr landvagen, men den ar ISng, 
och jag gor mig inte riktigt bra pa en hast- 

rygg- 

Och s& ar det en oinstandighet til!, Vero- 
nica. Du och jag ha ju nog under de sista 
aren samtalat om niycket niellan himmel 
och jord som kunde komma hSren p3 tant 
Louises huvud att slita spetsmossans bojor, 
men vad jag I dag har pa hjartat ar av den 
art att det inte kunde sagas hogt, att det en- 
dast med yttersta miida kan nedskrivas. 

HSr kommer det allts^: 



"> 




Hdxskogen 241 

Du skall resa, Veronica, men du skall 
inte gora det med Henrik. Jag tar mig fri- 
heten foresia att du overger din man och 
foljer mig till nSgot frSmmande territorium. 

Tomrum for eftertanke. Saken tSl onek- 
iigen att fundera p&. 



Hur jag v&gar t^nka mig nigonting si- 
dant, hur jag vSgar gora ett dylikt forslag? 

Ar jag en dSre som tror att man bara be- 
hOver komma till dig och sSga: Jag aiskar 
dig, Veronica, for att du genast skall forlora 
fattningen och ditt goda, klara huvud fSr- 
virras? Nej, en sidan narr 3r jag Sndi inte, 
och det tror du mig heller inte om. 

Att jag aiskar dig — det betyder ju sS 
litet. Det har du vetat lange, for det fSrsta. 
F8r det andra kan vem som heist g6ra det, 
det ar verkligen inget konststycke. 

Och for resten vore det inte ens nog om 
du besvarade mina kanslor (ISt oss som ett 
tankeexperiment anta det fallet!). Jag kan- 



242 Hdxskogen 

ner ju dig, Veronica, jag iribillar mig ingen- 
ting. Du ar inte den som i br&dkastet ger 
vika for nSgonting sk oberakneligt och vaask- 
ligt som sinnenas dragning till varann. Du 
har en stark vilja, du ix vanligen sjaiv- 
harskarinna over dina handlingar. 

Du f orst&r: f dr att spelet inte p& fOrhand 
skall vara forlorat for mig, m&ste jag sitta 
inne med en hog trumf. Och det gSr jag. Jag 
vet att jag g6r det. 

Ser du, Veronica, jag b e h 5 v e r dig 
battre an n&gon annan manniska. Med en 
romanfras som mitt i klara dagsljuset h&tltf 
pS att bli sanning f6r mig: for min sjSls frSls- 
nings skull. Varken mer eller mindre. 

I gSngna, sirliga tider sade man att miui 
anholl om en kvinnas hand. Det ar just vad 
jag nu g6r, jag ber dig om din hand, Vero- 
nica, handen som stoder, handen som sval- 
kar. 

I ogonblick av fortrostan och framtids- 
tro — de komma stundom 5ver mig, s2 osaa*- 
nolikt det an IMer — inbillar jag mig v«ra 



Hdxskogen 243 

en forh^xad prins, som kanske kunde vinna 
Stminstone halva kungariket, om bara nSgon 
kom och brot fdrtrollningen och visade mig 
v^gen ut ur hSxskogen. Till denna ansvars- 
fulla post hade jag alltsii tSnkt utse dig, Ve- 
ronica. For din hand skulle den fula hamnen 
falla. 

Det dr sSlkerligen fegt och foga SLrorikt, 
men jag har lange vetat att om det over hu- 
vud taget fanns nigon rSddning f6r mig, 
n&gon Vclg ut till \kiom oss saga havet, s& 
skulle den oppnas f6r mig av en kvinna. Med 
mycken flit och uthSlIighet har jag s6kt denna 
viktiga funktionar, och stundom ocksii trott 
mig sti vid milet. Men s& var det inte hon, 
och heller inte hon. Och i samma dgonbiick 
jag markte mitt misstag, vitnade de och stel- 
nade till stoder, till marmorstatyer som vac- 
kert kransa mina minnens stora all& Jag 
iustvandrar ofta dar, jag g3r det med smart- 
samt vaibehag och bitter tacksamhet, och 
det hander stundom att jag harangerar dem 
som mitt hjarta pa sin tid bl&dde rikast f5r: 



244 HdxskogM 

Daisy Mitchell — jag kallar heniie i tan- 
karna f laskpackardottern Mn Chicago f 0r att 
ge en hogre relief &t hennes grekiska gudimte- 
skonhet; i sj^lva verket har jag inte en aning 
om hur mr Mitchell tillsvindlat sig sina bety- 
dande resurser — Daisy, jag har inte gl5mt 
natterna i Ventnor, d& vi sigo minen stiga, 
gloda och do med ett vSrldshav domnande 
for vSr fot. Det var hog romantik, det var 
ctt storre mStt av samlad skonhet an j^ dit- 
tills sett, det var full valuta for de ofSrsynta 
liotellrakningarna. 

Och till henne som stir sist i raden: 
Min goda Karin, du dotter av burgna och 
ansedda forclldrar, du prydnad f5r Stock- 
holms h5gre bourgeoisie, du som fSmekade 
din sorgfailiga uppfostran och din nedfiryda 
respekt for det vedertagna anda darhan att 
du ville folja mig utan prast och kyrkbrStlop 
och middag pk Royal, ditt minne skall jag 
alltid h^lla jamforelsevis heligt. Nar du inte 
langre bar min langtans krona osynligt strft- 
lande i ditt rika hSr, nar du blev vit f5r mig 



-.il 



Hdxskogen 245 

och gled bort bland skuggor och stoder, det 
var den stoFsta sorg jag haft — an sS iSnge. 
Den g&ngen p&stod du att du aldrig skulle 
kunna aiska nSgon annan 3n mig. Jag var 
ansprSkslSs nog att betvivla det i mitt stilla 
sinne, och ser du nu hur ratt jag hade! Nu 
sitter du som lycklig husmor pi ett fraise- 
gods i Guds lilla tr^dgird Skine och hiller 
av din stora blonda lantjunkare, som f6r res- 
ten Sclkerligen fSrtjanar det, eftersom han 
ar en 3rans man och mSter minst tjugufem 
centimeter mellan Orsnibbarna, tvarsdver 
nackbenan. Giattigt och framgingsrikt dra ni 
f orsorg om att f ramtidens behov av subaltern- 
officerare vid Kronprinsens husarer blir be- 
horigen tillgodosett. 



Sa var med dem, Veronica; och nu har 
turen kommit till dig. 

Mitt anbud ar mycket lockande. Vad sar- 
skilt det materiella angdr, sd vet du ju ndgot 
sS nar hur det stSr till. Av farbror Theodor 



246 Hdxskogen 

atnjuter jag ett ganska rikligt Srsanslag, 
som sjalvfallet ogonblickligen blir indraget 
om jag lyckas Sstadkomma denna oerhorda 
skandal inom familjen. Dessutom fram- 
bringar jag varje Sr nSgra noveller som av 
tidskrifter honoreras med Snda till tvShun- 
dra (200: — ) Fmk pr. st. 



Vi skriva onsdag i dag, inte sant. Om lor- 
dag traffas vi pa den stora festen — jag hop- 
pas och litar pS att du kommer, med eller 
utan Henrik. Nar de sjuttio gasterna Mit 
och druckit sitt lystmate, skall ingen marka 
om jag for dig ut i parken pa en stund. Mork- 
ret ar ovarderligt, i dess skydd skall du fS 
mod att utan onisvep ge mig ditt svar. D^r 
behover du inte ens bevittna om min hy pS 
nSgot vis rSkar forvandlas. 

Jag alskar dig, du ar min enda tanke. 



Ett aiskv^rt leende tj^nade Jacob Casi- 
mir som ett slags murbrdcka under det ban 
banade sig v^g tvdrsigenom salongen medan 
dansen virvlade som livligast. Tr^ngseln var 
oerhord; tack vare champagnen dansade 
snart sagt alia. Hdr foreleg vals i alia nyan- 
ser och utvecklingsstadier, trestegshopp- 
sansa bredvid boston med synkoper och an- 
dra spetsfundigheter. Ett par ganger n3d- 
gades Jacob Casimir stanna och awakta ett 
Idgligare tillfdlle; han vdxlade dS nSgra 
sk^mtsamma repliker med dem som dansade 
forbi. Han fick motta kraftiga armbSgsstO- 
tar av sina unga frdnder, som minst av allt 
fStt lara vajandets konst, och en hSrd klack 
gjorde sig smSrtsamt kSnnbar genom lack- 
k^ngans ttinna lader. Men han fSrSndrade 
icke fdr ett ogonblick den f 5rbindliga mask — 



248 HOxskogm 

numero 1 A — som han funnit nSdigt an- 
mgga for kvailen. 

P& troskeln till rSkrutnmet fick han lov 
att hejda sig och utbyta nSgra fraser med en 
sirlig ung man, vars namn var honom obe- 
kant. Denne gentlemans uppdykande f6r- 
vSnade inte alls Jacob Casimir. Det var sfl- 
kerligen nSgon av g^sternas gSster som ffltt 
folja med; dylika personer fdrekommo all- 
tid vid dessa generalutfodringar. 

Den sirlige unge mannen tycktes brinna 
av begMr att visa sin betevenhet; tydligen 
overskattade han fullstSndigt Jacob Casi- 
mirs stailning i huset. Han gjorde envisa 
ansatser att fortsatta samtalet utSver dct 
oundgangligen nodvandigas granser. Jacob 
Casimir stod och lekte med de grona gtaspSr- 
lorna, som upptradda pS trSdar tackte dSrr- 
oppningen Mn tak till golv. Han lyssnade 
forstrott till sina egna och den frammande 
herrns repliker, det var som att Iflsa h(^ 
ur nSgon enklare parlSr. Samtidigt betrak- 
tade han icke utan vaibehag sin hSgra hand 



wl:. 



Hdxskogen 249 

vars vithet ytterligare framhavdes av de 
grona parlorna. Han monstrade de kupiga 
iiaglama, och han kom att droja vid ringen 
med drakslingan och de dystert blickande 
rubinogonen. 

Hur var det hon sagt den gSngen i Vent- 
nor dS hon satte den pS hans finger: Quando 
sar6 partito piangerai . . . Vackert, vac- 
kert, till och med i amerikanskt uttal. Var 
finns du nu, min Daisy? Gud ved hvem der 
kysser dig nu, som det %k trSffande heter 
i visan — 

Den vaiuppf ostrade gasten fortf or att tala. 
Jacob Casimir tittade fSrstulet in i rSkrum- 
met. Det fSrefSll tomt och lockande. Nu 
vender jag honom ryggen och gSr, tankte 
han. Men i detsamma fick den artige ynglin- 
gen syn pfi en dam som han Snskade dansa 
med. Han ursdktade sig och skyndade bort. 
Jacob Casimir steg hastigt 5ver trSskeln, 
och de gr5na pSrloma sl5to sig bakom honom 
med sitt vaibekanta rasslande. 



250 Hdxskogen 

Ja, rSkrummet var faktiskt tomt. Dc 
som inte dansade eller sSgo pS dansen hade 
Idtit locka sig ut pS terrassen eller ner i trSd- 
gSrden, d^r fullmdnen i forbund med vatten- 
spegeln bjod pS ett sotaktigt dfisseldorf- 
landskap. 

Jacob Casimir byggde sig en bekv&m 
plats bland sidenkuddarna pi den liga di- 
vanen och slot 3gonen f6r nSgra sekunder. 
Och ban oppnade dem Star med en liten suck 
av tillfredsst^llelse. 

Har var det battre, alldeles avgjort battre. 
Stjarnoma och halvmSnarna i den arabiska 
kopparlampan silade ner ett dSmpat Ijus. 
Hornmusiken och de mSnga upprymda r6s- 
terna dar ute miste en smula av sin 6ver- 
valdigande brutalitet. Har fanns ingen som 
kunde staila nSgra ansprSk pi honom och 
inte heller nSgon som kunde inbilla sig ha 
skyldigheten att underhdlla honom med Slsk- 
vardheter. Han kunde se utan att sjalv bli 
sedd; han kunde hdlla utkik efter Veronica 
och awakta det lampliga 5gonblicket. 



Hdxskogen 251 

Alltnog, han sSg. 

Siakten talrikt forsamlad — det var ett 
studium som aldrig upphorde att intressera 
honom. De horde livet till med sSllsynt in- 
tensitet, de Sgde mycken jord och voro utom- 
ordentligt hemmastadda har pS jorden. De- 
ras skratt var dSnande och det blottade hos 
alia — ocksS de gatnla — en felfri rad av 
stora gulvita tander. FSrvisso voro de kott 
av samma kStt, den ena tankte som den an- 
dra och handlade i det mesta som han. Av 
den manliga ungdomen var det pMallande 
mSnga som buro uniform, narmare bestamt 
kavaileriuniform; de unga flickorna voro 
storvaxta och vackra liksom br5dema, de 
skrattade ^arna och lange, och de tycktes 
utmarkt vai lampade f6r aktenskapet. 
Ja, de hade visat sig besitta en alldeles sar- 
skilt stor latthet f5r att f5da fullviktiga bam 
till varlden. 

Om siaktens vanner och siaktens siakt 
gailde i huvudsak detsamma. Medan Jacob 
Casimir satt dar som i en dykarklocka och 



252 Hdxskogen 

betraktade dem alia, kom det f6r honom att 
det ISg nSgonting tidlost och evigt over denna 
clan, over hela denna manniskogyttring. Det 
var som om dessa man och kvinnor alltsedan 
livets uppkomst hSr pS jorden hade hSUit pS 
med att ata, dricka, dansa, spela kort, driva 
kopenskap och avla barn med varandra, och 
som om det alltid mSste sS forbli. MSnga in- 
bordeskrig pS kniven skall clanen fora, men 
den skall fortsatta att hSlla ihop, som svar- 
mande bin. En mork klunga som myllrar 
och lever. 

Sjaien, sammanfattningen, symbolen f6r 
dem alia, det var faster Constance, och hon 
fortjanade sannerligen att vara det. Jacob 
Casimir betraktade henne tills han foil i en 
stilla extas. 

Vilken typ, vilken harlig, obetalbar typ! 

Hon hade IStit kla sig i en kianning av 
klargrStt siden med antydan till decolletage 
och plockat fram sina dyrbaraste ringar. 
Horlurens svarta slang rann ut ur hennes 
svampiga ora som en orm ur en dddsskalle. 



Hdxikogen 2S3 

och pi hennes skrumpnande, grSdaskiga skinn 
lyste ett gammalt halssmycke av stor och 
utsokt skonhet. Hennes blickar livades av en 
elak glimt medan hon betraktade nigra rod- 
kindade aidre herrars karessanta dansfor- 
sok. 

Vad det skall bli f5r en dust om hennes 
smycken en gSng! t^nkte Jacob Casimir. Det 
skulle inte forvSna mig om hon med flit Idt 
f rSgan bli Sppen nSr hon gSr sin vag. 

Faster Constance var fSremSl for mycken 
uppm^rksamhet. Otto Henriks miljoner hind- 
rade honom inte att gk fram och tj^na henne 
pS ett iogonenfallande vis. Det gladde Jacob 
Casimir over hSvan. 

Ratt sS, min gubbe, ingen falsk blygsam- 
het. Visa oss nu dina konster, allesamman, 
i tur och ordning. Det Sr roligt att sitta i en 
loge medan du mSste upptrdda. 

Emellertid var det fSrutbestSmt att Ja- 
cob Casimir inte iSnge skulle ik trona ensam 
i denna loge. Med ens fann musiken f5r gott 
att upphSra, och de dansande paren skingra- 



254 Hdxskogen 

des ki alia hSll. Ndgra sokte sig ut till mka^ 
skenet, ty d^r Ijus ar, dar ar ock skugga. An- 
dra skyndade under prat och skratt till bil- 
jarden, biblioteket eller formaket, men en av 
herrar officerare slog resolut p^rlgardinen 4t 
sidan for sin dam. Fnissande broto de sig 
in i Jacob Casimirs helgedom. 

Oron i det gamla huset v^xte. DSrrar 
smailde, trappor knarrade. TjSnare buro 
hastigt omkring forfriskningar och rSkverk 
som lika hastigt anammades. En beskaftig 
hand satte grammofonen i gSng; hawaiimu- 
sikens rytmer boljade i en litdragen vSllust 
som stundom nSrmade sig sm^rta. Det ny- 
komna paret i rokrummet langtade uppen- 
barligen efter en lappamas kommunion. 
Jacob Casimir forstod att han av barmhar- 
tighet borde gk sin vag. Han gjorde det s& 
mycket hellre som han redan hunnit b5rja 
vantrivas. 

Han drev alltsS genom rummen. Vero- 
nica syntes inte till; ingenstans. Han s5kte 
henne mycket diskret, tSmde ett glas likSr 



Hdxskogen 255 

an h^r, an dar, invecklade sig i samtal med 
diverse personer, frambar prononcerade Ssik- 
ter i dagspolitiska Mgor, talade sakkunnigt 
om aktier, tillrSdde vissa inkop, forordade 
vissa forsaijningar och hoppades i sitt hjarta 
att ndgon stackars fSrskalle m&tte fSrlora 
pengar genom bans rSd. Sedan drev ban iter 
genom n&gra rum, tomde Mer ett par glas 
likor, tutade de mest osannolika aiskvardhe- 
ter i faster Constances horlur, granskade sin 
frack i spegeln, fann den som vanligt miss- 
lyckad, eftersom den saknade denna pragel 
av sjaivfallenhet och sS att sSga osynlighet 
som en frack b6r Sga. — Veronica, var bSl- 
ler du bus? — Ett slag var ban ocksS uppe i 
sitt sovrum; det bade nSmligen bant bonom 
fSrr under likartade fester att b^n dar uppe 
funnit nagon av de nuvarande berrama offi- 
cerare som ett tamligen medvetsl5st offer 
f6r bordets bivor; denna ging vantade bo- 
nom emellertid inga oangenama syner. 1 
stallet kom ban att tanka pi sin patrampade 
kanga. Mycket riktigt, en ful skrSma i lacket. 



256 HSxakogen 

Tack, Erik Tauhe. Det ar det enda sflttet 
f6r dig att gijra intryck p3 manniskor. 

Veronica! 

Han bfirjade frSga folk om de visste var 
hon fanns. Alia hade sett henne nyss, men 
nu var hon forsvunnen. Jacob Casimir gick 
upp for trappor och ned for trappor, stro- 
vade anyo genom alia rum. Och and3 var 
det s& enkelt. Hon stod ju vid stenbalustra- 
den pa terrassen. mitt for dftrrfippningen, 
dar Ijusvagen frSn salongen fl6t ihop nied 
manskenet. Hon var mycket Ijus, hbljd i det 
Ijusa. 

Jacob Casimir saktade farten och betiak- 
tade henne kritiskt. Det var kanske en smula 
Tanagra i hennes satt att svepa den tunna 
schalen om sig; kanske ISg dar ocksa i atti- 
tyden nSgot av tablS: uDen eviga gStan*. 
Men det var alltsaniman oavsiktligt. VeroJ 
nica behovde ju inte spela. Hon var. I 

Terrassen l^g nastan tom. Det var bara 
tva gamla herrar som sutto d^r vid ett bord 



'1 




Hdxskogen 257 

och sogo i sig av de goda likSrerna. Den ena 
gjorde en kastning pS huvudet i riktning mot 
m&nsjon. SSdana h^r tavlor mdlade man forr 
i varlden, sade han, jag undrar varfor de 
aldrig gor det numera. Jo, svarade den an- 
dra, de dj^klarna vill nog, men de kan inte. 

Jacob Casimir gick fram ooh st^llde sig 
bredvid Veronica, utan ord. Han ville v^nta 
tills bans andning kom i takt med hennes. 
For det ^r ju det: en mSnniska som andas 
haftigt k^nner inte pd samma satt som den 
vilken andas Idngsamt och lugnt. 

Veronica sSg pd honom och nickade tyst. 

I detsamma dundrade homorkestem 15st 
dar inne. Jacob Casimirs ansikte forvreds 
i en grimas. Ingen brist pi metall, sade han, 
men det visste vi ju forut. Slagdangorna bor- 
rar sig in i ens hjarna, biter sig fast och topp- 
rider en just nar man andaktsfullt vill grubbla 
Sver hur det ser ut pd m&nens andra sida. 
Det ar ett overv&ld som man stSr varnlos 
emot. 

Veronica lade sin hand i bans arm. De 

17 —Hdxskogen 



258 Haxskogen 

gingo ISngsamt ner for trapporna, foljde tr^d- 
gSrdsgSngen, passerade parkens vidoppna 
grind. Natten var stilla, nejden teg och tyck- 
tes lyssna till herrgSrdens mSngahanda Ijud. 
Har och dar blankte det vitt ur bersier och 
dungar, man horde Ijudet av undertryckt 
skratt och nSgonting som Stminstone lik- 
nade kyssar. 

— Krigsmakten! anm^rkte Veronica mun- 
tert. 

— Ja, sade Jacob Casimir, men om flic- 
korna kommer frSn salongen eller koket, det 
kan man inte sS noga veta. I kvail Sr de alia 
vita, och jag tror knappast det gor nSgon 
storre skillnad for herrar officerare. Det 
skulle dS vara att de foredrog flickorna frSn 
koket. 

— Nu overdriver du, inv^nde Veronica. 

— Det ar konstnSrens yrke, framholl 
Jacob Casimir stolt. 

Med sSdana ord fyllde de ut denna forsta 
bit av vSgen, dar lyssnare och ogonvittnen 
mShanda dolde sig i buskarna. Sedan foljde 



Hdxskogen 259 

en stund da de tego och trevade efter varan- 
dras innersta tankar. Men sd till slut mdste 
det ju konima, det var nere vid stranden, 
mSnen gomde silver pS marken mellan tr^na, 
en andning drog genom loven. 

Veronica stannade och tog Jacob Casi- 
mirs bander. 

— Kara Jacob Casimir, sade hon och sSg 
honom in i ogonen. Hon sade inte stackars, 
men ban bade ju latt for att fatta. Ocb Ster 
var det bonom som den gSngen med cboklad- 
bollen ocb mSnga, mSnga andra ganger: ban 
kande det som om detta varit forutbestamt 
sedan tidemas begynnelse, som om det va- 
rit en brottslig fSrmatenbet att nSgonsin 
tanka sig det annorlunda. Det kSndes trSngt 
ocb bett i strupen, en brannande sveda gjorde 
sig fornimbar. 

— Kara Jacob Casimir, jag kan inte rS 
for det. 

Jacob Casimir fortfor att h&lla hennes 
bander i sina. 

— Reser du? frSgade ban sakta. 



260 Hdxskogen 

— Ja. Och nar jag nu reser, si ar det 
for att aldrig mer komma tillbaka. Jag vill 
att du skall veta det. Ingen annan anar n5- 
gonting — jo, en till ftir veta det oni nSgra 
d^ar, sS snart mitt brev hinner fram. 

Jacob Casimir stod dSr och s^g hur mS- 
neti slog ett regn av flimrande eldfiagor ur 
det stilla vattnet. Han s3g ocksS sin sorg. 
Den var stor och akta. 

Men vid sidan av denna stora och akta 
sorg reste sig, forst vagt och tveksamt, se- 
dan allt mera medvetet, en kSnsIa av befrielse, 
lattnad, ja glSdje over att avgorandet slut- 
ligen fallit. Ett dimmigt hopp var krossat, 
slaget v^llade honom sjaivfallet smarta, men 
med djup tillfredsstaiielse fastslog han att 
han ^nthgen kommit till klarhet, den klar- 
het som for varje Sr blivit honom ett allt 
mer oundgangligt villkor for bans liv och f&r 
hans arbete. Han undvek angsligt att bedra 
sig sjaiv. Redan nu, innan det sista avske- 
det var taget, stod det fullkomligt tydligt 
f6r honom att denna sorg kunde overvinnas 




Hdxskogen 261 

som alia andra, att den forr eller senare, kan- 
ske mycket snart, skuUe adderas som en siffra 
till en stapel av andra likadana siffror. Han 
visste ocksS att han natten efter hennes av- 
resa som vanligt skulle komma att sova 
tungt. 

Han hade tegat IMnge, men nu borjade 
orden komma. De formade sig alldeles av 
sig sjMlva, sMkert och IMtt, det var nSgonting 
yrkesmassigt over dem. 

— Har du noga betMnkt dig, Veronica? 
Ditt Wien finns inte mer, din Wienerwald 
^r huggen till brMnsle och en vacker dag roar 
det en rik amerikan att kopa din Stefans- 
kyrka och ISta flytta den till sitt lantgods, 
det har han rSd till. Tank om du fSr sv^lta 
och gk i fula kiader, Veronica. Vem vet, 
kanske det MndS ar battre att stanna hMr och 
Mrva? 

Veronica smSlog. 

— Jag har tMnkt pS allt. Noden och allt 
det fula skrMmmer mig inte. Det storsta hind- 
ret var du och ditt »anbud» — jo, det ar sant! 



262 Hiixskogen 

— men som du ser ar ocksS det undanrbjt. 
Om en vecka reser jag. Vad som sedan kom- 
mer vet j'ag inte bestamt. Han som fSr mitt 
brev — ja, herregud, vi bar ju inte traffats 
p3 fern ar, mycket kan vara annorlunda, 
mycket a r sSkert annorlunda. Men kanske 
andS. Jag hoppas. 

Jacob Casimir betraktade lienne upp- 
marksamt medan hon talade. Varje drag, 
var skiftning i detta ansikte, ban var rSdd 
for att en gang kanske inte ISngre minnas 
dem. Bakom bans klara, forskande blick 
lag all bans hjartas bundna varnie ocb mfido- 
samt undertryckta angest. 

Quando sar6 partita piangerai . . . 

Han bojde sig fram ocb kysste lienne 
lange. 



— Kom, sade Veronica, vi gSr till in- 
kOrsporten, jag vill se min bil. 

De togo omvagen runt flygelbyggnaden. 



/^ 



i 




Hdxskogen 263 

NMr de nMrmade sig huset, framgick det att 
hornorkestern tog sig en paus. Genom jatte- 
grammofonens tratt sjong Caruso om kMrle- 
kens Ijuva pldga, »Adorable tourment». 

I ett horn av den stora, skumma gSrds- 
planen stod Henriks och Veronicas bil. Ett 
grStt vidunder, en milslukare vars spetsiga 
vinthundsnos annu aldrig fStt ata sig matt 
pd Finlands knaggliga och slingrande lands- 
vMgar. 

Veronica gick fram och smekte karosse- 
riet. 

— Det ar lustigt, sade hon I&gt fasten 
ingen syntes till, — alltsedan det blev av- 
gjort gkt jag och kastar vftnliga blickar pi 
den har tingesten. Jag hoppas att chaufforen 
inte tar det it sig, han Sir en s&dan inbilsk 
kaxe. Men det g5r for resten detsamma, han 
kan Ik det som f6rskottsbeI5ning. Det Sir ju 
han som skall hjSiipa mig fram den fSrsta 
vMgbiten. 

Tysta gingo de in, med ett litet avstind 
emellan sig. Pi trappan stod en mOrk ge- 




stall, till hSlften gSmd bakom en pelare. 
var Fabian. De latsade inte se varann. 



Festen fick ett giansande forlopp. Nffi 
gSsterna omsider brOto upp, stod Jacob 
Casimir nere i hallen, och ingen rorelse gick 
forlorad for lionom i slutscenen, dSr Otto 
Henriks bruna ryttarnave med agarens sjaiv- 
fallna sSkerhet kring Veronicas axlar svepte 
en krage av hermelin, den kungliga henne- 
linen. 




Den ISnga raden av vagnar hade lange- 
sen forsvunnit i all^n och hovklappret dott 
bort i tomheten. Men vid sitt oppna fonster 
kunde Jacob Casimir Iknnu en stund hora 
automobilsignaler i f jarran, mycket uttrycks- 
fuUa, som det tycktes honom. An korta, av- 
huggna, an l^nga, morka. Smi kommor, 
tankstreck och utropstecken, som detsakert 
roade Otto Henrik alldeles ofantligt att satta 
ut under sin susande fard over minlysta va- 
gar. 

Jacob Casimirs hjarta klappade snabbt, 
men nu var det inte langre for henne som 
gStt och aldrig skulle atervanda. Ej heller 
stod orsaken att s6ka i de minga likSrglas 
han sa omsorgsfullt tomt. Nej, anledningen 
till hans orofyllda lyckofomimmelse lag i en 
helt annan omstandighet. Det hade namli- 



266 HOxskogtn 

gen visat sig att det i'ttonde ka- 
pitlet var pji vSgl 

F6rlamningen var tagen ifrJn honom, le- 
dan ffirsvunnen, trSdarna bfirjade lOpa av 
sig sjalva. I blixtljus sSg ban ffir sig sitt flt- 
tonde kapitel. Gestalterna fingo liv, repli- 
kerna begynte falla som de skulle, s& och icke 
annorlunda. Han kande vad tnarken borde 
kanna nar regnet kotntner efter en evl^et 
av torka. 

Han kastade sig fiver papper och penna. 
Hans kinder brande och handen darrade tQI 
en borjan, men m^nga minuter hade inte gfttt 
till anda forran han var herre Sver sig och 
sina redskap; intet streck f9ll annorlunda ut 
an han onskade att det skulle falla. 

En het lidelse bemSktigade sig honom 
mer och mer. Ju langre arbetet fortskred, 
desto starkare kande han sitt vasens egenait 
stiga fram i stolt maktutovning, alit det Bom 
skilde honom frdn de starka, try^a, hami* 
vana, allt det som pd sin tid lockat t 
gymnasteraa och de framstSende i 



kat de vi^^^H 
slagskaa^^H 

■ 



Hdxskogen 267 

parna till h^nskratt, det som retade och oroade 
dem ocksS nu d& de l^ngesen sysslade med 
^itt livs respektive yrkesredskap eller ku- 
pongsaxar. Samtidigt erfor han en underlig 
f ornimmelse av att pi n^got sMtt befinna sig 
i en frammande krafts vSld, en makt som 
tvang hans hjarna till snabbt och sSkert ar- 
bete. Ja, det gick vSldsamt till har inne. 
Dolda skatter siapades fram ur sina fack, 
summorna av tusen och dter tusen minnen, 
iakttagelser, ron, experiment, vivisektioner 
pS kropp och sjai, egna och fr^mmandes. 
Han skonade ingen — minst sig sjalv — , och 
ingenting var honom heligt; han letade i 
hjartats skummaste vr&r liksom lumpsam- 
laren med sin vassa kdpp p&tar fram var an- 
vandbar sak ur soptunnor och avtraden. 
Vanners fortroenden, aiskande kvinnors hem- 
ligaste viskningar, sitt eget hjartas skyggaste 
•drommar och dess tarvligaste impulser, allt 
offrade han, allt kastade han utan betankande 
i denna snygga hanterings sjudande smait- 
<legel. Han trodde sig veta att resultatet 



UNIVERSITY OF MICHIGAN 



I'l'l'll i 
! 



iilii 
'I IIP 




III . 



ililli!!! 



! ||||iil|i!il|l|l!iMliiii:i'!ii"""^^'''^'_ 

3 9015 03006 9135 



839.78 

S334 

1922 



I 



Schildt 



t^Skrifterj. 



V. D 



t^ 



02G489 






»- ' 
^ 



I.'